Du klarar allt och lite till

Liv och förändring

Sommarsolen lyser varje dag
.Svettiga , lyckliga, fulla av energi känner de sig av den fina sommaren.
Mats har fått gråspräckliga nyanser i hela håret.
De gröna ögonen är trötta och fulla av förväntansfull iver över en ny framtid.

Anja ser Harriet sakta komma promenerande upp mot huset. Hon passerar annexet med skylten Kärlek och kakor.
På fötterna har hon platta beiga ballerinaskor.
Ringsignalen på dörrklockan skrämmer Måns så att han far iväg rakt mot soffan.
Sekunden efter borrar han busigt in klorna längst soffkanten.
"Neeeeeej, dumma katt. Fyyyyyy" hör hon sig själv muttra sekunden innan hon öppnar.
Harriet slänger sig runt halsen på henne med en kram som aldrig verkar ta slut.
Hon räcker över blombuketten med nejlikor, tulpaner och någon blomma som liknar vita klockor av något slag.
Därefter ett stort platt paket snyggt invirat i turkosfärgat cellofanliknande papper.
"Mamma! Är det verkligen du?"
Harriets blick ser trött och overkligt lugn ut.
Hennes gamla välfärgade frisyr har ersatts av en grå page som ramar in hennes trötta ansikte.
"Säg inget."svarar Hariett lugnt.
"Jag har bytat liv och stil."
Mats och Anja synar henne försiktigt.
De är osäkra på vad de ska säga.
Som om hon vore av glas. Rädda att krossa henne.
"Du stannar väl o äter med oss." frågar Mats
"Vi hade tänkt beställa hem lite kinamat. "
Därefter kramar han vänskapligt om henne.
"Nej tack,"svarar hon .
"Jag har en tid med Frans Samuelsson angående en ny våning."
"Har du pengar kvar? "utbrister Anja
"Kära barn. Jag blev rejält lurad av karlen. "
"Men trots min ålder har jag en välfungerande hjärna kvar."
Mats ger henne sin hand med tecknet give me five.
Hon  sträcker sin hand mot hans.
Först då ser Anja för första gången sin mors händer utan välmålade naglar.
De ser gamla  och skrynkliga ut,  nästan för bleka om man jämför med guldringarna och armbandet
Den lila svarta och gul randiga bomullsklänningen klär hennes nya bohemiska stil.
Hennes bruna ögon ser snällare ut utan smink.
Anja studerar henne. Detta var alltså Harriet. Inpå livet utan något kamouflage av färg och smink.
" Du ser ut som en rar gammelfarmor" viskar Anja
Harriet ler på ett naturligt sätt med de omålade läpparna.
Mats serverar dem sin nya bakelse.
Harriet smakar snabbt.
" Detta är?"
" Kära Harriet, svartvita katten heter den."
" Ett skum av äggvitor med en choklad topp.
"Döpt efter vår nya katt Måns." svarar han stolt
Harriet tittar med stora ögon. Sedan sväljer hon  kaffeklunken aningen för snabbt.
" Har ni skaffat pälstuss igen. "?
"Tröttnar ni aldrig?"
Sedan spänner hon ögonen i Anja , med blicken  jag vet att det är du som är den pådrivande.
"När jag växte upp hade vi både katt och hund ."svarar Mats nöjt
"Jösses , djur har inte att göra inomhus."
Anja och Mats skrattar .
"Min kära Harriet. "
"Utseendet har förändrats men allt det andra är kvar ."säger Anja skrattretande
"Om ni inte är snälla mot mig ska jag döpa en kaka till  svarta monstret väser  hon.
Mats skrattar.
" Jag har redan receptet ."svarar han
Sedan låter de mamma Harriet prata om det som hänt i sin egen takt.
Anja öppnar försiktigt det platta paketet med turkost cellofanpapper.
När hon vecklat ut allt  ligger där en tavla i hennes händer av henne,  Harriet och pappa Jonas.
Sidan om henne finns cykeln hon fick av Jonas när hon fyllde åtta år.
Jonas var den som var där när hon föll första gången.  Han plåstrade om hennes armbågar och knäskålar med färgglada plåster.
Minnena av  pussar vilar på pappa Jonas mun.
Varje gång hon trillade omkull och slog sig pussade pappa bort det onda.  Sekunderna efter var hon helad för nya cykeläventyr.
"Allt är handmålat. "
"Tänkte att du kanske ville ha ett minne av oss här på ditt nya ställe"
" Tack, mamma. Det betyder så mycket för mig att få detta ögonblick av oss  alla på bild"
Tårögt , kramar de om varandra länge.

Mats ser prydlig ut i sin nya blåkritrandiga kostym . Vit skjorta och lavendelblå slips dagen till ära.
Det gråspräckliga har nästan övertagit hela hans hårfärg.
De gröna ögonen har fått en fantastisk lyster tack vare håret. Vissa klär i att åldras hinner hon tänka.
Anja har en turkosgrön bomullsklänning till sitt korta numera rödfärgade hår.