Du klarar allt och lite till

Möte

De fyra dagarna på spaet hade gått snabbt.
De simmade, blev masserade, bastade, badade jacuzzi och åt och drack gott.
På kvällarna och nätterna hade de gudomliga sexakter.
Anja och Mats pratade mycket dessa dagarna.
  En morgon träffade hon på kvarterets surkärring i trappen.  Gående med sin råttliknande hund i ett fånigt rep.
Hon synade Anja på ett hemskt sätt.
Som om hon nyss kommit från någon annan planet.
"God morgon Fru Olofsson."
Hon tittade surt och fick knappt ut ordet hej ur munnen.
Anja böjer sig ner och klappar den råttliknande hunden lätt. Mest för att få det gjort.
"Hon är lite stressad idag" svarar hon fortfarande med mungiporna hängande.
Anja ser att det lilla eländet börjar morra alltmer.
  Hundar var ofta lika sina ägare hinner hon tänka innan hon går in till sitt.
En tid till Ulf Alvinsson har  kommit. Hon blir nervös. Det var hon alltid hos honom.
Faktiskt hade han ett feminint utseende ibland.
Hans sätt att dra handen genom sin lugg fick henne alltid att tappa koncentrationen.
Till råga på allt rodnade hon varje gång som om hon var en pubertetstjej med hormonproblem.
Om fyra dagar skulle hon dit.
Medan hon ställer in varorna i kylen går hon tillbaka och läser tiden ännu en gång.
Det står möte.
Hon börjar oroa sig för vad han skulle fråga.
Sex fanns ofta i hennes huvud nuförtiden.
På sista tiden hade hon börjat grubbla på om hon inte gått och blivit nymfoman.
Hon öppnar nästa kuvert som kom med posten.
Möte hos hennes chef Rune Mellberg kl 15.
  Det var exakt om sex dagar.
Hon går ut på terassen och kedjeröker två cigaretter.
Vad ville han?
Förmodligen skulle han förflytta henne till en ny avdelning  eftersom hon varit sjukskriven en tid nu.
Hon tänker på sina arbetskamrater. Det skulle bli roligt att träffa dem. De trivdes i varandras sällskap.

Hemma i brevlådan väntar en tid hos Dr Ulf Alvinsson. Anja blir nervös. Det var hon alltid i hans sällskap. Ulf med sitt feminina utseende. Som å andra sidan är oerhört tilldragande. Hans smala fingrar och sättet att dra handen genom den tjocka kalufsen fick henne att tappa koncentration och ord. Till råga på det så rodnar hon alltid som om hon fortfarande var en pubertetstjej med hormonproblem. Om fyra dagar skulle hon dit. Medan hon plockar in varorna hon köpt går hon tillbaka och läser igenom tiden ännu en gång. Möte står det inte tid. Kanske hon och Dr Alvinsson skulle ha ett eget möte. Det vågade hon inte alls tänka på nu när hon börjar känna sig allt bättre. Sex fanns ofta i hennes huvud nuförtiden. Mats klagade aldrig. På sista tiden hade hon börjat grubbla på om hon inte gått och blivit nymfoman. Det är en person som har ständig sex i tankarna hade hon läst någonstans. Om man nu skulle tro på det.
Den hemska ringsignalen från hemtelefonen visar att det är Harriet.
Harriets ord tar aldrig slut.
Hon babblar om Karl. Väninnan Marit.
Hur snabbt hon kommer lära sig språket. Der, die, das.
Anja är just nu på gränsen till ett nervsammanbrott.
Orden och meningarna bara fortsätter att malas.
Hon var som en maskin som vägrade att stoppas.
"Mamma, jag måste verkligen på toa.
Vi hörs.
Kram." ljuger hon till
När hon lagt på luren pustar hon ut.
Att inte Harriet förstod att hon inte brydde sig om Karl.
Dessutom hade hon inte ens träffat honom.  Bara hört fantastiska saker om människan.
  Anja får kväljningar när hon börjar tänka på att hon inte vet vem hennes biologiska far är.
Jonas var och förblir hennes fader för alltid i hennes hjärta.
Om Harriet trodde att hon skulle smöra för Karl så misstog hon sig verkligen!
Anja hade fått nog av hennes manshistorier.
Förresten skulle hon inte ens sakna henne om hon så stannade där för alltid.

