Dance like no one is watching -o.e

Kapitel 5

-Felix's perspektiv-

Jag måste berätta för henne, jag måste berätta för Cornelia vad jag känner.

Jag kan inte vänta längre, jag är så förälskad i henne på ett sådant sätt som jag aldrig har varit förut. Jag kan inte slita blicken ifrån henne på lektionerna och när jag är hemma sitter jag fastklistrad framför datorn och kollar på hennes profilbild på Facebook hon är så vacker. Men det svåra är att jag vet att det inte bara är jag som är kär i henne...

Oscar min bästa vän, min bror är kär i henne. Och jag vill inte svika honom. Det är liksom

"bro's before hoes" och dessutom så var han ju "först" och man sviker inte sin bästa vän för en tjej. Men jag är rädd att jag kanske måste göra det. Jag måste iallafall berätta för Cornelia vad jag känner. Oscar får ta det som han vill men han kan ju inte bli sur för att jag är kär i tjejen han är kär i och på gång med, tycker inte jag iallafall. Men om det nu blir så, så får jag väll prata med honom. Men eftersom att han är en sådan person som inte lyssnar på vad man säger när man har gjort han upprörd utan att han bara flyger på med skälls ord och det ena och det andra så kan det bli lite svårt att prata med honom.

Men det första jag måste göra är att berätta för Cornelia.

(nästa morgon...)

"Hej Cornelia!"

"Eh, hej Felix, hur är läget?"

"Jo det är väll bra, själv då?"

"Okej, jo det är väll bra med mig med antar jag men det är lite stressigt nu det är ju bara tre dagar kvar tills uppvisningen är."

"Ja, jag och Tilda är också lite stressade vi har några steg som inte riktigt sitter än."

"Okej men jag måste dra, vi ses"

"Okej, ja det gör vi."

-Cornelias perspektiv-

När jag precis ska gå ifrån Felix känner jag hur han tar tag hårt i min arm och drar tillbaka mig, han trycker upp mig mot skåpen och vandaliserar mitt ansikte med kyssar. Jag försöker putta bort honom och få honom att sluta men det är helt omöjligt för Felix är så lång och stark och jag så kort och svag. Men till min räddning kommer Oscar och rycker bort Felix ifrån mig. Så jag kan ta mig därifrån. Sandra springer fram till mig och frågar vad fan det var som hände. Men jag svarar inte utan jag bara står och kollar när Oscar skäller ut Felix.

-Oscars perspektiv-

"Vad fan håller du på med Felix?! Är du helt dum i huvudet eller? Du ser väll att hon inte vill?!"

"Ja, men jag är så himla kär i henne!" Skriker Felix och springer bort mot utgången och försvinner.

"Det finns väll förfan andra och bättre sätt att visa det på!?" Skriker jag efter honom.

"Tack!" viskar Cornelia i mitt öra när jag ger henne en stor kram.

"Äh, det var inget, men vafan flög det i honom liksom han vet ju att vi är ihop."

"eh vänta lite är vi ihop?" frågar hon undrande.

"Men på g då." Säger jag lite tröttsamt.

Hon skrattar till och vi går emot matsalen.

"Usch! Det är fisk idag!" hör jag Sandra säga när hon öppnat dörren in till matsalen.

Och när jag kommer närmare känner jag också lukten.

"Åh, fy fan vi tar McDonald's istället!"

"Okej men jag ska bara springa och hämta mina pengar i skåpen." säger Cornelia.

"Nej vänta, jag bjuder" säger jag när hon precis har börjat springa mot sitt skåp.

"Nej du har redan bjudit mig flera gånger innan, jag kan betala min egen mat. Men tack ändå det var snällt av dig."

"Naaaw, va söt du är då Enis." hör jag Sandra säga bakom mig där hon står med en knäckemacka i handen.

"Men va bara tyst!" fnyser jag tillbaka.

Cornelia är tillbaka och vi går emot utgången.

"Hallå ska vi inte se vart Felix tog vägen?" Frågar Cornelia.

"Nej vafan ska vi göra det för" svarar jag tillbaka.

"Nä jag tänkte bara...."

"Kom nu jävla kärringar jag är hungrig." Säger Sandra som står lutad mot en vägg.

Vi bara skrattar och går med riktning mot donken. Vi snackar om vad vi ska äta och alla tar varsin Big Mac meny men helt plötsligt kläcker Cornelia ut en riktigt intressant fråga.

"Sandra, hur går det för dig och ogge då?"

"Jo det går toppen vår koreografi är perfekt och alla stegen sitter som en smäck." Säger hon glatt som svar.

"Men jag menar inte dansen! Hur går det med er, är ni tillsammans än?"

"Nä jag har inte berättat för honom hur jag känner än..."

"Jag kan berätta för honom, då vet jag en som kommer bli glad." Säger jag och flinar.

"Nej, nej, nej! Jag vill berätta själv, vi går väll inte på dagis heller."

"Säg det imorgon annars gör jag det, okej?" säger jag bestämt.

"ja,ja okej."

Vi går in och beställer och sedan sätter vi oss vid ett bord. Cornelia har lagt sin höger han på bordet medan hon scrollar på mobilen. Jag tar tillfället i akt och läger min hand på hennes, jag smeker lätt med min tumme över hennes handrygg. Hon tittar snabbt ner på våra händer men vänder upp huvudet och scrollar på mobilen igen, hon ler, hor ler stort men hon vill inte visa det.

Jag tar mitt pekfinger och släcker hennes mobil och lägger den på bordet. Hon kollar på mig och skakar på huvudet med ett försiktigt leende.

Sandra har gått iväg på toaletten så jag passar på. Jag blundar och lutar mig sakta fram över bordet av ren chansning och möts av Cornelias mjuka perfekt formade läppar. Jag lutar mig tillbaka men jag släpper inte hennes hand. Det vill jag inte heller, jag skulle kunna ha handen där hela tiden, jag skulle kunna ha kvar handen där när vi åt. Vilket vi hade också, hon släppte inte taget och jag släppte inte taget. På vägen tillbaka tillskolan har vi fortfarande inte släppt taget om varandra våra fingrar är tätt ihop flätade och jag njuter av varje sekund.

Hoppas ni gillar kapitlet isåfall rösta och kommentera puss<3