Magi

12

Vi står i hissen och är på väg ner till tredje våningen. Jag och Kira har fortfarande på oss våra uniformer och John har på sig något som är ganska liknande men hans bälte har många fler fickor och han har tre knivar. Hans uniform är någon blandning av mörkgrön och mörkblå. Jag försöker att minnas vad John sa om ögonfärgerna och minns att blå var någon slags krigare och att grön var typ helare. Det borde betyda att John är en blandning. "Nu är vi framme" säger John  plötsligt och avbryter mina tankar. hissdörrarna öppnas och jag kan åter igen se de röda väggarna och det svarta golvet. Men i mitten av rummet står ett bord det står ingenting på bordet utan det är helt tomt på ytan. Under bordet däremot så står det en vattenflaska fylld till hälften med vatten och en hink med sand. "Det är i det här rummet som ni kommer att träna framöver" säger John och går fram till mitten av rummet. Han ställer vattnet och sanden på bordet och vinkar till oss så att vi ska komma. "Vet ni vad det här är?" Frågar han när vi kommit fram. "Vatten och sand?" Säger Kira misstänksamt. "Det är korrekt, två av de fyra elementen, vatten och jord" svarar John. "Varför är det vatten och jord här?" Frågar jag nyfiket. "Det är en del av erat första träningspass" svarar John. "Jag ska visa vad ni ska göra" säger han och håller handen över vattenflaskan och sakta men säkert så stiger vattnet uppåt mot Johns handflata. När flaskan är tom och allt vatten svävar i luften så tar John sin andra hand och placerar den under vattnet. Han tar ett djupt andetag och slår ihop händerna riktigt hårt men när han särar på den så är det inte vatten som är där utan sand. Jag kollar förvånat ner i hinken gär sanden låg och ser att den är fylld med vatten. "Hur gjorde du det där!" Utbrister jag och ser att Kira är minst lika överraskad. "Med rätt koncentration så kan man byta plats på olika element" säger John och häller ner sanden i vattenflaskan. "Nu är det eran tur, jag vill att ni ska lyfta upp sanden med magi och sedan sänka ner den i flaskan igen. Maja vill du börja?" Säger han sedan och tittar på mig. "Öhhm... visst" säger jag osäkert och ställer mig brevid John. "Hur ska jag..." börjar jag men avslutar med en liten handrörelse över vattnet. "Håll handen här" säger John och sätter sin hand över min och flyttar den över vattenflaskan som nu är fylld med sand. "Sen ska du bara konsentrera dig och föreställa dig det du vill ska hända" Fortsätter han och släpper min hand. "Ok..." säger jag koncentrerat. Jag blundar och försöker föreställa mig hur sanden långsamt stiger upp ur flaskan men som vanligt så tycker min fantasi att det är för tråkigt så inne i mitt huvud så ser jag sanden flyga omkring i rummet som en drake med flaxande vingar. När jag tycker att jag har fantiserat klart så sänker jag långsamt ner sanden igen och öppnar sedan ögonen igen. Det första jag ser är Kira som står mitt emot mig och ser väldigt imponerad ut. "Funkade det?" Frågar jag uppspelt när jag vänder mig om och ser Johns förvånade ansiktsuttryck. "Funkade! Det var fantastiskt!" Säger Kira uppspelt. "Min tur!" Fortsätter hon sedan och vi byter plats. John står fortfarande bara där med samma förvånade ansiktsuttryck som förut men sedan skakar han lite på huvudet och fokuserar på Kira istället som står med handen över flaskan med sand. Hon tar ett djupt andetag och blundar. Plötsligt så ser jag att några av sandkornen börjar sväva uppåt och sakta men säkert så följer resten av sandkornen med. När all sand svävar över flaskan så ser jag att Kira börjar le och plötsligt så tar sandkornen formen av en orm. Ormen slingrar några varv runt bordet innan den får ett par vackra vingar av sand och flyger runt huvudet på John. Jag kan inte sluta skratta och som tur är så förstör det  inte Kiras koncentration. Hon förvandlar ormen till en skål och jag ser att hennes öga rycker till lite. Jag fattar genast vad hon vill att jag ska göra. Medans John är upptagen med att stirra på alla fantastiska saker som Kira får sanden att se ut som så koncentrerar jag mig på vattnet i hinken. Jag märker att jag kan ha ögonen öppna medans jag lyfter upp vattnet med magi vilket kan vara till en stor fördel. Jag lyfter upp vattnet så högt att om John bara råkar titta mot bordet så skulle han ändå inte se vad jag höll på med. Jag formar vattnet till en drake som är väldigt lik den jag gjorde i sand. Jag får den att flyga bakom Johns huvud samtidigt som jag stöter till Kiras fot som en signal för att jag var redo. Hon häller ner sanden i flaskan igen och vänder sig mot John. "Ehh... John..." säger hon skrämt och pekar på min vattendrake bakom honom. Inte så övertygande om du frågar mig men John verkar gå på det. Han vänder sig snabbt om och precis när han får syn på min drake så får jag den att spruta ner hela honom tills allt vatten är slut och draken är borta. Det är tyst i några sekunder men tillslut så kan varken jag eller Kira hålla oss längre och vi börjar gapskratta. Först så blir John ganska arg men när han ser att jag och Kira skrattar så kan inte ens han hålla sig längre. Han använder magi och tar bort allt vatten ur sitt hår och från sina kläder tills det är samlat i en bubbla svävandes över bordet. "Om det är krig ni vill ha så är det krig ni ska få" säger John och sprutar ner oss med vattnet. Jag och Kira försöker springa iväg men innan vi ens hinner vända oss om så svävar vi. John går fram till oss. Han går mot Kira och börjar skrattandes få henne att snurra. Jag tror inte att varken jag eller Kira någonsin har skrattat så mycket som vi gör nu. Nu vänder sig John mot mig med ett försök till ett elakt ansikte men det förstörs av allt skratt som han försöker hålla inne. "Jag ger upp" skriker jag när jag känner hur hans magi börjar kittla mig. "Oj, vad tiden går. Ni måste snart gå och lägga er om ni ska orka med resan till Citizen imorgon" säger John plötsligt när han kollar på klockan över hissen. Den har jag inte lagt märke till förut. "Ska vi inte äta först?" Frågar Kira hungrigt. "Jo, jag skickar upp kvällsmat när ni ha bytt om" svarar John och börjar gå mot hissen. Jag och Kira skyndar efter och jag hinner precis in i hissen innan dörrarna stängs.