Dance like no one is watching -o.e

Kapitel 16

-Cornelias perspektiv-

Full...

Det är bara förnamnet.

Vi står och hoppar på flaket och just nu så lever vi bara livet, vi lever för dagen. Jag står jämte Sandra och Lina, vi står med varsin cider i handen och har det hur nice som helst. Jag vinkar snabbt åt mamma och Katia som står på trottoaren och vinkar på oss. Jag har fått massor utav band och grejer runt halsen som slår mot kroppen när vi hoppar i takt med musiken. Oscar, Ogge, Felix och Omar står bakom oss med varsin öl i händerna. Dem står med höjda händer och hoppar.

Vi började morgonen med champagne frukost, sedan samlades vi hela klassen för att göra lite roliga lekar och dela ut lite roliga papperstallrikar där det stod olika egenskaper alla hade. På min tallrik stod det året stjärna. Så står det för att jag och Oscar vann ju danstävlingen och dem tycker att jag är allmänt go och glad. Vi hoppar av flaket och där står det flera långa bord med massor utav mat. Att äta nu kanske inte är så smart antingen spyr man eller så ramlar man, men vad fan det är ju studenten.

När jag är full får jag alltid bra självförtroende. Då kan ingen stoppa mig, jag kan göra vad som helst. Om jag och några kompisar kör någon "lek" när vi är ute och festar och dem kanske säger "gå fram till dem där killen och kyss honom som om det var din allra största kärlek." Jag gör det, alla dagar i veckan ingen tvekan. Men däremot om det hade varit om jag var nykter så hade jag inte gjort det. Aldrig i mitt liv, jag hade inte sagt ett ljud nästan.

"Cornelia!" Hör jag Oscar ropa.

Jag vänder mig och och han vinkar till mig att vi ska komma och sätta oss vid deras bord. Jag slår till Sandra på armen så att hon nästan ramlar och tappar tallriken.

"Vad fan vill du?!" Frågar Sandra och slår tillbaka.

"Vi sitter där borta." Säger jag och skrattar.

"Jaja!" Säger hon surt.

Jag går bort mot bordet där Oscar, Ogge och Omar sitter.

"Vart är Felix?" Frågar jag.

"De vetefan" Säger Omar med mat i hela munnen.

"Där borta!" Säger Oscar och pekar med sitt vinglas.

"Ska vi inte ropa på honom så han kan sitta med oss?" Säger Lina.

"Jo för fan" Säger Ogge och ställer sig upp.

Felix kommer och sätter sig jämte oss. Vi skrattar och skålar. Nu börjar det bli sent och vi drar oss mot party ställena.

På min mottagning så fick jag massor utav presenter och fina grejer. Mest av allt tycker jag om det jag fick utav min mormor. Hon gav mig världens finaste present. Hon har köpt biljetter till mig och Oscar. Vi ska åka till Turkiet den 7 november. Hur nice är inte det!?

Vi har lämnat stan och åkt ut till en kille i klassen som heter Jocke. Vi har åkt ut till hans landställe på Lidingö för att fortsätta festen där. Det är inte direkt något landställe utan det är ett f*cking slott.

(senare på natten)

Alla är så glada, alla skrattar. Förutom jag...

Jag är den där svart sjuka typen. Det är så sjukt jobbigt!

Oscar står och dansar med en annan tjej som också är där från en annan linje, jag vet att Oscar absolut inte tycker om henne på det sättet men jag kan tyvärr inte låta bli att tänka så. Därför är jag så sjukt jobbig som flickvän. Nu har jag bättrat mig, för förut så räckte det att min kille bara pratade med någon tjej på stan. Och jag har till och med kollat igenom mina gamla pojkvänners mobiler. Men det kanske inte bara är mitt fel. Det kanske har varit deras fel också. Dem har fått mig att tro att han håller på med någon annan. Dem har fått mig misstänksam. Dem har gett mig små anledningar till att vara misstänksam. Det är ju inte så det ska vara då är det ju antagligen så att dem har hittat någon annan.

Men skit samma det är gammal damma som jag inte tänker tänka på nu för nu ska jag ha jävligt roligt. Jag litar på Oscar, han skulle inte göra så mot mig jag är ju hans lilla prinsessa.

Jag går fram till Oscar. Tar tag i hans kavaj och drar honom till mig. Jag ställer mig på tå och lutar huvudet bakåt. Oscar fattar precis vad jag vill och vinklar ner sitt huvud och våra läppar kolliderar. Han kysser mig passionerat som han alltid gör. Han är på riktigt kung på att kyssas. Han släpper sitt plastglas han har i handen rätt ner på golvet så att det han hade i glaset rinner ut på golvet. Han lägger sina varma händer på mina kinder. Han fingrar bort en hårslinga från mitt ansikte och lägger den bakom mitt öra.

Jag känner hur mina svullna läppar blir lämnade ensamma när Oscar släpper taget. Han håller om mitt huvud och berättar för mig ännu en gång:

"Cornelia min prinsessaaa du är den vackraste människan som att gått på denna ppplaneeet." Säger han sluddrande.

"Oscar min prins du är det finaste jag har och snyggare än dig går inte att hitta." Säger jag och helt plötsligt händer något som får hela mig att rysa.

Ber om ursäkt för detta kapitel det var inte alls bra... Men jag hoppas att ni tycker om det ändå... Glöm inte att rösta och kommentera. Ni får jätte gärna ställa frågor om det skulle vara något ni undrar över...

Hoppas i alla fall att ni mår jätte bra. Det gör jag jag mår så sjukt bra just nu för att jag har världens underbaraste bästa vänner dem är mer än guld värda. Älskar er babes <3 Men ni mina fina läsare er älskar jag också otroligt mycket much love till er! <3<3

Kom ihåg att vara er själva och låt ingen trycka ner er för ni är som ni är och det är bara för bra! Passar det sig inte så kan dem människorna bara dra. puss puss  / Svampen <3