Du klarar allt och lite till

Från det ena till det andra

Mats står och pratar med fyra medhjälpare.
Det är varmt, närmare trettio grader.
Anja kommer ut med kaffe, vaniljkex och mynta vatten.
När hon gått in noterar hon hur fint murgrönan trivs i Amsterdamtofflorna.
Plötsligt slår det henne att de saknar ett djur. En katt kanske. ?
Hund,  ja nu när Mats ska öppna bageri hemma varför inte.
Hon kommer att tänka på att både Mats och hon borde sluta röka.
Harriet hade inte hört av sig på en tid.
Bara det inte hade hänt något.

Frans Samuelsson , plockar prydligt ihopa resten av stencilerna innan han skakar hand med Anja.
Han trycker henne hårt om handen, nästan för hårt.
"Sådär Anja, då var vi klara. "
"Det var mig ett sant nöje att göra affärer med dig och din mamma "
"Hoppas du inte blev besviken på priset?"
"Hur är det förresten med Harriet?
"Trivs hon? Hälsa henne ."
Anja drar snabbt genom sitt svettiga hår.
Hon känner sig plötsligt ofräsch där hon står framför den välklädde herr Frans Samuelsson.
Kavaj, skjorta, slips.
Hur lyckas människan stå ut i denna värmen utan en  enda svettpärla i pannan.
"Jodå, jag är nöjd med tre komma fyra.  Vet att lägenheten är i toppskick."
"Tack, mamma Harriet mår bara bra. "
"Ska hälsa från dig" ljuger hon
Hon kunde knappast förklara att hon inte hört av henne på ett tag.
När Samuelsson lämnat våningen ligger en svag doft av hans parfym kvar. Sandelträ med någon mandarin doft. Kanske citrus också.
Allt ser tomt ut. Flyttlådorna bevittnar om att här någon gång funnits saker och liv.
Innan hon stänger dörren och vrider om nyckeln i låset dyker bilder upp från en magisk jul hon och Pablo haft.
Mat, riktig gran, pojkarna och Harriet och Jonas. Enkelt mysigt och nära.
När hon går ner för trapporna känns det som om hon kan höra pojkarnas glada skratt och iver när de öppnar julklapparna.

Mats synar skylten på annexets bageridel med ett brett leende på läpparna.
Kärlek och kakor
"Mats du ska baka. Vem i hela friden ska stå och sälja?" frågar hon
Han tittar på henne, under den snart för långa luggen.
"Ska få ta in någon från arbetsförmedlingen som de betalar."
Tänkte att om något år då det går bättre kanske du kunde sälja."
Hon tittar på honom.
"Jag trivs bland mina ramar Mats."
" Om Harriet inte skulle trivas i Tyskland kanske hon vill hjälpa till. "svarar han hånleende
"På tal om Harriet. Hon har inte hört av sig måste ringa henne."säger Anja

Inne i affären i trängs folk som ska handla gräddfil, sill, jordgubbar, nypotatis .
Hon ser Sten . Skyndar sig fram till honom.
"Hur är det? " frågar hon snabbt
Sten är blek och sliten.  Som om han åldrats ett antal år på kort tid.
" Anja, hon dog några timmar efter du var och hälsade på."säger han på gränsen till  en gråtattack
"Hon hade skrivit när bröllopet var. Jag ville inte störa er alla."
"Vi hade begravningen i stillhet. Det var vad hon ville." säger han
Anja blir helt tagen av orden. Stum oförmögen att prata.
"Skriver till dig en dag var hennes gravplats finns. Hon älskade liljor ."
Anja kramar om honom hårt.
"Ok" svarar hon
" Du kan väl komma på lite midsommarmat hos Mats och mig?"
Han tittar på henne, därefter lägger han handen på hennes axel.
"Tack, snälla ni. Jag ska åka till min bror och hans fru redan ikväll. Min semester börjar på måndag ."
"Sten, du är alltid välkommen att höra av dig vad du än behöver. "
"Kaffe finns alltid. "
"Och när bageriet blir färdigt kommer vi inte att sakna läckra bakverk."
"Älskar fika. Kommer gärna när allt lagt sig lite." säger han

Diana är så stor så att det känns som om hon är en uppblåst ballong som skulle kunna spricka vilken sekund som helst.
Midsommarkvällen är ljum och skön.
Mats och hon delar på det sista vita vinet innan de går och lägger sig.
Den natten känns som dag. Allt är ljust. Näktergalen kvittrar så ljuvt att hon knappast hinner räkna till tre innan hon somnar.

"Menar du verkligen det Harriet.?
"Hur kan du ha gått på en sådan tabbe?
"Skulle förresten hälsa från Frans Samuelsson.
Hon hör ett starkt harklande på andra sidan luren.
"Ja, tyvärr misstog jag mig Anja .När jag märkte att en del pengar började försvinna insåg jag att karln bara hör hemma i ett sopnedkast .Och då ska han inte källsorteras heller."
Anja skrattar.
"Hör av mig innan jag kommer hem. "