"Hahahah, är du fucking dum i huvudet", Ogge och Oscar satt på golvet nedanför soffan medan jag satt i fåtöljen bredvid dem.
"Du kan ju fan heller ha ansvar för en hel jävla klass!", Ogge skrattade nästan ihjäl sig då Oscar precis berättat att han var en utav de som skulle åka med till Brighton på den där klassresan ja - tydligen - skulle med på.
"Du! Jag är faktiskt bra med människor", Oscar log ett litet sarkastiskt leende medan han låtsades låta seriös innan både han och Ogge brast ut i storskratt.
"Wow, nu blev det skrattkalas", jag som inte fattat sarkasmen än blev lite smått irriterad, inte arg utan bara irriterad.
"Kom igen Felix, jag vet att du ändå kommer hänga med mig hela tiden medan vi är borta", Oscar som fortfarande knappt kunde hålla sig för skratt vände sig mot mig medan han med uppspärrade ögon.
"Ja för precis så kommer det ju att vara", Svarade jag lite sarkastiskt.
"Nej ska vi dra?", Oscar visste precis när det var nog.
"Ja, vi ses Ogge"
"Hejdå", Ogge ställde sig upp och följde oss ut i hallen.
"Bye", När Oscar och jag tagit på oss alla ytterkläder vandrade vi ut igenom den normalstora lägenhetsdörren. Vi hoppade nerför alla trappor innan vi sedan flög ut igenom lägenhetsporten.
"Så hur känner du Ogge egentligen?", haha ja om han bara visste att anledningen till att jag ens börjat hänga med Ogge igen var för att han var med.
"Vi träffades på någon fest förut", svarade jag enkelt.
"Okej, ni verkar komma bra överens", Hans händer åkte ner i fickorna på hans lite förstora jeansjacka.
"Ja, jag antar att vi gör det", 'men bara för att jag kommer bar överens med dig'. De orden uttalade jag aldrig högt men jag tänkte dem däremot, högt och tydligt.
Jag och Oscar hade gått och blivit bra vänner, eller det var vad jag tyckte, vad han tyckte hade jag faktiskt ingen aning om.
"Hhahah, ja men jag ska svänga ner här, vi syns", Oscar vände ner på en annan gata efter att jag precis sagt hejdå. Oscar var verkligen speciell, han var liksom inte rädd för att säga vad han tyckte och det gjorde att jag såg upp till honom, väldigt mycket.
...
En snapchat från O. youknow:
"Hej, saknat mig?"
Bilden var som förväntat svart men vad skulle jag göra åt det?
"Ja, alltid"
Svarade jag med en bild på mina skor då jag fortfarande var ute och påväg hem.
"Så, har någon snygg brud stött på dig idag också eller?"
Äntligen en bild på honom, eller ja hans svarta jeans och vita strumpor, men det räknas väll?
"Nae, har hängt med några vänner idag"
Jag visste inte varför men jag kände typ som en slags dragning till personen bakom den andra mobilen, den som skickade iväg bilder med små texter.
"Ojsan vilket sammanträffande det har nämligen jag med"
Svart bara svart.
"När ska jag få se hur du ser ut, dummer?"
Aldrig, skulle jag aldrig få se på honom?
"Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge vet du väll?"
Hans ord fick mig att smått skratta till men jag var ändå lite frustrerad, varför ville han inte att jag skulle veta vem han var?
"Okey, om du säger det så"
Med det lade jag ifrån mig mobilen och tog ett djupt, behövligt andetag. Jag blev så nervös av att han hörde av sig, han som jag inte ens visste namnet på.
_____
Two chapters in a day, we're productive.
Ja men idag har jag sovit, varit i skolan och ja, inte pluggat.......
Xo, Edine <3
YOU ARE READING
Just Snapchat ⏭ Foscar
Fanfiction"Allt började med den där 10 sekunders bilden" Foscar fanfic by: @Edine02 and @CattisAlex