Du klarar allt och lite till

Saknar vad?

Hon sitter i det sterila väntrummet med fula gardiner och urtråkiga krukväxter.
På motsatt sida om henne sitter en ung kille,
åldern är svår att gissa.
  Han tuggar frenetiskt på tuggummit han har i munnen.  Sedan försöker han blåsa ut ballongbubblor.
   Varje gång hon försöker att koncentrera sig på läsningen i skvallertidningen smäller han till en bubbla.
   Anja blir jätteirriterad till slut. Hon slänger en giftig blick på honom.
  "Förlåt, jag är så jävla nervös." säger han.
Hon kastar en blick på honom och ser att han har mycket mörka ringar under ögonen.
Killen såg ut som han inte sovit på en vecka.
"Det är lugnt.
Där finns ändå inget av värde att läsa". säger hon med ett leende.
Killen ler tillbaka.
    I koridorren hör hon bestämda steg. Hon känner doften av en dyr herr parfym
  Nästa sekund står han framför henne. Dr.Ulf Alvinsson.
   Han sträcker fram sin hand och hälsar.
Medan hon följer efter honom genom den långa korridoren noterar hon att han har ett sexigt bakparti.
  Genast försöker hon slå bort tankarna.
Hur dum kunde hon vara, nu fick hon bruka allvar, han var här för att hjälpa henne , och inte för att hon skulle fantisera ihop sexscener med sina smutsiga tankar.

Han korsar benen på ett sätt som får honom att framstå en aning feminin.
  Hon hatar män som korsar benen medan de sitter. Vissa kanske det klär , fast inte honom.
     Han öppnar journalen och läser lite samtidigt som han slår sig på knäskålen i takt med pennan. Som om han med pennslagen ville säga "gud vad jag tycker detta är tråkigt".
Därefter hostar han till för att sedan svälja ner lite kaffe.
Kaffet luktar så gott att hon är nära att fråga om hon kan få en kopp, men vid närmare eftertanke låter hon bli.
"Hur mår du i dagsläget?"frågar han

"Faktiskt ganska bra, förutom att jag inte kan få saker gjorda hemma. Allting tar tid".
  Han noterar det hon berättar.
Därefter förklarar han att det är normalt med medicinen i början.
"Vad saknar du mest då?"
Frågan får henne att bli alldeles blossande röd om kinderna. Värmen sprider sig så snabbt att hon börjar känna av att hon svettas längst ryggraden. Fan, vad var det för patetisk fråga.?
  Medan hon plågas vidare av svetten, förvirringen och värmen över kinderna , blir det knappast bättre av att denna vackra man dra fingrarna sexigt igenom sin välklippta lugg.
  Han granskar henne leende medan han väntar på hennes svar.
"Jag vet inte " svarar hon stammandes
Han skriver ut mer medicin till henne.
  Okej, Anja det gör mig glad att du är på bättringsvägen". säger han medan han ler stort, som om han vill att hon ska se hans perfekta tänder.
   Till nästa gång vill jag att du tänker igenom vad du saknar, åtminstånde får du försöka".
   De skakar hand där i den långa korridoren.
Hennes handflata är alldeles våt av nervositet.
    Ute duggregnar det, som vanligt saknar hon kapuschong på jackan. De fåtal gånger hon köper något till sig själv blir det snabbt och billigt.    Tålamodet att välja och prova har aldrig funnits där. Därför köper hon alltid något som hon sedan kommer hem och är missnöjd med.

Hemma kryper hon upp i soffan och äter choklad. Det får bli hennes lunch och middag idag.
   Hon bläddrar igenom någon scen på teven där paret kysser varandra kärleksfullt och intensivt.
Hon blir varm igen. Värmen sprider sig över hela kroppen.
Inombords jublar hon.  Känner på sig att hon är på bättringsvägen.
  Hon ringer upp Maja. De pratar en lång stund.
När hon förklarat för Maja får hon ett snabbt svar. "Anja, du saknar närhet, ömhet och framförallt sex". Hon skrattar åt hennes" svar.
  Efter samtalet äter hon upp den sista biten chokladkaka, medan hon frågar sig själv hur längesedan det var innan hon kände riktig närhet.    Sista gången måste ha varit i somras, när de var nere hos Pablos familj i Madrid.
   Hon kunde inte slappna av.
Det kunde hon aldrig när hon inte var hemma. Imorgon skulle hon ialla fall träffa Maja, som hon skulle prata av sig med.
   Medan hon duschar börjar hon glatt att sjunga. Varför vet hon inte själv.
  Kanske allting skulle ordna sig helt enkelt.
Hon hade ju stått ut där inne på avdelningen med en massa sjuka människor.
   Sedan hade hon haft mage att bekänna sitt felsteg; inför den perfekta mannen som hon hade bedragit. Mod- bara de tappraste klarade av en sådan bekännelse.
   Kunde mamma Harriet som var sjuttiotre tänka i kärleksbanor, ja då var det väl inte förbjudet för henne att få känna lite sexbehov.