Mats kommer hem med en flaska rött chardonnay vin.
"Vad firar vi?" frågar hon
Han ler brett. Först nu ser hon att han fått en bekymmersrynka ovanför munnen. Den klär honom.
"Min sjukskrivning är över."
"Jag är friskförklarad" svarar han lyckligt
Hans ögon lyser av glädje.
Han öppnar flaskan med lätt darrande händer.
" Skål för början på något nytt och friskt." säger han
Han tar en stor slurk av vinet. Nästan för stor.
Hon ser på glaset att nästan hela är tomt.
" Något nytt."
"Vad är det för något?" frågar hon aningen irriterat
Han lägger sin hand på hennes.
Gräver ner sina fingrar emellan hennes.
Anja blir irriterad och rycker snabbt bort handen.
"Jag börjar jobba på måndag ."
" Jag planerar att ta tjänstledigt och utbilda mig inom bageri och konditorutbildningen"
"Det tar två år , men jag bara måste prova detta Anja"

Anja hör hur han pratar vidare om lån och grejer och att han har pengar undansparkade. Samt om något jävla bageri som han drömmer om.
Hon känner hur handsvetten börjar gör sig påmind. Irritationen växer i henne likt en deg som håller på att jäsa över.

"Så jävla roligt för dig. "
" Tror du att du är typ tjugo år och ska hinna med allt du vill. ?"
"Jag tror du tar dig vatten över huvudet Mats." säger hon
Han tittar lite sorgligt på henne. Därefter häller han upp nytt vin till dem bägge.
" Förlåt för att jag försöker göra något av mitt liv!" säger han barskt
"Ingen ska stoppa mig"
"Önskar bara att du kunde vara lite glad för min skull."
"Anja, man måste utvecklas när tillfället dyker upp!"
Han går ut från köket. Hon tittar sneglande på honom där i vardagsrummet. Han ser oberörd och tufft nöjd ut.

Medan hon viker tvätten påminns hon om hans ord "måste utvecklas när man får tillfälle".
Betydde det att hon borde börja utvecklas när hon sitter hos Dr Alvinsson?
Tänk om han inte tyckte att hon var redo för något? Vad skulle hon med utveckling när Rune Mellberg troligtvis bara skulle omplacera henne på en ny avdelning. Eftersom hon varit sjukskriven en tid. Varför  skulle han annars skicka tid till möte för?

De sista handdukarna slänger hon på golvet.
Där kan de ligga o utvecklas .
Är de kloka nog kanske de kan vika ihop sig själva, samt hoppa in i garderoben på respektive plats.  
När hon borstar tänderna  ser hon att tandköttet börjat blöda igen.
  Hon slänger tandborsten i soporna.
   Lika gott åt den. Förresten hade den gjort ett dåligt jobb.

Hon känner ett hat mot sig själv. Här hade hon en bra man som ville framåt i livet.
Han hade planer.
Som hon försökte förstöra.
Anja försöker hålla god min då hon kommer ut.
Mats ligger på soffan. I vinglaset finns inget innehåll kvar.
" Anja, för fan."
"Varför kan du inte glädjas med mig?" säger han
" Du klarar allt och lite till."
" Glöm aldrig det!"
     Hon kastar sig i hans famn Gråten kommer från ingenstans.
Pablos doft som nyrakad, lägenheten, otroheten från dem bägge .
Möten, kistor, minnen, dofter , regndroppar, paraplyer, sommar, getingar, tårar.
Bilderna snurrar runt i huvudet på henne.
Vad var hon för en kvinna egentligen?
Kunde hon bara glädjas åt sig själv?
Eller var hon bara rädd för förändringar.
Mats smeker henne längst tinningarna.
  Det känns så befriande att hon nästan somnar.

"Jag har fått tid för möte hos Dr Alvinsson" säger hon svagt.
" Där har vi svaret"
"Det är därför du är så stingslig"
" Du är starkare än du tror."
" Var inte rädd för någonting" säger han lugnt
Orden går som vågor genom henne.
Fan, hon som hade kommit så långt.
Plötsligt så räckte inte det.
  Som om någon erbjöd henne ett choklad i  gassande  solsken.
Hon skulle få kämpa för att få så många tuggor hon kunde innan det smälte.
Om hon inte hann i tid blev det inget choklad.
  Skulle hon kämpa för att hon älskade choklad?
  Kontrasten till den goda chokladen var surt godis.
Det hatade hon.
Hon somnar med frågan vad tiden hos Ulf Alvinsson skulle ge.
Mötet med Rune väntade också.
  Kanske skulle det bli en gott och blandat påse där hon fritt fick välja favoriterna?
Vad skulle hända om hon fiskade upp de sura hon inte åt?
Aldrig hade hon gillat surt godis.
Inte ens när Pablo levde och hon kunde få livslång support på sina tänder.