Nu sitter jag och Kira på våra sängar i rummet. "Ok, hur ska vi göra?" Frågar Kira. "Jag vet inte men vi får väl börja med sånt som vi har sätt på film eller något" säger jag och ställer mig upp. "Ok" säger Kira och gör likadant. "Såå... vad gör folk i filmer?" Frågar jag. Jag har nog faktiskt aldrig tänkt på det. "Hmm... i Harry Potter så har ju alla trollstavar" säger Kira och kollar sig omkring efter något som skulle kunna funka som trollstav. Jag kollar under sängen och ser en låda, eller rättare sagt en kartong. "Kolla jag hittade en låda!" Säger jag till Kira medans jag drar fram den och lägger den på sängen. "Ska vi öppna?" Frågar jag och tittar på Kira. "Jaa!" Svarar Kira och stirrar på flyttkartongen. Jag tar tag i båda flärparna och öppnar. Överst så ligger det en blå tröja med en mus trykt på. Jag tar upp den och håller den framför mig så som personer i filmer gör när de får nya kläder. "Wow den är i exakt samma färg som dina ögon!" Utbrister Kira. Jag tar på mig tröjan och den passar men den är lite stor. Jag tror att den ska föreställa en pyjamaströja. Jag kollar ner i kartongen och ser ett par rutiga mjukisbyxor i samma färg. Jag tar på mig dom också och precis som tröjan så är dom lite stora. "Kolla under din säng, det finns säkert saker till dig där" säger jag när jag ser att Kira ser lite avundsjuk ut. Och precis som jag hoppats så finns det en kartong under Kiras säng också som hon drar fram. "Ska du inte öppna din" Frågar jag när jag ser att Kira går tillbaka till mig. "Jo, men vi kollar igenom din först" säger hon och sätter sig på andra sidan av sängen. "Okej" säger jag glatt och tar upp något som ser ut som någon slags uniform. Den är också blå som resten av kläderna men mycket mörkare ungefär så som man tänker sig havet när det är mörkt ute. "Är det meningen att vi ska ha på oss de här kläderna när vi ska... ja, vad den nu är vi ska göra" säger jag och inspekterar uniformen noga. Den har först en slags långärmad tröja underst som jag tar på mig. Sedan antar jag att man ska ta på byxorna som ser ut som ett par ganska tjocka tights. Det finns ett bälte också som jag tar på mig. I bältet så finns det en massa små fickor i olika storlekar. De är stängda genom en läder bit som sitter fast med en knapp ungefär så som man tänker sig gamla väskor. Jag räknar dem och fick det till fem stycken och alla sitter på vänster sida om mig. I den stösta fickan kan man säkert få plats med ett par solglasögon och i den minsta kan man nog precis få ner en legobit. Fickorna är inte det enda som finns på bältet utan på höger sida så finns det en kniv. Jag drar fram den ur bältet och bara stirrar på den, den är säkert 20cm lång och sylvass. "Vad är det igentligen som vi ska göra här!" Säger jag förvånat och stoppar ner kniven i försiktigt bältet igen. "Hoppas att jag också har fått en sådan" säger Kira förväntansfullt. "Ta på den här också" säger hon sedan och ger mig något som ser ut som en mantel. Den har några knappar en bit in på ena kortsidan och när jag känner i nacken på tröjan så finns det knappar där med. "Kan du hjälpa mig är du snäll?" Frågar jag Kira. "Okej" säger hon och går fram till mig. "Hur ska jag göra?" Frågar hon när jag ger manteln till henne. "Ser du knapparna?" Frågar jag henne och lyfter upp håret. "Ja. Ska jag sätta fast den där?" Frågar hon. "Jag antar det" säger jag. Jag känner Kiras kalla fingrar i nacken när hon knäpper fast manteln. Det tar nästan fem minuter men när hon är färdig så går hon en bit bort och bara kollar på mig. "Du ser ut som värsta badass!" Säger