Just Snapchat ⏭ Foscar

tjugo

Cirka 5 minuter efter att Gina gått staplade Oscar glatt in i hallen till vårat rum.

"Jag köpte chokladglass" sade han glatt och höll upp påsen med någon mataffärslogga på.

"Bra!" sade jag och försökte låta glad vilket jag egentligen inte var.

"Vad är det?" såklart, människokännaren Oscar, såklart skulle han se att något var fel.

"Ehm.. jag vill helst inte prata om det Oscar" sade jag då som den, i mina ögon, enda lösningen.

"Felix, du måste lita på mig, kunna berätta saker för mig" kontrade då han snabbt med.

"Men jag.."

"Ett förhållande, eller vad vi nu har, måste byggas på trohet för varandra, det ska inte bara handla om de bra delarna, utan också de dåliga... Berätta Felix, snälla." Fasen! Varför var Oscar alltid tvungen att vara så jävla smart, och bra, och fantastik? Varför kunde han inte bara låta detta vara och komma och sätta sig bredvid mig så vi kan dela på den där glassen.

"Det är bara det att jag hatar att inte kunna vara din utanför dessa väggar" sade jag. Det var inte en lögn, bara inte det jag var ledsen över just nu.

"Men bebe, allt kommer att ordna sig. Vi kommer kunna vara varandras för resten av världen snart, men inte i dagsläget" svarade han och satte sig äntligen vid mig i sängen.

"Jag måste gå ut en stund" sade jag i en suck innan jag reste på mig för att gå ut på balkongen. Jag var tvungen att rensa mina tankar.

"Kan du inte stanna här i mina armar istället?" sade Oscar då och kollade på mig med sina valpögon.

"Det tar bara någon minut jag lovar" jag sköt dörren åt sidan och klev ut på den kalla balkongen. Jag satte pinnen som vissa sade kunde öka risk för cancer mellan mina läppar och drog sedan in ett långt bloss efter att jag tänt den. Jag nästan kände hur röken fyllde mina lungor, det lugnade mig, jag kunde tänka klart.

Gina. Gud vad jag hatar henne. Gud vad jag älskar Oscar. Gud vad jag... pling.

En snap från O.youknow.

10 sekunder. Blont hår. Skarpa kindben. Fylliga kyssvänliga läppar. Svart bandtröja. Oscar, Oscar fucking Enstad.