Den första av mitt slag

Red

Jag ser trädens toppar över mig är jag vaknar. Något varmt och mjukt ligger vid min sida. Min arm gör inte ont längre och när jag reser mig upp blir jag snurrig av yrsel. Bredvid mig ligger en grå och svart panter. När den märker att jag rör mig så öppnar den ögonen och jag möter ett par röda ögon. Jag ger ifrån mig ett pip av chock. Pantern reser upp och går mot mig. Den är så tyst att man inte kan höra dess steg när den går på torra blad och barr. 

Jag ser när djuret kommer närmre och när den är så nära att jag känner dess andetag mot min kind. Pantern möter mina ögon och lägger sin panna mot min. Jag blir mer förvirrad av det här och lyfter handen för att klappa henne. Jag har läst att kattdjur visar respekt och ser på någon som familj när de lägger sin panna mot någon annan. När min hand kommer i kontakt med hennes päls så lägger hon sig i mitt knä och suckar.

"Red?" frågar jag och pantern möter min blick och verkar glad över att jag känner igen henne. Jag märker att jag fortfarande är i vårt läger och att alla våra saker är kvar runt den nu slocknade elden.

"Alec! Hon är vaken." hör jag Jacks röst ropa. Det hörs tydligt när de börjar närma sig. För varje steg de tar bryts säkert tio pinnar av. Så fort Jack kommer nära mig börjar Red morra och visa sina tänder. Jag kliar henne bakom öronen och hon spinner.  Alec kommer strax fram ur buskarna bakom Jack och båda ser lite rädda ut för Red.

"Hon kom fram efter du svimmat igår. Vi försökte jaga iväg henne men hon vägrade lämna din sida."  Jack sträcker sig efter sin väska men Red börjar morra igen.  

"Det är Red, ni vet katten" svarar jag och Alec nickar förstående men Jack ser bara förvirrad ut. Jag fortsätter klappa henne och märker att mitt sår är borta.

"Vänta nu, vilken katt?" frågar Jack. Jag ignorerar hans fråga och märker att King står bakom honom. Lite rädd för att närma sig den stora katten. Jag försöker resa mig och Red kliver av mina ben med en irriterad suck. 

"Hur läkte mitt sår så snabbt?" frågar jag och ser på killarna. Alec pekar på Red som sitter och kollar på King. Hon går fram till honom och han verkar ha lite delade känslor vad han ska göra. Han verkar glad över att hon närmar sig men också rädd för att hon är en stor katt. 

"Hon slickade på ditt sår och det läkte. Jag tror inte hon är någon vanlig panter" viskar Jack och jag har lust att slå mig själv i pannan. Nehä, det visste jag inte. Undra om han kom på det när han såg hennes röda ögon eller att hennes saliv läkte mig? Frågar jag mig själv. 

"Det säger du inte, kapten uppenbar" säger jag och orden är fulla av sarkasm.

"Om du ska ha sådan attityd får du inte några av bären vi hittade" säger han och visar en låda full av krusbär och smultron. Jag känner hur det genast vattnas i munnen och jag suckar.

"Okej, förlåt. Nu ge mig bären." säger jag och kastar mig efter dem.  Jag tar tag i lådan och kastar genast i mig fem krusbär och den sura smaken exploderar i min mun. Alec sitter och ser road ut när han ser mig och Jack bråka. Jag kastar ett smultron mot honom och till min förvåning så fångar han den i munnen och flinar mot mig.

King fortsätter att hålla avstånd från Red och det var när vi höll på att packa våra saker när jag kom på något.

"Jag vet vad Red är för något!" ropar jag glatt och Jack blev rädd av mitt plötsliga glädjerop. Jag skrattar åt honom och går fram och sätter mig mitt emot Red så att jag kan se henne i ögonen. Hon ser mig i ögonen och som att hon förstår mig ser hon glad ut.

"Nå vad är hon?" frågar Alec och ser på Red som om han nästan vet svaret. Jag klappar henne på halsen och hon lutar sig mot mig.

"Hon är en helvetes hund" säger jag och Red ser lycklig ut. Hon reser sig på sina bakben och lägger sina framtassar på mina axlar, nästan som om hon kramar mig. Jag skrattar och hon börjar slicka mig i ansiktet. "Det är därför hon kan ändra sitt utseende och vet vart hon kan hitta mig. Vi är sammankopplade." fortsätter jag och hon slutar slicka mig och ser mig i ögonen. 

"Hej Mare!" ropar en röst och jag rycker till och ser mig omkring och letar efter vem det var som sa det. "Det är jag, Red. När du kände igen mig som din helveteshund så öppnade det den telepatiska länken mellan oss så att jag kan kommunicera med dig och förresten mitt riktiga namn är Rana, men om du vill fortsätta kalla mig Red är det okej." säger hon och jag står bara och stirrar på henne. Hennes röst är ljusare än vad jag trodde den skulle vara.

"Så Rana" svarar jag henne men märker att jag inte rörde på mina läppar. Jag för min hand till min mun.  "Vet du vad som pågår med resten av den övernaturliga världen?" frågar jag och kommer på att hela den övernaturliga världen är utan ledare. 

"Det jag har hört är att det är kaos. Alla olika väsen vill veta vad som hänt med dem kungliga familjerna men Rådet vägrar berätta vad som hände när du befriade barnen från deras fångenskap. Rådet försöker använda demonerna för att skrämma invånarna till lydnad men de har inte lyckats så bra hittills." Om hon fortsätter förvåna mig så här kommer mitt ansikte stelna med öppen mun och klotrunda ögon.

"Du verkar ha bra koll" svarar jag och hon fnyser. 

"Jag måste ha bra koll när min mästare är demon dödaren." säger hon.

"Snälla, se inte på mig som din mästare utan som din vän. Okej?" Ber jag henne.

"Okej" 

När jag ser mig omkring märker jag att Jack och Alec sitter och ser på mig och Rana. Jag reser mig upp och borstar bort smuts från mina byxor och sätter upp mitt hår i en stam knut. 

"Jag vet vart vi ska. Packa väskorna killar, vi ska till Bolis." säger jag och börjar lägga mina saker i min väska.

"Igen? Jag kom ju nyss därifrån!" suckar Jack och jag stänger ute hans klagomål. Dags att berätta för det övernaturliga världen vad som egentligen händer.