Du klarar allt och lite till

Hem

Hon vaknar alldeles kallsvettig.
  Klockan visar 09.15 Pm.
Där hon står under duschen känner hon sig tom och urholkad på allt mänskligt liv.
     Smaken av tandkrämen får henne att få kväljningar.
Sekunden efter står hon där med klumpen i halsen, de hemska kräkreflexerna.
    När hon inte har något mer att kräkas upp sköljer hon ansiktet i iskallt vatten. Därefter borstar hon tänderna ännu en gång.

Harriet pratar i telefon. Killarna sitter vid köksbordet och fyller i blanketter.
Hon häller upp kaffe till sig.
  Ingen av dem säger så mycket.
Harriet lägger handen försiktigt på hennes axel med orden
"Hoppas du fått någon blund" .
Filip sitter och noterar i blanketterna.
Han ser förstörd ut blek, blå under ögonen, totalt avmagrad.
Andreas pratar i sin mobil. Undviker ögonkontakt och drar sig undan.
"Hoppas kaffet inte är för starkt" säger Filip samtidigt som han trycker sin mors hand för att säga "du klarar allt".
Anja känner hur tårarna sakta börjar rinna .
Hon vill inte.
Vet att det inte hjälper.
Pablo är borta någonstans vid regnbågen.
Deras prickiga paraply har han med sig som ett minne av dem två för alltid.

Andreas kommer och kramar om henne.
"Mamma, begravningen blir på torsdag.
Alicia Pablos mamma, och hans bror Juan kommer". Sedan tittar han på henne.
" Jag och Filip har ordnat allting.
Mamma, värre än så här blir det inte."
De gråter en stund stilla i varandras famn.
    Hon ser Andreas när han fått sin första cykel. Ostadig , men lycklig cyklar han fram.
    Glädjen i hans ögon går inte att ta miste på.
Pablo kommer ut och kramar om henne.
De står där lyckliga, ingenting kan ta det ifrån dem. Filips studentdag med champagne och ståt.
  I sin kostym med vit skjorta till den ljusblåa slipsen. På tröskeln till sitt vuxenliv.
Ivrig, nyfiken, förväntansfull.
Festen med alla nära de skålar, äter, skrattar.
  Pablo är den lyckligaste , stoltaste fadern just då. Han håller ett tal för sin son.
Glädjetårar, lycka, "Ut och ta för dig av livet min son. Men snabbt, för livet går inte i repris".
Det var Pablos avslutande ord på talet.
Filips lycka, Alicias glädjetårar, Juans kramar , och Anjas glädjetårar som rann av ren lycka. En stolt mor där hon satt med sin familj och vänner.

Harriet lägger sin hand på hennes panna.
"Du känns varm Anja".
   Tid och rum finns inte hon sitter vid studentfesten med alla sina kära.
Finklädda, lyckliga, god mat, dryck, dukat bord. Allt är en fest. Det känns som att firandet aldrig tar slut. Vänner skålar, skojar, skrattar.
Pablos lycka i ögonen. Deras diskreta puss till varandra.
Gemenskapen kring alla. Hon kan höra skramlet på tallrikarna från besticken.
Se champagnen bubbla i glasen.
Känna den sötbubbliga doften som kittlar henne när den når näsborrarna. Tårtan är enorm.
Alla jublar och klappar när den bärs in.
Kaffedoften är unik. Filips tal till föräldrarna samt gästerna.

Kalla fingrar placeras på hennes handled.
Varför?
Händer på pannan. Borta är champagnebubblorna som kittlade så skönt i näsan.
Hon känner hur ett par händer tar henne under nacken samtidigt som ett glas förs till hennes mun. Därefter känner hon mamma Harriet s fingrar under sin mun.
"Anja , vännen svälj bara denna. Sedan är det klart."

Hon sitter där i deras gamla lägenhet. Ivrig, förväntansfull, fylld av glädje.
När han kommer in slänger hon sig om halsen på honom. Som vanligt pussar han henne ömt på pannan.
Hon sätter sig i hans knä . Rör honom lent över kinden.  Sedan pussar hon honom över näsan.

Därefter säger hon
" Pablo, vi ska ha barn. Jag är gravid".
Han börjar gråta av lycka. Aldrig har hon sett en man gråta på ett sådant vis. Inte heller med en sådan glädje. De sitter så länge och bara finns.
Ett nytt liv väntade. Ett liv som de hade skapat av kärlek till varandra.

Smärtorna är ihärdiga, fruktansvärda.
Pablo torkar hennes panna, håller hennes hand.   Gråter nästan med  henne där hon våndas i smärtor. Skriker tills hon inte har någon röst kvar.
    Läkarna som plötsligt kommer in. Snabbt måste han ut.
Paniken i Pablos ögon.
"Kämpa, Anja", snälla du försök".
Vrålet som kommer ut ur henne.
Svetten, tårarna. sjukhuslukten. När hon trodde att hon var död, då hörde hon honom. Bebisskriket. Friskt och högljutt. Den sötaktiga doften av bebishud. De miniatyrsmå fingrarna. Skrynkliga lilla ansiktet.
"Gratulerar, ni har fått en son.
Anja du har varit superduktig.
     Pablo grät som ett litet barn. Anjas tårar strömmade nerför kinderna. De placerade honom i hennes famn.Tiden stod stilla.
"Får jag hålla honom? "frågar Pablo.
" Om du vågar" svarar Anja.
De gråter ut sin lycka med sitt lilla knyte i famnen. På en bricka får de in mackor och kaffe. Samt en blå flagga med texten "Grattis till en fin pojke".