Du klarar allt och lite till

Visaren

Hon vaknar av duschens ljud blandat med munter morgonsång som kommer från badrummet. Yrvaket tittar hon på klockan. som visar 06.15. Hon bäddar in huvudet på nytt i kudden . Mats kunde verkligen vara pigg innan ens tuppen börjat gala.
Mobilens hemska ringsignal vittnar om att det är dags att stiga upp.
Hon gnuggar sig i ögonen. Det var snålt med sömn hon fick.
Hon sätter på kaffebryggaren.  Nervöst tappar hon dushkrämen i golvet flera gånger.
Hon inser att hon råkat tvätta håret med bara balsam.
Redan försent eftersom hon är ute ur duschen.
Hon tittar sig i spegeln då hon fönat klart håret.
Kalufsen verkar ha fått lite volym.
Missen med schampot kanske var bra.
På bordet ligger två ostbullar i en skrynklig påse.
Mats ser alltid till att hon har frukost innan han går hemifrån.
Hon äter upp bägge bullarna och vaniljyoughurt.
På mobilens kom ihåg står det 1 februari kl 15.00 Rune Mellberg möte.
Medan hon borstar tänderna fylla hon av lite glädjerus . Hon ser verkligen fram emot att börja jobba igen.
Hon hade jobbat många år med Malin, Åke, Josefine och Marianne. De kunde varandra utan och innan.
Visst kunde det uppstå lite tjafs emellanåt.
De visste var de hade varandra.
På rasterna hade de oftast kul.
  Hon betraktar sig grundligt i spegeln.
Det verkar som hennes kalufs fått lite volym.
Missen med schampot var kanske en bra idé.
På köksbordet ligger två ostbullar i en skrynklig påse.
Hon äter upp bullarna och lite vaniljyoghurt.
Medan hon borstar tänderna sprids ett plötsligt glädjerus igenom henne.
Hon såg verkligen fram emot att börja jobba igen.
Malin, Åke, Josefine och Marianne. De var ett bra team tillsammans. De trivdes tillsammans och hade kul på rasterna.

Rune Mellberg såg ut att ha åldrats en del.
Anja tycker mest att han ser lite grävlingslik ut i sin nya mogna gråspräckliga hårfärg. Kafffedoften har spridit sig i hela kontoret.
" Hej Anja, välkommen! Vill du ha en kopp kaffe.?"
"Ja tack" svarar hon
Han ställer ner den blåa kaffemuggen framför henne.
Hon smakar direkt.
" Gott kaffe. Säg inte att du äntligen köpt ny kaffebryggare.? "
"Jag fick denna i julklapp." svarar han kort."
Runes skrivbord var städat för en gångs skull.
Så pass mycket att man kunde se honom där han satt.
Vanligtvis var han begravd bakom oredan.
"Hur mår du Anja.?" frågar han med darrande röst
"Har faktiskt aldrig mått bättre. Redo att riva murar" svarar hon .
Han begraver sin blick i en ful gammal pärm.
Skriver ner något. Vänder sedan på två blad.
Efter ytterligare en klunk kaffe harklar han till sig lite.
Anja väntar bara på svaret han ska ge henne. Till sist kan hon inte hålla sig längre.
"Rune, jag vet att du troligtvis kommer att förflytta mig till en annan avdelning."
"Det gör mig absolut ingenting."
"Dessutom har du fått ny kaffebryggare så jag kommer ändå hit och fikar med de andra" säger hon.
Mellbergs ansikte ser plötsligt konstigt ut. Han fortsätter envist  titta ner i den förbannade pärmen,  samtidigt som han frenetiskt bläddrar nervöst. Plötsligt kastar han bläckpennan åt sidan.
"Du och Josefin måste gå. !"
"Jag är ledsen vi måste minska på personal. "
"Önskar jag kunde göra något" säger han stirrande ner i golvet.

Anja sitter som förstenad. Hon känner hur gråten bubblar upp i halsen. Bröstet fylls av ångest. Handflatorna fylls av svett och hon känner svetten sakta men säkert  rinna nedanför midjan på henne. Med darrande röst hör hon sig själv  uttala något. Nästa sekund fäster hon blicken på den gamla klockan som är placerad exakt ovanför Mellbergs huvud. Visaren har stannat på  15.30 den tickar inte vidare.

Hon minns inte hur hon kom ut ur kontoret.  Med darrande händer omfamnar hon ratten lent som för att säga hjälp mig att hitta en utväg. 

Jonas, Mats och hon spelar ett spel.
De ser ut som rosa marsipanbakelser. Anja vinner hela tiden över dem.
Sekunden senare slår pappa Jonas till henne hårt med sin pjäs så att hon smälter.
När hon börjar gråta fylls grädden plötsligt på.
Men Jonas och Mats är borta.
Då hon vaknar ser hon Mats.
Hans blick är mild och frågande.
Han placerar sitt pekfinger över hennes mun.
" Inga ord behövs. Jag visste direkt när jag hittade dig sovande på soffan."
Hon tittar sig omkring.  Allt är sig likt.  Hemmet är helt.  Mats är här.  Kanske var det en dröm?
"Trollkarlen från Oz , såg du den när du var liten?"
" Dorothy behövde bara slå tre gånger med sina röda glitterskor för att komma hem och inse att det var en mardröm hon drömt" viskar hon svagt
" Snälla Mats , säg att jag drömde.
Han kramar henne . Sedan pussar han henne på pannan.
" Jag hatar pannpussar. "
"De är allvar och verklighet."
"Jag vill inte mer Mats!"
Hon gråter som om hon var en liten flicka som inte fick dockan hon väntar på.
Barnet i henne söker trygghet. Det gör så förbannat ont.
Mats har lagat tomatsoppa med varma mackor. Anja blöter ner skeden och ser den sjunka till botten.
Hon vill inte äta soppan. Skeden kan få ligga där.
"Anja, ät lite. Mat måste du ha." säger Mats
Plötsligt ler hon .
" Vet du att du låter precis som pappa Jonas."
Varför slog pappa Jonas till henne i drömmen?
Kanske för att han visste att hon klarar sig själv.
Hon reser sig från köksbordet och börjar hjälpa Mats att skölja av disken.
Likt en robot känner hon hur hon lämnar över tallrikarna till honom.  När de är klara känner hon sig trygg.

Hon kryper upp i hans famn.  Känner  hur hans fingrar lent stryker henne över pannan.
Sövande och mjukt. Innan hon somnar hör hon Mats .

"Anja du ska bli min lilla bakelse. Du får jobba hos mig när tiden kommer. Bakelsen ska få ditt namn."

"Glöm då inte fylla den med sur sylt och sura godisbitar som jag hatar. " hör hon sig själv säga i något slags eko sekunden innan hon somnar.