Dance like no one is watching -o.e

Kapitel 19

-Cornelias perspektiv-

Vi går hem till Oscar efter en underbart mysig förmiddag hos mig. Att få känna känslan igen att min och Oscars hand är ihop flätade är det bästa som har hänt typ. Jag har saknat detta och det har bara gått en vecka men jag får det att låta som flera år.

När vi kommer fram till Oscars hus så känns det inte helt som vanligt. Det är något här som inte stämmer dörren är upplåst och det känns bara obehagligt.

"Låste du inte dörren innan du gick?" Frågar jag medan jag tar av mig skorna.

"Jo det är jag helt säker på att jag gjorde." Svarar Oscar med en tveksam ton i rösten.

"Har någon nycklar hit då?"

"Nej ingen mer än oss i familjen." Säger Oscar ännu lite tveksammare,

"Där har du fel Oscar lille!" Säger en röst som får hela mig att stelna till.

"Thomas vad fan gör du här?" Frågar Oscar mannen som sitter nöjt i soffan.

"Nä jag tänkte bara att vi kunde ta du vet vad nu..." säger han med en lömsk röst.

"Vad menar du?" Frågar Oscar och lutar sig mot dörrkarmen.

"Du vet vad jag menar!!" Säger den så kallade Thomas och slår Oscar rätt över näsan.

"aaajjj! Vad fan sysslar du med?!"

"Men hallå vad gör du?!" Frågar jag och lägger handen över Oscars rygg.

"Han verkar ju fatta trögt!"

"Jag har fan inget med er å göra längre! Det är Alex som har koll på allt nu jag har lämnat ifrån mig allt och alla de saker och uppdrag du gav till mig är Alex nu! Så gå till honom och sen kan du göra ge tillbaks min nyckel!" Säger Oscar och han verkligen kokar av ilska.

"Vad fan har han inte sagt det till mig för? Den jävla råttan!"

"Det vet la fan inte jag gå och ta det med honom!"

"Jag tror att du ska gå nu" Säger jag lugnt för att inte visa hur rädd jag är.

"Är det är din brud eller?" Frågar Thomas och kollar äckligt på mig.

"Ja, hej då!"

"Åh fan! Aja hejdå kul å se dig pajas." Säger Thomas och går ut genom dörren och slänger nyckeln på dörrmattan.

Jag springer och låser dörren och bort till köket för att säkert se att äckel gubben går härifrån.

"Oscar vad fan var det där om?!" Frågar jag oroligt och går in i tv rummet där Oscar sitter med huvudet vilande i händerna.

"Jag vet inte! Det var tusen år sedan jag träffade Thomas senast."

"Vem är han Oscar!" Nästan skriker jag.

"Han var den som uppfostrade oss kan man säga. Han liksom lärde oss allt, om hur vi skulle bete oss mot andra gäng som vi stötte på. Han lärde oss slåss osv osv."

"Men varför kommer han hit!?"

"Men han trodde att jag hade koll på grejerna fortfarande. Men det har jag inte det är Alex"

"Har koll på vad!"

"Nä allt möjligt, det var ju bara jag som var någorlunda smart och kunde ha koll på saker och ting som ingen annan kunde." Svarar han och tar mina händer och säger...

"Men gumman det är ingen fara!"

"Nähä han slog dig bara inte rätt över näsan och bröt sig in här?!"

"Du ska bara veta vad han har gjort det här var inte det värsta." Säger Oscar och kollar på mig.

"Kom vi går och tar ett bad och spelar lite tv-spel okej?"

"Okej" Säger jag och följer efter Oscar upp för trappan.

Efter ett varmt, långt och härligt bad så har jag lugnat ner mig. Jävlar vad rädd jag var och vad arg jag blev. Behövde la skrika lite eller något.

Jag och Oscar lägger oss i sängen. Vi slår på tv:n och sätter igång hans Xbox som står jämte tv:n. Jag är inte en sådan tjej längre som inte vågar göra något utan jag och Oscar sitter och spelar hela tiden och jag klår honom nästan varje gång och jag tar för mig jag retar honom "du blev slagen av en tjej" typ så och det hade jag inte gjort innan och jag har inte gjort det innan. Oscar har hjälpt mig vidare och det är jag tacksam för. Den som inte är blyg och inte vågar ta för sig vet inte hur det är. Det är skit jobbigt men nu har jag blivit mycket bättre.

-Oscars perspektiv-

Att Cornelia blev så arg förstår jag. Men hon blev nog mest chockad och rädd. Det hade jag också blivit men jag känner ju Thomas så jag blev inte det minsta rädd. Knappt när han slog mig heller för jag är typ van vid det. Thomas har typ alltid varit som en pappa för oss. Min pappa var ju och är aldrig hemma inte mamma heller så dem höll ju inte koll på vad jag höll på med. Jag bodde mesta dels nere vid boxningshallen där Thomas tränade oss och där vi höll till oftast för att Thomas bor ovanför. Jag var en av de killarna som tränade sjukt mycket. Men det var för att vi hade bestämt träff med ett annat gäng senare för slagsmål typ. Det var liksom liv eller död. Jag dödade inte någon och det är jag glad över idag. Men mina andra gängmedlemmar gjorde det. Jag är osäker om Felix och de gjorde det men dem misshandlade de rejält men det gjorde jag också och det är jag inte stolt över men som sagt det är bra att ha i ryggsäcken liksom.

HEJ SVAMPAR!

KAPITEL 19 YAS NU VÄNTAR VI PÅ 20. DET ÄR LITE OKLART I MIN HJÄRNA HUR MÅNGA KAPITEL JAG SKA HA. DET BLEV VÄLDIGT MYCKET PRAT EMELLAN KARAKTÄRERNA IDAG MEN DET FÅR VARA SÅ I DETTA KAPITLET XD

1.7K NU DET ÄR HELT SJUKT TACKSAM SOM FAN FÖR ATT NI LÄSER!

(RÖSTA OCH KOMMENTERA SÅ BLIR JAG GLADAST)

PUSS PUSS! // SVAMPEN