Dance like no one is watching -o.e

Kapitel 6

-Oscars perspektiv-

Idag är det uppvisning. Jag är så sjukt nervös så jag håller på att spricka, jag står framför spegeln och försöker välja kläder som jag ska ha på mig efter uppvisningen eftersom att jag hade tänkt bjuda ut Cornelia på en liten mysig dejt för det är hon verkligen värd efter allt arbete och tid hon har lagt på det här. Och vi har inga lektioner efter uppvisningen heller så det passar ju perfekt. Efter en lång stunds fundering av två outfits så bestämmer jag mig till sist att ta ett par mörkblå jeans färgade shorts med lite slitningar på benen och en vit kavelstickad tröja sen tar jag bara mina vita converse och mina läderarmband and i'm done. Jag har tänkt fråga Ogge också om han hade velat följa med och ta med Sandra. Tror dem behöver det, Sandra säger ju inte vad hon känner för honom och det gör ju inte direkt han heller men jag tänkte att detta kunde bli ett perfekt tillfälle för dem båda. Men eftersom att jag inte har frågat honom så vet jag inte, han kanske har andra planer men jag slänger snabbt iväg ett sms...

"Tja Ogge! Har du någonting för dig efter uppvisningen?"

"Tja, eh nä det tror jag inte vadå då?"

"Nä jag tänkte bjuda med Cornelia på en liten mysig dejt senare ute på den där lilla ön utanför vår gamla sjöbod duvet. Så jag tänkte att du kunde följa med så kan ju du bjuda med dig Sandra också?"

"Eh okej jag kan ju fråga henne sedan."

"Bra vi hörs sen!"

-Ogges perspektiv-

Där står hon den vackraste tjejen jag har sett i hela mitt liv. Och nu har jag chansen, jag måste bara våga gå fram till henne och fråga.

"Sandra vänta! Får jag prata med dig en liten stund?"

"Eh okej vad är det?" Säger hon osäkert och kollar på mig, som att jag typ skulle kommer med hemskaste grejen typ att jag brutit något och inte kan dansa. Men så är ju inte direkt fallet.

"Jag undrar om du skulle vilja följa med mig, Oscar och Cornelia på en dubbeldejt senare efter uppvisningen? Vi tänkte åka ut till en liten ö utanför vår gamla sjöbod."

"Ja det hade la varit kul..."

"Så du hänger på?" Frågar jag osäkert.

"Jaja visst" säger hon glatt och ger mig en puss på kinden och går.

(SORRY FÖR ATT JAG INTE SKRIVER SÅ MYCKET OM UPPVISNINGEN MEN JAG VET INTE RIKTIGT VAD JAG SKA SKRIVA SÅ ATT DET BLIR BRA)

Klockan slår 10.00 och dans uppvisningen är igång. Jag och Sandra ska dansa 10.15 så vi står och värmer upp. Vår danslärare Anna-Karin sitter på en hög stol och sätter "poäng" det är inte riktigt så men hon sätter poäng på oss för att sedan kunna se vad som vi är bra på osv så att hon sedan kan sätta ett betyg. Precis efter oss är det Oscar och Cornelias tur att dansa så om vi inte måste göra något annat så hoppas jag på att jag kan få se dem. För dem är verkligen som gudar på dansgolvet.

Vi börjar dansa, jag känner att allt går precis som det ska men det är nu det gäller det jag är mest rädd för som inte har suttit så bra på träningarna...

Lyftet!

Oooooh....

Jag klarar det! Eller ja vi klarar det! Det vi knappt har klarat en enda gång på träningarna! Vi sätter den!

Vi kramar om varandra och springer vidare av dansgolvet och bort mot utgången.

"Vi klarade det! Vi är grymma!" Säger jag glatt till Sandra där vi står och håller varandra i händerna som om vi precis hade gift oss. Helt plötsligt i all glädje känner jag något mjukt perfekt format pressas mot mina läppar. Det är inte vems läppar som helst som pressas mot mina utan det är Sandras. Min Sandra. Eller ja åtminstone är hon snart min. Efter ikväll så lovar jag att då kan jag kalla henne min Sandra.

-Oscars perspektiv-

Där står hon min vackra flickvän. Och gör sig klar för att det ska bli vår tur att gå ut och äga dansgolvet. Hon är så otroligt vacker! Jag går fram till henne och kramar henne bakifrån och tar tag i hennes hand och snurrar runt henne.

"Du är så vacker Cornelia!"

"Tack du med Oscar!"

"Kom nu så blåser vi alla av stolarna!" Säger jag och nickar på ingången.

Vi går ut, gör vår grej och alla står med hakan nere vid knäna. Alla applåderar så att man kan tro att dem aldrig kommer sluta. Vi springer av dansgolvet med ett stort leende på läpparna. Så nu säger jag det.

"Min vackra Cornelia vill du gå på dejt med mig idag?"

"Ja men det är väll klart jag INTE vill!"

"Eh va?!" Frågar jag misstänksamt.

"Nä jag skoja det är klart jag vill det!"

"Åh tack o lov! Men vi blir inte ensamma... Sandra och Ogge följer med" Säger jag och nickar bort mot dem där dem fortfarande står och myser med varandra

"Åh va kul!" Säger Cornelia glatt.

Vi går bort till Sandra och Ogge för att bestämma vilken tid vi ska ses och vi bestämmer 18.30 vid campingen...

(FORTSÄTTNING FÖLJER)

TACK SÅ SJUKT MYCKET FÖR ATT NI LÄSER! <3 GLÖM INTE ATT RÖSTA OCH KOMMENERA OCH DELA MED ERA VÄNNER. HOPPAS NI ÄR NÖJDA MED KAPITLET.

PUSS ILYSM <3