Magi

19

Vakterna som tog mig och Kira låser in oss i en cell som ligger säkert flera meter under marken. "Vad ska vi göra nu då?" Undrar Kira och drar en djup suck. "Ärligt talat så har jag ingen aning" säger jag och sätter mig ner mot väggen. "Jag antar att vi skulle kunna försöka rymma på något coolt sätt men, jah" Fortsätter jag och lutar huvudet mot väggen. "Vad gör du?" Kira stirrar på låset till gallret med en blick som ser ut som om den skulle kunna förstöra vad som helst. "Jag försöker att smälta låset" svarar hon. "Lycka till" säger jag sarkastiskt. "Har du någon bättre idé?" Frågar Kira irriterat. "Nej, kör på du" svarar jag och fortsätter att titta på henne. Plötsligt så ser jag någonting som sticker ut från Kiras rygg. "Ähm... Kira?... jag tror att du har en svans" säger jag och kan inte låta bli att titta på den lurviga lilla svansen som nu sticker fram under hennes kappa. "Va!?" Säger Kira förvånat och vänder sig om för att se. Hon drar upp ärmarna på uniformen och jag kan se hur päls täcker henne. "Ehm... ehm... Maja, ser du det här?" Säger Kira panikslaget. Det ser ut som om hon kommer att börja skrika när som helst. "Ja, men ta det lugnt" Jag försöker lugna henne med det går inte så bra. Nu är hela hon täckt av päls och jag kan se hur uniformen bara försvinner från henne och hon börjar förvandlas. Plötsligt så är det en varg som står där Kira nyss stod. "Kira?..." säger jag och känner hur skräcken kryper upp för ryggraden.

~ja?~ skickar hon och tittar snällt på mig.
-du... du är en varg- Skickar jag tillbaka och bara stirrar på henne.
~ja, coolt va?~

-du ser exakt ut som på din tröja som du fick av John- Och det är sant hon ser ut som en exakt kopia av trycket på tröjan.
~gör jag? Vad coolt!~

-betyder det att jag kan bli en mus då?- Skickar jag.

~haha, jag är mycket coolare~ retas Kira och viftar på svansen.
-jaja,men hur gjorde du?- Frågar jag och försöker minnas vad Kira gjorde innan.
~ingen aning, jag försökte väl bara komma härifrån antar jag~

-inte för att det hjälper mig så mycket men tack- Jag försöker att koncentrera mig på att förvandlas men ingenting händer. Jag försöker ingen så mycket jag bara kan men allt känns fortfarande noralt.
- det funkar ju inte- gäller jag.

~jo, det gör det. Titta bakom dig~ Skickar Kira förbryllat.
Jag vänder mig om och kan se att jag också har fått en svans,den är inte lika tjock och pälsig som Kiras utan mera lång och smal, ja, som en mus. Jag ser hur allting bara blir större och större och tillslut så är jag lika liten som Kiras tass.
~aaw, vad söt du blev~ skickar Kira och lägger sig med nosen framför mig.
-jaja,men nu kan jag springa under dörren-

~gör det då, vi måste hitta John~

-jaja, nu kör jag-

Jag smiter under gallret som håller oss instängda och när jag kommer fram på andra sidan så förvandlar jag mig tillbaka till människa.
~jag kommer nog aldrig att vänja mig vid det där, det ser ännu konstigare ut när du förvandlar dig tillbaka~

-På tal om det så borde du nog också förvandla dig till människa innan någon ser oss-

~Men jag har alltid velat vara en varg, fast du har nog rätt~
Kira förvandlas tillbaka medans jag bara stirrar på henne. Hon hade rätt, det ser verkligen konstigt ut. "Ska du bara stå där eller ska du öppna dörren?" Säger Kira när hon upptäcker att jag bara står där. "Juste, ja" svarar jag och försöker öppna låset. "Man behöver ju en nyckel" viskar jag till Kira, jag vill ju inte att någon hör oss. "Vänd dig om" säger Kira med en suck och pekar på väggen bakom mig. Jag vänder mig om och ser en stor nyckel hängandes på en spik. Jag tar nyckeln och stoppar in den i låset innan jag vrider om. Det hörs ett högt 'klick' och dörren öppnas gnisslande. "Det där tog lång tid" säger Kira när hon kliver ut från cellen där vi var fångna, eller hon rättare sagt. "Förlåt, det var första gången jag försökte fly från en cell i ett stort slott" svarar jag och skrattar lite. Kira armbågar mig lite löst och börjar sedan gå mot den stora trädörren som håller fängelsehålorna separerade från resten av slottet. Dörren öppnas lätt och vi smiter ut.