Du klarar allt och lite till

Utan dina andetag

Hon ligger i sängen och stirrar upp i taket.
  Kanske fanns det något enormt hål däruppe som hon kunde sugas in i för att sedan försvinna. Klockan visar 03.45, hon tittar på Mats där han ligger och sover. Han andas lugnt och rytmiskt. Hans välformade mun rycker till lite emellanåt.
Ute är det mörkt vinden hörs  rejält. Hon försöker fokusera på det roliga.
Andreas och Diana skulle komma hem till jul.
Den glada nyheten om barnet skulle få henne att leva upp på nytt.
Sekunden efter kommer hon att tänka på att julen står för dörren. Harriet skulle komma hem och hälsa på.  Nu bodde hon hos mannen  i Tyskland som hon har ett förhållande med.
Anja tycker att det är skönt att slippa ha Harriet nära.

Idag var det den 22 December dagen för Majas avsked var kommen
Hon vågade inte ens tänka.
  Bara somna bort ifrån alltihopa.
Bilderna fladdrar runt framför ögonen på henne.  Minnet av  deras första möte.
Skrattet kan hon höra ännu.
Bilder av en lakritsätande Maja med ett leende på läpparna.
Hon kan höra tuggandet och känna doften av salmiak.
Skrattet bubblar inom dem fortfarande. 
Ögonlocken börjar kännas tyngre.
John Blund kom ändå för att ge henne någon timmes sömn.
Klockan visar 07.50. Kaffeautomaten jobbar för fullt i köket.
Köksbordet är dukat. Bullar, Bregott, rökt skinka, ost, skivad gurka samt röda paprikaringar.
Längst ut med bordet apelsinmarmelad och äpplejuice.
"Godmorgon min sköna" säger Mats
" Vad fint du har dukat ."
" Är rädd att jag inte får i mig mycket till frukost idag." säger hon
Han tittar henne djupt i ögonen utan att säga något.
  Därefter tar han hennes händer i sina och pussar dem.
Han delar bullen på mitten brer elegant på bregott.
Han skär i skinkan i nästa sekund ser den ut som ett vackert monument på bullen. Slutligen lägger han på den röda paprikaringen.
" Ta nu en tugga för pappas skull "
Anja kan inte hålla sig för skratt
Motvilligt börjar hon tugga i sig bullen.
" Du tar fram det bästa i mig" säger hon
" Det är därför jag är här . Jag kan stanna hela livet om du vill" säger han
"Jag har sagt att jag älskar dig förut.  Förstår om det känns påfluget snabbt för din del. Vill bara att du ska veta det."
Hon stryker honom över kinden till svar.
"Jag älskar dig också. Är livrädd för känslan.
Kanske är vi själsfränder" svarar hon
"Kanske" säger han
"Okej, jag nöjer mig med det svaret eftersom det är tidigt på morgonen."
Anja ler åt honom. Till och med en dag som denna kunde han förgylla.
Ljudet från mobilen får henne att vakna till.
Det var Johan. Han meddelar att tiden för begravningen blev framflyttad en timme.
     Förmiddagen går sakta. Anja vet att hon inte kan fly ifrån det som väntar  henne.
När hon plockat undan efter frukosten och duschat lägger hon fram kläderna på sängen.
Svarta jeans till en svart skjorta. Hon fönar håret sedan sprayar hon lite lätt för att få stadga.

Sedan springer hon snabbt in till affären och köper en påse salta grodor.
På vägen hem gråter hon.
Maja tycks vara så närvarande inpå henne.
Hon skrattade säkert åt de salta grodorna.

När hon kommer in i hallen känner hon en god doft av duschkräm sprida sig in till näsborrarna.
Mats hade duschat . Doften spred sig runt lägenheten.
  Hon sätter på kaffe. Huvudet dunkar av värk.
När hon dukat fram muggarna kommer Mats och ger henne en blöt puss bak i nacken.
Hon ryser till. Hatar pussar i nacken
"Smyg inte på sådär utan förvarning du vet att jag ogillar det" säger hon barskt
" Vem vet, kanske lär du dig gilla det med tiden" svarar han hånleende
Hon petar honom hårt i armhålan till svar.
Han skriker till.
" Jag ger mig" skriker han påväg till badrummet.

