Du klarar allt och lite till

Ramar

Hon går runt samma plats och hittar ändå inte ramarna.
Lätt irriterad slickar hon sig om läppen som Missy brukade göra.
Katter tål inte att misslyckas.
Den gången hon trillade ner från bordet skämdes hon. Gömde sig i ett hörn och slickade tassarna frenetiskt.
Anjas blick blev våt och sorgen i hjärtat skar .
I vimlet la hon märke till en  rödhårig kvinna i bohemiska kläder .
Lätt sminkad med en
scarf runt kalufsen.
Så lik Maja på något sätt.
Medan hon fortsatte att gå beskådade hon människorna Alla var så olika men lika på samma gång eftersom de valde samma varuhus.
En tjej i svart långt hår. Klädd i jeans och randig skjorta.
Hennes kappa var svart. Inte ett enda hårstrå på ryggen. Hon kanske rentav ägde en elegant siames.
När hon står precis framför ramarna ser hon att tjejen beskådar en tavla på en katt.
Leende börjar hon trivas här  bland ramarna.
Kanske för att hon kände sig som bilderna i väntan på att någon skulle köpa dem och rama in för väggdekoration.
Först då får de ett värde. Utan ram är de inte mycket.

Anja kände sig verkligen som en tråkig bild, som var i behov att piffas upp med en fräck ram som skulle ta fram kärnan i henne.
Hon hade tid på arbetsförmedlingen klockan två.
Snabbt väljer hon ut två ganska tjocka svarta ramar. Hon tog deminsta utan att bry sig om att läsa måtten.
De skulle passa . Det visste hon.

På väg ut från varuhuset känner hon hur matdoften börjar sprida sig från restaurangen.
Hon känner sig hungrig.
De klirrande besticken i bakgrunden låter inbjudande.
Hon var inget vidare på att sitta själv och äta.
Tvekande biter hon sig i läppen två gånger .
Den karismatiska killen bakom disken har snälla ögon.
"Vi har dagens fisk, remouladsås kokt potatis samt broccoli "
Därefter visar han med handen på de övriga rätterna.
Anja tittar kyckling, köttbullar och något annat som hon blir för stressad av att hinna se.
"Lite stressad?" frågar han vänligt
"Jag ska till arbetsförmedlingen och söka jobb. " svarar Anja utan att själv förstå varför.
Hon vänder sig bak ingen står i kö.
"Jag skulle råda dig att ta kycklingen med pommes sås o haricot verts" svarar han självsäkert
Jag åt den igår. Mycket gott.
Innan hon går vidare blinkar han till henne.
Med låg ton säger han "ram och bildavdelning behöver personal" därefter vinkar han glatt till henne med orden lycka till.!

Anja känner sig alldeles svettig medan hon äter. Hinner inte ens känna på smaken . Hon känner sig osäker där hon sitter själv.
Innan hon går vet hon inte ens om hon ätit upp maten.

Mobilen visar på 13.15 . Utan att tänka beger hon sig åter till ramarna.
Hon frågar en medelålders kvinna med pagefrisyr o välsminkade ögon om någon i personalen.
Hon visar på en tjej som heter Malin med kortklippt ljust hår.

   Munnen känns som sandpapper , tungan verkar ha blivit förlamad. Svetten rinner sakta längs byxlinningen. Som första gången i fyran hon skulle fråga chans på Erik i sin klass.
Plötsligt omges hon av en ren fräsch doft mysk.
"Ursäkta mig jag hörde att ni behövde personal " säger hon i en dimma av nervositet.
"Ja, det gör vi . "
"Vi prioriterar någon som redan har erfarenhet av liknande jobb" svarar hon lite för självsäkert.
"Jag har jobbat i affär i åratal" svarar hon
Munnen känns som fastklistrad .
Medan Malin försvinner för att hämta en ansökan passar Anja på att fukta läpparna om och om igen .

Medan hon dricker sitt kaffe passar hon på att rama in deras  budskap.
När hon ska slänga in en tvätt i maskinen snubblar hon nästan på Missys gråa mus, som hon envisades att bära runt i hela lägenheten.
Den skulle få sitt favoritställe när kisse kom hem.
  Inne i badrummet studerar hon sin nya hårfärg. Ovant men behövande.
Hon drar med handen över guldhjärtat hon fick i julgåva av Mats . A och M stod för dem två.

Snart har ett år gott på Mats konditorutbildning. Ett till så skulle han baka kakor stora som små.
Hon kommer att tänka på hur frisören visat henne hur lätt man kan få till en tuff sminkning.
Hon lovar sig själv att hon ska provade en dag.
Nu hade hon bråttom hon hade lovat Mats att handla och laga kvällsmaten tills han kom hem.
De skulle äta hemma hos honom.
En ram var verkligen vad hon saknade nu. Som ett hölje av trygghet, lycka och fortsättning.
Det fanns tydligen inte i hennes perfekta våning.
Schnitzlarna panerar hon i mjöl ägg o ströbröd. Potatismosen är hemlagad.
Salladen klar. Bara såsen är köpt.
  Pablo var den som alltid lagade sås med ett leende på läpparna.
De gånger hon prövade blev det alltid misslyckat.
Så många gånger hon hade svurit över att den skar sig. Ibland undrade hon om saliven också hamnade som ingrediens.

Mats äter med god aptit. Emellan tuggorna slänger han iväg en puss på hennes kind.

"5 av 5 . "
"Belöning väntar i kvällshalmen" säger han fnittrande
"Där var en ledig tjänst på ramavdelningen. Jag sökte den.
Sedan fick vi inbjudan av Alice och Juan. 1 Maj.
De ska ha bröllopet här i Sverige konstigt nog.
Missys aska kommer i nästa vecka."
  När hon uttalat att det på en gång fuktar hon strupen med lite vatten.
Mats tittar på henne med blicken svara direkt.
"Vad?" säger hon frågande
"Vet du inte det själv? Lägg ihopa, gå igenom, tänk" säger han
Hon tuggar i sig det sista av schnitzeln.
" Kanske jag borde bli vegetarian nu när Missy dött."säger hon plötsligt
" Vad roligt. Då har vi ett försommarbröllop att se fram emot. "
" Katten kan du aldrig ersätta. Tids nog kanske vi kan skaffa ett gemensamt djur tillsammans." säger han lugnt
Hon kurar ihop sig tätt intill honom som en mätt spinnande katt.
" Anja, du tänker rätt. Sälj din lägenhet."
" Där finns inget kvar"
"Du får bo hos mig." säger han
"Älskar du mig på riktigt Mats?" frågar hon
" Det gör jag ."
" Inte alla som hittar sin själsfrände på ett dårhus" svarar han retfullt full av skratt
"Nästa gång du är hemma , ta en titt på våra inramade budskap . "
"Då kanske du förstår" säger han
  Sekunden efter har hans intensiva tunga sökt sig till hennes.
"Kom! Vi måste ge alla syndiga bakelser namn.
  Hon tittar djupt in i hans ögon.
När han tar på henne försvinner hon in i Underlandet.