Den första av mitt slag

Lucifer

Att ha honom här hjälper med det känns ändå som att jag är ett tomt skal. Alec sitter fortfarande och håller om mig men även fast han är här så känns det inte som att jag är det. Allt jag kan tänka på är hur mamma dog, ensam och omringad av demoner. Det måste varit hemskt. Alec smeker mig långsamt över ryggen. 

"Vad kommer de göra med mig?" frågar jag och min röst låter svag, jag hatar det. Hans hand stannar till på min rygg och jag kan nästan höra vad han tänker.

"Jag vet inte. Men det kommer inte vara trevligt." säger han och jag sluter mina ögon och lutar mig mot hans bröst. Bara känslan av att ha honom nära ger mig lite tröst. Han lägger armarna om mig och jag känner mig ännu mindre i hans famn. Det är nästan som om han skulle kunna pressa ihop alla mina trasiga bitar igen. Men jag tror inte ens att han kan göra det. 

"De dödade mamma." Han håller mig lite hårdare mot sig och lyfter min haka så att han kan se mig i ögonen. Jag möter hans blick och ser hur han förstår min smärta. 

"Jag är så ledsen Mare." säger han och min blick rör sig mot hans läppar. Läpparna som jag drömt om sedan vi sist sågs. Det är som om han ser vad jag tänker för han rör sig lite närmare och bara för stunden är han allt jag kan tänka på. Inte på min döda mamma, hans pappa eller vad som kommer hända med mig. Bara han. Han som jag saknat sen vi skilts åt. 

Våra läppar möts långsamt. Först snuddar bara våra näsor vid varandra och våra andetag möts och blandas. Men sen så känner jag hans läppar mot mina och det känns som om jag har dött och hamnat i himlen. Mina händer är i hans hår och hans händer rör sig över min pyjamas. Kyssen är först mjuk och långsam men snart blir den desperat. Som att jag är vatten och han har varit vilsen i öknen. Våra läppar rör sig snabbt mot varandra och jag lägger alla känslor som jag haft över de senaste månaderna i kyssen. Det känns så rätt att ha honom här. Att hålla i honom.

Hans läppar flyttar sig från min mun och kysser en väg längst min käke. En lätt suck lämnar mina läppar, det känns som att han och jag har all tid i hela världen. Men han slutar och lyfter sitt huvud så att han kan se mig i ögonen.

"Jag har saknat dig så in i helvete. Inte bara för vad som hände på klubben. Jag har saknat dig. Bara att prata med dig. Se dig. Jag har aldrig saknat någon som jag saknat dig." säger han och jag möter hans vackra ögon. Jag smeker hans kind och kysser honom lätt på läpparna. 

"Jag har saknat dig oxå." En knack hörs i cellen och dörren öppnas. En man som liknar Alec kliver in. Det känns plötsligt som om rummet är mycket mindre än vad det egentligen är. Det är hans röda ögon som gör att jag försöker försvinna in i Alecs famn. Hans svarta kostym gör att han verkligen ser ut som kungen över helvetet.

"Nämen ser man på maken. Min son, lärde du dig ingenting under de senaste månaderna. Du kanske måste stanna hos de fördömda själarna ett tag till. Ta bort honom." säger Lucifer och nickar mot sin son. En av vakterna kommer mot oss och Alecs armar fäster sig runt mig som en bur. Men jag tar hans hand och klämmer hans fingrar i mina innan jag ställer mig upp. Det slår mig att Lucifer inte kommer döda mig nu. Han vill göra en grej av det hela, inte bara döda mig utan vittnen. 

Alec ser förvirrat på mig och jag nickar och försöker le mot honom. Vakten tar tag i honom och Alec följer med utan att kämpa emot. Jag släpper hans hand och känner mig genast minde självsäker. Vakten stänger dörren efter sig och plötsligt är det bara vi två kvar i rummet. Han viftar med händerna och plötsligt dyker det upp ett litet bord fyllt med mat.

"Snälla, sätt dig." Han slår sig ner på en av stolarna och långsamt så gör jag samma sak. Han plockar upp en kaka och stoppar den i munnen. Jag sätter mig på mina händer för att försöka låta bli att sträcka mig efter den vackra maten.

"Du är vacker. Inte konstigt att du har fått min son på fall. Men när man är lika gammal som jag är blir man van med skönhet. Du är väldigt lik din mor. De gånger som jag faktiskt sett henne." han pratar med mig som om vi är bekanta och inte som fiender. Han tar ännu en kaka och jag måste hindra mig själv innan jag gör samma sak. Min mage protesterar när jag känner lukten av alla godsaker. Det måste ha varit minst en dag senast jag åt någonting.

"Du undrar säkert varför jag inte dödat dig än. Saken är den Mare att jag har börjat förlora makt över helvetet. Många demoner vill att Alec ska ta över tronen och förändra allt. Jag är en av dem. Jag vill att min son ska ta över tronen och vara en härskare som helvetet kommer minnas. Men jag tror inte att han kan göra det med dig. Du är en distraktion." Jag möter hans blick och han ser vänligt på mig. "Så du måste försvinna. Men jag har en tanke. På sättet som han ser på dig och du ser på honom. Ni är mates. Till och med jag kan inte bråka med månens gudinna. I hennes ögon är jag en myra." fortsätter han och jag känner hur en klump växer i min mage. Det här bådar inte gott.

"Vad är det du vill?" säger jag och innan han ens hinner öppna munnen så förstår jag vad han vill. "Du vill att jag ska avvisa honom? Nej, jag tänker inte göra det. Du kan inte döda mig, då skulle han aldrig vilja bli kung. Du kan inte tvinga honom till tronen för så skulle han aldrig bli den härskaren som du vill att han ska bli. Jag tänker aldrig avvisa Alec, han-han är min mate." Säger jag och Lucifer ser på mig.

"Inte ens om alla de du älskar skulle leva? Din familj och dina vänner kan leva, men bara om du avvisar honom. Efter du har gjort det kan jag radera honom från ditt minne, du kommer inte ens komma ihåg honom." Jag svarar honom inte. Han reser sig och går mot dörren. " Jag vet att det kan kännas jobbigt nu men sov på saken. Jag låter maten vara kvar så att du kan ta något att äta. En av vakterna kan komma med ett ombyte senare. Tala om för vakten när du har bestämt dig, tills dess får Alec inte besöka dig. Adjö vackra Mare." säger han och vakten öppnar dörren och släpper ut honom. Utan att jag märkt det har en säng dykt upp i hörnet av cellen. Utan att ta något att äta så kryper jag ner bland de tjocka täckena. 

Vad ska jag göra?