Dance like no one is watching -o.e

Kapitel 7

-Oscars perspektiv-

Jag hämtar Cornelia med min farfars gamla flakmoped. Hon har med sig en stor väska och sovsäck.

"Ska du resa bort?" Frågar jag henne och skrattar.

"Nej men har bara med det nödvändigaste som typ tändare om ni män skulle försöka göra upp eld med typ två pinnar, det hade ju ändå gått åt helvete så jag tar med en ut i fall att." Säger hon och skrattar retsamt.

Hon hoppar upp på flaket med alla våra grejer i knäet. Vi kör en sväng förbi Ogges hus och han står och packar för fullt. Han har också fått låna en flakmoped av sin farfar. Min farfar och Ogges farfar var bästa kompisar när dem var i vår ålder. Dem åkte också ut till dem lilla kobben som vi ska till nu och dem körde race med flakmopederna och jag tänkte att det kan vi ju också göra men tjejerna kanske blir rädda tänker jag för mig själv och skrattar.

"Vad skrattar du åt?" frågar Cornelia och ler.

"Nä inget tänka bara på en grej" Säger jag medan jag tittar på när Ogge lastar i Sandras famn.

"Jo vadå!" Frågar hon och slår mig lätt på armen.

"Nä men att min farfar och Ogges farfar var bästa vänner när dem var i vår ålder och att dem körde race med flakmopederna och så tänkte jag att vi också kunde göra det men sedan kom jag på att ni du och Sandra skulle bli rädda."

"Va! Men hallå!?" Säger Sandra och Cornelia i kör. "Vi skulle inte bli rädda!

"Vi älskar racing eller hur Sandra!"

"Ja lätt vi kör!"

Vi hoppar upp på mopederna och jag håller hårt på gasen och gruset sprutar efter däcken och det bara ryker när vi kört iväg. Ogge och Sandra är inte långt efter. Men vad jag inte vet är att det kommer en snäv kurva och jag hinner inte sakta ner farten. Hela mopeden välter och både jag och Cornelia flyger av ner i diket. Jag reser mig snabbt upp och så ser jag Cornelia ligga på mage i gräset. Mig är det ingen fara med men jag ser hur hon bara ligger där. Jag springer fram till henne och sätter henne upp i min famn. Hon har skrapat upp knäet lite grann men det är ingen fara men hon håller om sin fot.

"Har du ont i foten?" Frågar jag

"Ja jag tror jag har stukat den. Det är ingen fara."

Jag lyfter upp Cornelia och sätter henne på flaket.

"Har vi bandage i väskan?" frågar jag Ogge och han springer bort till sin flakmoped för att kolla.

"Ja det har vi behöver du sår tvätt också?" Frågar han Cornelia.

Hon nickar till svar.

"Jävlar! Det såg helt sjukt ut! Typ som om ni var med i en film!" Säger Sandra och är helt uppspelt. Hon bryr sig inte om att Cornelis är skadat och att det kunde gott riktigt illa. Nejdå hon fokuserar på att det såg ut som att dem var med i en film.

"Vill du fortfarande åka ut till ön?" Frågar jag med en medlidande röst.

"Ja det är ingen fara du får bara hjälpa mig så ska det nog gå bra."

Vi åker mot sjöboden där vi ska låna min farfars gamla båt. Det har samlats lite vatten i båten som vi öser ut och sedan packar vi i alla saker. Först får inte Ogge igång motorn men så säger Cornelia.

"Låt mig testa!"

"Aja men bli inte för ledsen om du inte klarar det" Flinar Ogge.

"Men tyst låt henne försöka!" säger jag och försöker låta försvarande.

Och vipps var motorn igång!

"Haha ägd Ogge du kunde inte få igång motorn. Till och med Cornelia fick igång den." skrattar jag.

Cornelia och Sandra viker sig av skratt när Ogge blir helt röd i ansiktet.

"Håll käften nu så åker vi ut." Säger Ogge surt.

"Naw, blev du lite suris nu gubben." Säger Sandra och pussar honom lätt på kinden.

"Nej det blev jag inte." säger han och drar ner Sandra till hans knä och kittlar henne.

Cornelia sitter i mitt knä och pillar med mina armband.

Hon har snurrat upp håret i en bulle på huvudet och har på sig ett par grå mjukis shorts och ett vitt linne. Hennes blå vita flytväst får henne att se så gullig ut mer än vanligt. Hon blir liksom ah men helt jätte söt. Det går inte att beskriva kärleken jag har till denna människa. Jag är så otroligt tacksam över att jag fick lära känna henne. Hon har fått mig på rätt spår. Hon och Sandra har nog fått oss alla på rätt spår. Förut så höll vi på att snatta i affärerna och snusa och röka gjorde vi också hela tiden. Men jag är så glad över att hon fick mig att sluta. Hon gjorde egentligen inte något speciellt utan hon bara fanns i mitt huvud hela tiden och jag glömde liksom av cigaretterna och snuset och allt annat och det är så härligt, jag luktar inte skit längre och jag har äntligen hittat till den Oscar jag egentligen är.

Jag kysser Cornelia bakom örat och hon viker ner huvudet och fnissar.

"Det kittlas!" Får hon fram genom fnisset.

"Men du tycker om det." Säger jag sensuellt i hennes öra.

Hon nickar och sen hör jag Ogge säga.

"Hallå turturduvor! Vi är framme nu."

Mina läppar släpper taget om Cornelias när jag tittar upp på Ogge och Sandra som har hoppat ur båten.

Jag hoppar iland och sträcker ut handen till Cornelia hon greppar tag och jag drar henne in till mig och kramar henne. Vi bestämmer oss för att slå läger höst upp på ön där det är en stor gräs plätt. Det går lätt att slå upp eld och vi bestämmer oss för att ligga och sova under bar himmel i natt. Vi orkade inte sätta upp tältet och hur mysigt är det inte att sova under bar himmel med tjejen som man älskar mest av allt i hela världen. Till och med mer än min hund.

TACK FÖR ATT NI LÄSTE!

HOPPAS NI GILLADE KAPITLET OCH GLÖM INTE ATT RÖSTA OCH KOMMENTERA OCH DELA MED ERA VÄNNER.

PUSS ÄLSKAR ER <3