hon efter en stund och då kan jag inte låta bli att skratta. Jag snurrar några varv med manteln och tittar i en spegel som sitter på väggen. "Ta på dig huvan" säger Kira när jag har snurrat färdigt. "Ok" säger jag och tar upp huvan som hänger på ryggen. Den är ganska stor och hänger precis nedanför ögonen. Men det konstiga är att jag kan se igenom den typ som om den inte ens var där. "Kan man se mina ögon genom huvan?" Frågar jag och tittar på Kira. "Nej, man kan knappt se ditt ansikte alls" svarar hon. "Okej, öppna din nu" säger jag till Kira. "Nej, det finns fortfarande några saker kvar" säger Kira och tar upp något som liknar en slangbella. "En slangbella?" Säger jag förvånat när Kira räcker fram den till mig. Jag tar den och känner på gummibandet mellan pinnarna. "Wow den var riktigt snygg" säger jag när jag har inspekterat den. Den är nog ca. 30cm och den är blå så som allt annat men den är någon blå mitt emellan tröjans och unoformens. Hantaget längst ner är svart och passar perfekt i min hand. Gummibandet är samma blåa färg som uniformen. Det finns ett litet fack där man kan sätta fast slangbellan på höger byxben så jag sätter den där. "Finns det ammunition till den också?" Frågar jag. Kira tittar ner i kartongen igen och skakar på huvudet. "Ok, finns det något mera i kartongen?" Fortsätter jag. "Ja, den här finns kvar" svarar hon och plockar upp en ljusblå hårsnodd. Jag sätter upp håret med den och kollar i spegeln. Jag har aldrig gillat att ha håret uppsatt men jag ser faktiskt ganska cool ut med uniformen på, håret i en tofs och huvan nerdragen. "Din tur" säger jag, drar bak huvan och sätter mig på Kiras säng. "Okej, nu kör vi, fem, fyra, tre, två, ett" säger hon och öppnar sin kartong riktigt långsamt "drrrrrrrdun" säger hon när kartongen är helt öppnad. "Hon tar upp en tröja som har samma design som min men hennes är grön och har en varg tryckt på. "Din är också exakt samma färg som dina ögon" säger jag när hon tar på sig den. Det ser faktiskt lite läskigt ut. Det är verkligen exakt, exakt samma färg. Hon lägger de gröna rutiga byxorna på sängen och börjar genast med att ta på sig sin uniform. Hennes uniform är mörkt mörkt grön som granbarr i natten. Jag hjälper henne med manteln och sedan tar hon på sig huvan. "Kolla nu är jag också badass" säger hon och fnittrar. "Wow jag kan se igenom huvan" säger hon sedan och kollar sig i spegeln. "Jag vet det kan jag med göra" svarar jag och drar ner min huva. "Kan jag få min slangbella" säger Kira och räcker ut handen mot mig utan att ta blicken från spegeln. Jag kollar ner i kartongen och plockar upp slangbellan. Kiras slangbella är också grön precis som alla andra av hennes saker. Hantaget är svart som på min och gummibandet är neon grönt. Jag ger den till henne. "Tack" säger hon och drar bak gummibandet. Hon riktar den mot mig. Jag ser att något neongrönt självlysande formas och när hon släpper gummibandet så flyger det i hög fart mot mig. Jag hinner precis att hoppa undan innan den träffar mig. Ljusbollen flyger rakt in i väggen och lämnar efter sig ett stort brännmärke. "Ok, så det var därför det inte fanns någon ammunition till dem" säger jag efter en stund när jag lungat ner mig lite. Kira stoppar ner slangbellan i facket på byxbenet. "Ja, snacka om tungt beväpnade" säger hon samtidigt som hon inspekterar den brända väggen. Jag kan höra fotsreg utanför rummet. "Shh!" Säger jag till Kira. Dörren öppnas och John kommer in.
YOU ARE READING
Magi
FantasyDetta är en berättelse om två flickor som slängs in i en helt ny värld, med magi.