Dance like no one is watching -o.e

Kapitel 3

-Cornelias perspektiv-

Det är måndag morgon och jag och Sandra har gått till skolan tillsammans idag. Alla klasser som går första året på gymnasiet ska samlas i aulan för informationsmöte om ett nytt projekt.

-God morgon ungdomar! Säger vår danslärare Anna-Karin glatt i mikrofonen.

Idag ska ni få ett projekt som ska vara klart om en och en halv vecka. Ni ska jobba två och två och göra er egen koreografi.

Jag ropar upp namnen som ni ska jobba tillsammans med så kan ni gå till er partner.

Cornelia och Oscar, Sandra och Ogge, Sanna och Omar, Tilda och Felix, osv, osv.

-Nej måste vi jobba med dem. Det kommer ju inte bli någonting gjort. Och dessutom på så kort tid. Säger Tilda till oss.

-Men ni klarar detta tjejer. Vi får sätta dem på plats helt enkelt. Säger Sanna glatt.

-Ja klart vi gör! Sa jag och vände mig om för att leta efter Oscar.

-Hej! Det är jag som är Cornelia.

- Ah Hej... säger Oscar medans han lyssnar på det Omar snackar om.

-Eh det är vi som ska göra projektet tillsammans.

-

-Hallå, jag pratar med dig! Säger jag argt.

-Ah jag hör det.

-Så vi ses i dansstudion på söder klockan 18:00 i kväll då?

- Visst, visst.

Jag vänder mig om och går emot mina tjejkompisar igen, Lina var sjuk idag men hon skulle Anna-Karin sms:a om vem hon skulle arbeta med. Så det behövde inte vi tänka på.

- Hur har ni tänkt göra er koreografi? frågade Sandra

- Jag har tänkt på något dramatiskt eller klassiskt men har inte pratat med Oscar om det än får ta det med honom ikväll. Sa jag glatt.

Ingen av dem andra tjejerna vet vad dem ska hitta på men jag tycker det är skönt att ha några idéer. Jag gillar att vara förberedd men sen kan det ju bli något helt annat än vad man har tänkt sig.

Klockan slår 18:00 och jag står utanför studion och väntar på att Oscar ska komma. Det känns som att jag har väntat i hundra år men äntligen kommer han.

- Varför är du så sen!? Jag sa klockan sex inte klockan sju!

- Men ta det lugnt! Jag är ju här nu i alla fall.

- Mhm. Säger jag surt.

- Damerna först säger han och öppnar dörren in till studion.

- Tack! Säger jag och ler mot honom.

- Varsågod.

Jag berättar mina tankar om koreografin för Oscar och han tycker det låter som en bra idé med något dramatiskt. Så vi börjar bolla lite idéer och Oscar visar lite dans steg som vi kan ha användning av och han är faktisk väldigt rolig att vara med. Han är så avslappnad på något vis. Jag trivs bra med honom och han är riktigt duktig på att dansa vad det än är street eller pardans så grejar han det. Är nästan avundsjuk men bara nästan.

Vi provar en koreografi vi hittat på men den var ingen vidare så vi sätter oss ner på golvet och försöker hitta på något nytt.

Jag slänger ett öga på klockan på väggen och klockan är redan halv elva.

- Oj vad tiden har gått snabbt. Säger jag och kollar på Oscar.

- Haha ja. Ska vi ses här imorgon vid halv fyra?

- Visst.

- Vill du att jag ska följa dig hem? Frågar Oscar och vänder sig om.

- Nej tack jag klarar mig nog, men tack ändå.

- Okej men då ses vi imorgon då.

- Japp, hejdå.

- Hejdå.

-Oscars perspektiv-

Det tar ungefär 20 minuter att gå hem till mig ifrån studion. Jag tänker på Cornelia hela vägen hem. Hon är verkligen vacker! Konstigt att jag inte har lagt märke till henne innan. Hennes blonda långa hår och hennes blå ögon får mig att rysa. Tänk så är jag kär i henne! Aja det får gå som det går, just nu får vi i alla fall fokusera på arbetet.

-Cornelias perspektiv-

Jag börjar dagen med att försova mig så jag tar frukosten i handen och så får mamma köra mig. Det är alltid lika jobbigt att försova sig det är så pinsamt när man kommer till skolan och alla sitter inne på lektionen så kommer man in där och alla stirrar på en. Man bara ja ursäkta mig klockan ringde inte... Den jobbiga känslan är obeskrivlig och alla har säkert varit med om den känslan någon gång. Men jag har tur idag så jag hinner precis komma till skolan innan lektionen börjat.

Jag möter Sandra i korridoren.

- Ojdå försov du dig?

Hon vet alltid vad som händer i mitt liv utan att jag behöver säga något.

- Ja klockfan ringde inte!

- Okej men du hann ju i alla fall. Säger hon tröstande

- Mhm. Men du hur gick det för dig och Ogge igår då?

- Jo det gick la bra han är sjukt duktig på street blev helt imponerad.

- Haha Oscar var också grym på street.

Vi går iväg mot klassrummet och då står det på tavlan att förmiddagens lektioner är inställda.

- Haha du hade inte behövt stressa ändå Cornelia. Säger Sandra retsamt.

- Nä...

- Du Cornelia ska vi ta en fika hör jag en helt annan röst säga. Det är Oscar.

- Eh, ja visst. Jag ska bara lägga in mina grejer i skåpet.

Sandra har skåpet jämte mig och hon kikar fram och visslar retande.

- Oj oj oj. Har ni något på gång eller?

- Nej vi är bara vänner. Vi känner ju knappt varandra.

- Aja okej vi säger väll så.

- Lägg av! Säger jag skrattande och går mot utgången där Oscar väntar.

Vi går emot Espresso house och jag kommer på att jag glömde pengarna i skåpet.

- Onej skit också jag glömde pengarna i skåpet. Säger jag frustrerat.

- Men du får låna av mig. Haha du får det att låta som jordens undergång. Säger Oscar och skrattar.

- Haha, vad snällt. Du får tillbaka dem ikväll.

- Vad vill du ha då?

- Jag kan ta en Caffe latte och en morotskaka.

- Okej jag tar samma.

Vi går och sätter oss vid ett bord och när jag kollar ut ser jag något som jag absolut inte trodde att jag skulle få se.

Hoppas ni gillade kapitlet! Rösta och kommentera puss :)