Chapter 29 (Comeback)

139 13 0
                                    

"Goodnight Eron. I'm gonna miss you." Kasey said and hugged Eron.

"Don't worry. I'm gonna call you as soon as you reach your home." Eron said.

Lumabas na sila ng Unit 405.

"Mukhang may bago kang kapitbahay ah." Kasey said and chuckled. May nakita kasi syang mga maleta sa kabilang unit.

"Maybe. Come on. Ihahatid na kita sa baba." Eron said.

"Okay sure." Kasey said and they started walking.

***********

Kasey's POV:

"Uy girl narinig mo ba ang balita? May bagong transferee daw dito sa school galing sa San Francisco!"

"Really? I bet he's hot."

"Oh, he's definitely hot. I heard naging model sya dun eh."

"Oh my God. I'm so excited to meet him."

Pag tsitsismisan ng mga estudyante sa hallway. Hay naku. Agang aga ang iingay na nila. And besides, I don't care kung may transferee man dito. But it seems weird na may mag tratransfer pa eh patapos na ang school year. Well whatever.

Nagpatuloy lang ako sa paglalakad when I heard something familiar.

The sound of violin. It makes me somehow attracted to it. Di ko alam kung bakit. Parang gusto ko lang ito marinig.

I paused for a second. Hinanap ko kung san nanggagaling yung tunog. The music club. Tama. Pumunta ako sa room ng Music Club at sumilip sa loob.

They are rehearsing for the upcoming Music concert. May nag piapiano habang may natugtog ng violin.

"Umm, do you want to try?" Tanong ng isang estudyante na may hawak na violin.

"A-Ahm... P-Pwede?" Kinakabahan kong tanong. Di pa ako nakakatugtog ng violin pero feeling ko gustong gusto ko nun.

"Of course pwede. Here, take it. Ibalik mo na lang yan pagkatapos mo gamitin, okay?" She said and gave me the violin.

Di ko maintindihan ang sarili ko. Sobrang saya ko habang pinagmamasdan yung violin na hawak ko. *o*

"T-Thank you." I said shyly.

"You're welcome. Bye." She smiled and closed the door.

Waaaaa. Ang lakas ng tibok ng puso ko. I'm so happy.

Agad akong pumunta sa stage ng gym. Buti na lang walang tao. Pwede akong tumugtog. ^o^!

I placed the violin on my shoulder and held the bow. I took a deep breath and started playing.

Parang automatic lang yung pagtugtog ko. Di ko alam kung paano ako nakakatugtog. I don't have and experience either. I just played with my heart and put myself into it.

I closed my eyes and felt its pleasure. Sobrang sarap sa pakiramdam. I don't know why, and I don't know how. I just followed what my heart desires.

Feeling ko nag peperform ako sa harap ng madaming tao. I feel like I'm having my own concert. I wish this moment never ends.

**************

Someone's POV:

So where the heck is Room 3A? Argh. Kanina pa ako paikot ikot sa main building di ko pa din makita. Buti na lang hindi pa time. May oras pa ako para maghanap. Ang hirap talaga pag transferee ka sa isang school.

I suddenly heard something familiar. Chopin-Nocturne Op. 9. No. 2. That was her favorite violin piece. And that sound.... It's definitely her. I can't be mistaken.

A Playful LieTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon