Magi

1

Dagen börjar som en helt vanlig tisdag. Jag vaknar i min säng, i samma gamla rum som alltid. Jag sätter mig upp långsamt för att undvika att slå i huvudet i taket. Jag borde skaffa en ny säng, våningsängen börjar kännas lite fjantig. Plus så är jag inte alls vig nog att smidigt ta mig varken upp eller ner.

Jag krälar mig mot foten av sängen där stegen är, vänder mig om och börjar klättra ner. Tänk er min förvånad när jag sätter tyngden på en av stegpinnarna och min fot glider av.

I min panik kniper jag genast igen ögonen medan jag handlöst faller mot golvet. Efter några sekunder av fallande börjar jag bli lite fundersam. Min säng må vara hög, men inte så här hög. Jag öppnar långsamt ögonen men det enda jag kan se framför mig är mitt vita trägolv.

Några sekunder senare rasar jag i golvet med en duns. Eftersom att jag var så nära golvet gjorde det inte så ont men förvåningen hade mig liggandes kvar i minst 5 minuter. Flög jag just...? Vad var det där...? Va...?

Jag inser dock att jag inte kan ligga kvar här på golvet mycket längre och börjar ta mig samman. Utan mycket fuffens genomför jag min vanliga morgonrutin och allt verkar vara som vanligt. Kan jag ha inbillat mig allt? Tänk om jag börjar bli galen? Jag kollar snabbt på klockan runt min arm och inser att jag har bråttom till bussen. Ingen tid att förlora på sådana tankar nu, missar jag bussen blir jag sen till skolan och får en prick i registret.

Jag skyndar mig bort till hallen för att ta på mig skor och ytterkläder när jag inser att jag glömt mina nycklar på rummet. Det är bara några minuter kvar innan bussen kommer så jag rusar genom hallen, upp för trappen och glider in i mitt rum.

Nycklarna ligger framma på skrivbordet så jag går fram mot dem med utsträckt hand för att plocka upp dem när de plötsligt flyger mot mig i rusande fart. Jag hinner knappt reagera förrän jag har dem tryggt i min hand. Detta var udda. Antingen har jag helt mentalt tappat det eller så flög mina nycklar precis självmant in i min hand... Det finns dock som sagt ingen tid att förlora så jag trycker ner dem i byxfickan och beger mig mot busshållplatsen.