Magi

8

Vi sitter bara helt tysta och tittar på varandra en lång stund innan någon av oss säger något. "Såå... är det meningen att vi ska gå ut ur rummet nu eller ska vi bara sitta här?" Frågar jag undrande. "Jag vet inte hur det är med dig men jag är vrålhungrig" säger Kira och ställer sig upp. "Jag tänker gå och se om det finns något att äta i det här huset, följer du med?" Fortsätter hon och går bort mot mig. Jag tycker inte att vi borde gå ut ur rummet men jag vet att Kira inte tänker stanna så det finns väl bara en sak att göra. "Ok... varför inte" säger jag och följer efter Kira som redan har börjat gå ut genom dörren. Utanför dörren så är det en lång korridor till vänster. Det ser ut att vara minst 30 dörrar och antagligen då 30 rum. Framför oss så finns det en hissdörr med en symbol på (Ovan). Och till vänster så finns det en till korridor men där finns det långt ifrån lika många dörrar som i den högra. Antagligen så är det större rum där. "Det här liknar inte direkt någon vanlig lägenhet i Stockholm" säger Kira medans hon trycker på hissknappen. "Nej det gör det inte, undrar om det finns flera som oss i de här rummen eller om vi är dom enda" säger jag och går in i hissen tillsammans med Kira. "Wow kolla alla knappar!" Utbrister Kira förvånat. "Wow" Utbrister jag minst lika förvånat. Det finns alla våningar från 5 till -15. "Vems hus detta ens är så måste den personen verkligen gilla källare" säger jag. "Sant, men om du nu var den personen, vilken våning skulle du då ha köket på?" Frågar Kira och kliar sig på hakan så som de brukar göra på film. "Hmm... om det nu finns många personer i det här huset så borde ju de beställa en massa mat så om jag fick bestämma så skulle köket ligga på första våningen så de slapp bära upp eller ta många hissrundor med maten för att få den till köket" säger jag fundersamt och trycker på knappen med 1 på. "Smart" säger Kira och kollar på sig själv genom spegeln på hissväggen.

När hissdörrarna öppnas så ser vi ännu en korridor. Vi går ut ur hissen. "Såå... vänster eller höger?" Frågar jag och tittar åt båda hållen. "Hmm... låt se..." säger Kira fundersamt. Hon stoppar fingret i munnen och håller det framför sig. "Seriöst?" Säger jag och fnissar lite. "Sshh!" Säger Kira allvarligt. "Ditåt!" Ropar hon efter en stund och pekar mot korridoren åt höger. "Visst" svarar jag och följer efter Kira. Helt plötsligt så faller en tavla ner från väggen och går sönder. Glasbitarna som ligger på golvet börjar sväva och de vassa sidorna riktas mot oss. "Vad du än gör, stå stilla" viskar jag till Kira. Glasbitarna börjar formas tillbaka till en glasruta men genom den kan vi inte längre se korridoren utan vi ser ett rum med en öppen eld och gammaldags möbler. En man kommer in i bilden med ett glas vin i handen. Han är flintskallig och har tatueringar ända upp på halsen. Han klär sig så som man tänker sig att rockbandsartister klär sig med skinjacka och jeans. Han har ett halsband runt halsen som ser ut som en kedja och har en stor piercing i näsan. "Nämen vad har vi här? Är det inte de nya små trollkarlarna?" Säger han hotfullt. Jag känner hur jag börjar kallsvettas. Undrar om han är en häxa? "Vem är du?" Hör jag Kira fråga med en svajig röst. "Jag? Ni vet verkligen ingen ting alls" säger han roat. "Jo, jag är Mattias Kalysis, även den som kommer att döda er båda" säger mannen och plötsligt så vänds glasbitarna igen och kommer med hög fart mot oss. Jag kan inte titta så jag kniper ihop ögonen och knyter händerna så hårt jag kan. Plötsligt så känner jag att någon skakar på mig. Jag öppnar ögonen igen och ser Kira. Men inte bara Kira, John står också där fast en bit framför och med ryggen mot oss. Han håller upp båda händerna som om han försöker att putta på en vägg. Sedan ser jag att glasbitarna hänger i luften precis där hans 'vägg' är och plötsligt så faller de bara ner på golvet igen. När jag väl har förstått vad som precis hände så är John redan påväg därifrån. "Vänta! Vem var det där?" Ropar Kira efter honom. Han stannar men vänder sig inte om. Jag och Kira börjar gå fram till honom när han plötsligt säger. "Köket är rakt fram och sedan till vänster" Sedan bara försvinner han. Jag måste lära mig det där tänker jag för mig själv medans jag och Kira följer Johns vägbeskrivningar mot köket.