Magi

7

När vi vaknar nästa morgon så sitter det någon i en stol brevid dörren. Det är den där John Kalysis eller vad det nu var han hette. "Äntligen dags att vakna, sömntutor?" Säger han med ett flin. "Vart är vi?" Frågar Kira och sätter sig upp. "I ert rum, är inte det ganska uppenbart?" Säger John. "Du vet vad jag menar" svarar Kira surt. "Jaja, vi är i södra Stockholm" säger John som om han hellre velat vara någon annan stans. "Stockholm? Varför är vi i Stockholm?" Frågar Kira ännu surare. "Jo, därför att här finns det tillräckligt med resurser för att kunna träna er" svarar han och ställer sig upp. "Träna oss?" Säger jag och tittar undrande på honom. "Ja, vi kan ju inte bara ha otränade trollkarlar springandes omkring. Det skulle inte dröja länge innan folk skulle märka något" svarar han allvarligt. "Varför måste det vara hemligt?" Frågar Kira. "Det fanns en tid då trollkarlar och människor levde sida vid sida men sedan kom häxorna. Häxorna torterade människorna tills de berättade vart vi var och om de vägrade så ödelade de hela städer i rent raseri. Vi valde att skydda människorna genom att få dem att glömma att vi existerade och nu om någon människa skulle ha oturen att få veta så är häxorna där på bara några dagar" Förklarar John. "Men häxor, är det inte bara det man kallar kvinliga trollkarlar?" Frågar Kira nyfiket. "I era sagoböcker kanske det är så men här är en häxa så mycker värre. Häxor var först trollkarlar men de ville bli så mycket mer så de började att döda trollkarlar för att få deras magi och bli starkare men när man väl en gång har stulit magi så är det omöjligt att sluta. De blir som besatta och gör allt i makt för att bli ännu mäktigare och de får aldrig nog. Förr så fanns det massor med häxor i varje land men när vi trollkarlar inte kunde bli hittade så blev de tokiga och tog magi från varandra i stället. Nu finns det ytterst få häxor kvar i världen men de är också de starkaste och dom kommer inte att ge sig förrän alla trollkarlar är döda och tömda på magi. Därför är det så viktigt att vi håller oss gömda" säger John. "Men våra föräldrar då. De kommer ju undra vart vi är någonstans" säger jag. "Ta det lugnt de tror att ni är på internatskola, vilket ni tekniskt sätt är" svarar John som om det vore uppenbart. "Mina föräldrar kommer aldrig att gå med på det" säger Kira övertygande. "Synd för de har inget val" svarar John irriterat. "Vad menar du med det?" Frågar jag oroligt. "Ni har väl inte skadat dem?" Fortsätter jag. "Självklart inte! Vi har bara skickat hem ett brev där det står att ni två har kommit in på världens bästa internatskola" svarar John ännu mera irriterat. "Så vi kommer aldrig att få se våra föräldrar igen" säger Kira ledset. "Jo, under loven så får ni åka hem till er familj" svarar John. "Det vill säga om ni har lärt er att kontrollera era krafter. Om inte så får ni stanna här hela lovet" Fortsätter han. "Bara så att ni vet så är hela huset låst så försök inte ens att fly" säger han, går ut ur rummet och lämnar dörren på glänt.