I kyrkan hade det redan samlats en del människor.   Antagligen från Majas jobb.
Hon kände ingen av dem. Inte heller att Johan var kristen.  Livet var underligt, ibland krävdes det  speciella händelser i livet för att lära känna en människa djupt inpå  hjärtat.
  Hon ser Johan komma gående med sina föräldrar.
Placerar vänligt sin hand på hans axel av respekt.
Hälsar på hans föräldrar.
Mamman är kortklippt i svart hårfärg.
Smärtan i hennes bleka ansikte får Anja att snabbt flytta blicken.
Pappan ser lugnare ut. Hon ser tårar innanför glasögonen.
  Hans hår var grått och tjockt. Säkert hade han jobbat som lärare i sin tid.
Modern kunde hon inte riktigt placera varför visste hon inte.
Majas föräldrar skildes när hon var 10.
Pappan hade flyttat till USA för att aldrig mer höra av sig.
Mamman dog i cancer när Maja var knappt 20 år.
Hon var ensambarn.
Anja tackar guden hon inte tror på för att Majas föräldrar slapp närvara.
  Fredrika, Rakel och Alice kom tillsammans.
De bara stod där och kramade om varandra.
Inte många ord behövdes. Kyrkan var välfylld.
Kistan var i ljust trä.
Runt den fanns det ett slags tygskynke som prästen öppnade när han tågade in.
Han såg oberörd och lätt ut. Som en fjäder som vilken sekund som helst skulle kunna blåsa bort av en vindpust.
När prästen lade sin hand på kistan och började prata hördes bara snyftningar.
Hon känner Mats hand i sin.
  Hon tittar på kistan.
Hon undrade om Maja kunde se alltihopa.
Johan sitter emellan sina föräldrar o bara stirrar apatiskt rakt fram.
Snabbt vänder hon bort blicken. Det gör för ont att se.
Bredvid kistan står häststatyn i gips med texten;"Du är bäst"

Prästen har avslutat sitt babblande.
  Johan reser sig upp och meddelar att en sång kommer att spelas upp innan kistan bärs ut för själva begravningen.
"Sången och texten var vår. Nu tillägnar jag den min kära Maja , på väg dit hon ska. "säger han gråtande
Anja ser deras första möte framför sig.
Maja säger; Jag tar den chansen för att jag fullkomligt litar på dig.
Det var när Anja erbjöd henne att gå hos Pablo när hon hade tandvärk.
Anja vrålar ut sin gråt. Det gör så förbannat ont.

Ifrån högtalarna släpps en sång av sångaren "Kent" den heter Utan dina andetag.

"Jag vet att du sover känner värmen från din hud. Bara luften gör mig svag, men jag, vågar inte väcka dig nu."

"Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på.Vad vore jag utan dina andetag."

Alla i kyrkan är berörda av sången. Medan Maja förs ut till den sista vilan gråter Anja och tjejerna så mycket så att det känns som hjärtat blöder.
Kistan är utsmyckad med nejlikor i olika färger.
Anjas och Mats bukett består av enbart vita nejlikor.
Hon hade läst någonstans  att vita blommor representerar en moders kärlek och saknad  i den grekiska mytologin.

När prästen låter sänka ner kistan i jorden kastar hon ner en påse salta grodor till Maja.
Farväl min älskade vän . Du kommer för alltid att bo i mitt hjärta och minne. viskar hon

Därefter viker sig benen .  Allt mörknar. Det känns som att hon är i en stor tunnel.
På andra sidan hör hon Maja ropa på hjälp.
Hon springer och springer. Så fort hon närmat sig försvinner Maja in i en våg som drar med henne långt bort. Hon sjunger vidare på sången;

Och utan ett ljud.

Mitt hjärta i din hand.

Har jag tappat bort mitt språk.

Det fastnar i ditt hår.