Den första av mitt slag

Krossat hjärta

När jag vaknar så ser jag stjärnhimlen över mig och förstår att det är natt. Killarna har gjort en brasa och Rana ligger bredvid mig. Jag drar med fingrarna genom hennes mjuka päls och hon börjar att spinna som en motor. Killarna har inte märkt att jag vaknat och jag hör deras samtal.

"Så, Alec har du hittat din mate ännu?" frågar Jack och jag hoppas för hans skull att Alec inte gjort det. Alec suckar och jag ser att han sneglar åt mitt håll. Jag stänger snabbt mina ögon och ligger stilla. När jag hör honom vända sig mot Jack igen öppnar jag mina ögon lite så att jag kan se vad som pågår. Han drar en hand över ansiktet och från vad jag kan se av hans ansikte så ser han bekymrad ut. 

"Jag är inte säker. Det finns någon som jag är intresserad av men jag vet att hon inte känner likadant." Svarar Alec och jag ser hur Jacks hjärta krossas. Men när Alec kollar på honom så döljer han snabbt smärtan i sina ögon och ler medlidande åt Alecs kärleksdilemma. 

"Det är jobbigt att vara olyckligt kär min vän. Nu tror jag att jag ska gå och samla mer ved. Men vi kan snacka mer när jag kommer tillbaka." Jag följer Jack med blicken och jag ser hur hans axlar sjunker ihop när han går mot skogen.  Jag väntar i några minuter innan jag låtsas att vakna och reser mig upp. Jag ser på Alec där han sitter och leker med en pinne i elden. King ligger och sover med tungan utanför munnen och hans ben rycker som om han springer i sin dröm. 

"Vart är Jack?" frågar jag och Alec ser upp på mig. Han ler mot mig och hans vita tänder nästan lyser i mörkret. Han frågar om jag är hungrig och jag upprepar min fråga igen.

"Han gick för att leta mer ved. Mare du borde verkligen äta något du har sovit i flera timmar." säger han och pekar på kastrullen med kall köttgryta. 

"Jag äter efter jag pratat med Jack. Skulle du kunna vara snäll och värma på grytan lite?" Frågar jag och han nickar. Jag går genom den mörka skogen och snart hör jag tyst snyftningar komma från ett stort träd. Jag går mot den stora eken och jag ser Jack sitta på en av de lägre grenarna. Jag klättrar upp och sätter mig bredvid honom. Jag lägger ena armen om hans axel och han snörvlar till.

"Hörde du-u all-t?" frågar han hickande och jag nickar. Han tittar upp på mig och jag ler sorgset mot honom. Han vilar sitt huvud mot min axel. Men för att göra det måste han näsan böja sig ner för att han är så mycket längre än mig. "Under all den här tiden så har jag flörtat med honom och jag trodde att han fattade att jag tyckte om honom. Men sedan så är han självklart kär i en tjej! Varför kan  jag aldrig hitta en smart, snygg och snäll kille?" Han kollar upp på mig och jag kommer på en ide.

"Vet du vad? När vi kommer till Bolis ska jag ta med dig till varenda klubb som du vill gå till så att du kan flörta loss. Glöm Alec, om han inte vill ha dig så är det hans förlust!" säger jag och hans ögon ljusnar lite. Han skrattar till och torkar bort tårarna som rinner ner för hans kinder. Han hoppar ner från grenen och jag hoppar ner strax efter honom. 

"Det skulle jag tycka om" säger han och blinkar åt mig. Jag skrattar till och knuffar till honom lite lätt. När vi kommer tillbaka till vårt läger så sitter Alec och rör i grytan. Jag häller upp lite av grytan i en skål och börjar äta.  Det slutar med att jag äter upp allt som var kvar i grytan. När jag är mätt så låter jag Rana slicka upp resten. 

Killarna pratar inte så mycket och Alec sitter mest och stirrar in i elden. Hans gröna ögon är ofokuserade och han ser ut att vara försjunken i sina tankar. Jag fick en stark vilja att dra mina fingrar genom hans hår och skjuter snabbt iväg tanken. Han har precis krossat min bästa väns hjärta. Han ser upp på mig som om han kände min blick. Jag tittar bort och kliar Rana bakom ögonen. Varför måste han se så bra ut?

Alec

Allt är så jävla fel. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Varför ska jag känna mig dragen till fienden? Jag tittar upp från eldens lågor och möter Mares blick. Hon är så vacker. Hannes mörka hår får nyanser av rött i eldens sken och hennes olikfärgade ögon får mig att smälta varje gång som hon ser på mig. Hon är så enkel att prata med och får mig nästan alltid att skratta med sina skämt.  Men jag kan inte känna så här, för hon kommer att dö. Hon är min fars fiende och mina känslor skulle bara göra det svårare för oss att besegra henne. 

Jag plockar upp en pinne och börjar röra runt i elden igen. Hon är min fiende. Hon är min fiende. Tänker jag om och om igen men så fort som våra blickar möts så försvinner allt och jag glömmer vad jag tänkte på. Jack har inte sagt mycket till mig sen han kom tillbaka när han hämtade ved. Men just nu bryr jag mig inte så mycket det ger mig tid att tänka på vad jag ska göra. Tiden håller på att rinna ifrån mig. Om en vecka så kommer jag börja lukta som en demon igen. Jag måste få tag på mer av det där elixiret som gör att jag luktar som en varulv. 

För jag kan inte lämna henne än. Det skulle vara värre än döden själv. 

_____

Hello, it's me. 

Ledsen att jag uppdaterar fett segt men nu när min volleyboll har slutat kanske jag kan uppdatera mer. 

Följ mig gärna på Instagram- Didyoujustfall.

Kommentera & gilla så kommer jag att uppdatera snabbare.

-Maya.