Den första av mitt slag

Övergiven

När jag vaknar inser jag att jag fortfarande är ute i skogen. Har de inte letat efter mig? Jag reser mig långsamt upp men skriker ut i smärta när jag känner att något är fel på mitt lårben. Jag kollar ner på mitt ben bara för att se att mina jeans är dränkta i blod och att ett vasst ben sticker ut ur köttet. Jag måste brutit det när demonen kastade mig i trädet. Med skakiga händer försöks jag att lyfta på tyget som ligger och skaver mot såret men rycker till. Jag stoppar min tröjärm i munnen för att inte skrika och snabbt drar jag bort tygbitarna. Jag drar av byxorna vi såret så att det blir som ett par shorts. Med tygen som är kvar knyter jag över såret så att det ska stoppa blödningen lite.

Jag hittar en pinne som jag tar som krycka och börjar långsamt och haltande gå tillbaka till huset. Mitt blod droppar ner på marken och lämnar ett spår bakom mig. När jag kommer fram till huset ser det övergivet ut och jag skyndar mig fram så snabbt jag kan. När jag kommer fram till dörren ser jag en lapp sitta på den. Det står något på den och jag rycker ner den från träet.

Det står: "Mare, efter vad demonen gjorde kunde vi inte riskera att stanna kvar här nu när de vet vart vi är. Vi väntade på dig, i tre dagar väntade vi men till sist antog vi att du att demonen dödade dig. Din mamma kom dagen efter allt hände, en storm hade förhindrat henne att komma tidigare. Men om du läser det här så är vi på väg till snöflingans flock. Kom dit och möt oss. Jag älskar dig. /Pappa" Skojar du med mig? Det är flera mil dit och jag tror inte jag skulle kunna ta mig dit om jag ens ville. Jag kanske kommer ta mig dit men inte nu. Låt dem tro att jag är död ett tag. Letade de ens? Varför skulle de bara lämna mig här? Jag är deras dotter! Jag räddade dem alla och de övergav mig.

Jag går mot folkens sjukhus och när jag kommer dit tar jag fram allt jag behöver och lägger mig i en av sängarna. Jag brukade praktisera hos flockens läkare och ett brutet ben var en av de lättaste sakerna som kan hända en varulv. Jag tvättar av mina händer och biter tag om en handduk i munnen och andas djup genom näsan. Jag vet att det inte kommer gå lika lätt som med varulvar men jag måste försöka.

Jag lindar om benet svettig över all ansträngning som har behövts den senaste timmen. Benet är nu tillbaka på sin plats men de hjälper inte mot smärtan. Jag behövde fem stygn för att såret skulle slutas och nu har jag lindat in tre tjocka pinnar av metall för att jag inte ska kunna böja det. Som tur hade inte de stora blodkärlen som går till musklerna gått av. Jag lutar mig tillbaka i sängen, blodig och trött. Det ända jag kan tänka på när jag somnar är, hur kunde de lämna mig?

Nästa morgon vaknar jag av att sonen lyser i mitt ansikte. Jag lyfter försiktigt på mitt skadade ben och klumpigt klättrar jag i en av rullstolarna som alltid finns beredda. Jag rullar ut ur rummet och mot köket, hur kunde jag inte känna hur hungrig jag var förut? Jo, juste jag hade ett ben utstickande ur mitt ben.

Jag kommer in i köket och jag blir genast förvånad över hur det ser ut, det ser ut som om de skyndade sig härifrån. Jag ser ett äpple ligga på bänken och ser flera frukter ligga på marken bredvid en omkull vällt skål. Jag rullar förbi skålen och plockar upp äpplet. Jag sätter tänderna i det och börjar genast leta efter något mer att äta. Jag hittade en macka och äter den torr eftersom att jag vet att smöret redan smällt. Hur länge var jag borta? Mer än tre dagar. Vad var det för röd blixt som dödade demonen, var det jag?

Jag plockar upp telefonen och ringer och beställer en pizza. Jag vet att jag skulle kunna ringa flocken och berätta att jag lever men jag kan fortfarande inte fatta att de övergav mig, det spelar ingen roll om jag var levande eller död. De kunde väntat någon dag till. Men vad är en varulv som inte kan ändra form värd? Jag skakar av mig tanken och rullar mot mitt rum som tur nog ligger på första våningen. Jag skalar av mig de blodiga och smutsiga kläderna och sätter på duschen. Jag blöter en duschsvamp och börjar långsamt tvätta av mig. Golvet färgas långsamt rött och när jag är klar klär jag på mig en pyjamas tröja och sätter försiktigt på mig ett par shorts. Jag kommer åt benet och jag kniper ihop ögonen och väntar på att smärtan ska komma men det gör den inte.

Jag tar bort bandaget bara för att dra efter andan när jag ser såret. Det var nästan läkt, men hur? Jag har aldrig läkt så här snabbt. Mina tankar försvinner snabbt från såret när jag hör en dörr öppnas och stängas. Jag ställer mig prövande upp och smyger fram till dörren och kikar ut. Men doften av bränt kött avslöjar demonen på en gång när jag öppnar dörren. Jag stänger den långsamt utan att den ger ifrån sig ett ljud. Men demonen verkar ändå känna av mig för den vänder sig mot dörren och igenom nyckelhålet ser jag den gå med tunga steg mot dörren.

Jag låser dörren och backar snabbt ifrån den. Handtaget trycks ner och snart hör man något slägga sig mot dörren. Demonen slänger sig om och om igen mot dörren tills man ser träet börja spricka. Jag skyndar mig in i badrummet men innan jag hinner stänga dörren förstörs den andra dörren och in i rummet kommer en ilsken demon. Den kommer farande mot mig och jag hinner precis ducka innan den slår sin näve genom dörren där mitt huvud nyss var. Trä flisor flyger överallt och jag kastar mig åt sidan när demonen måttar ett slag igen. Jag slänger mig under den och skyndar ut genom den trasiga dörren.

Jag springer igenom korridorerna och jag hör tunga steg bakom mig. Jag springer in i köket och kastar en stol mot demonen när den kommer in. Den viftar bort den som att det var en mygga och jag kollar runt om mig för att leta efter något som jag kan använda som vapen. Jag ser en kniv och kastar den mot demonen.

Den träffar demonen och den fortsätter framåt och ignorerar kniven i dess axel. Vad var det jag gjorde mot den andra demonen? Jag dödade den, man hur? Demonen fortsätter mot mig och jag backar tills jag kommer i kontakt med väggen.

Vad ska jag göra?

-----

Hur är det läget allihopa? Skola i morgon :(

MK<3