Kapitel 14

102 4 3
                                    

               Omars perspektiv

Jag gick upp till killarna som satt och spelade FIFA.
- vad gjorde du? Frågade Oscar utan att slita blicken från tv:n.
- Jag skulle bara kolla en sak. Sa jag. Han nickade. Jag satte mig i soffan bredvid Felix. Vi spelade några gånger.
- Vi måste gå nu. Sa Oscar och dom reste sig.
- Okej. Sa jag och reste på mig också. Vi gick till dörren och dom tog på sig skor och jacka.
- Hejdå. Sa jag.
- Hejdå vi ses. Sa Oscar.
- Ja det gör vi. Sa jag.
- Hejdå. Sa Felix. Dom gick ut och jag stängde och låste dörren. Jag gick ner till i källaren. Låste upp dörren och gick in. Emilia satt på golvet med ryggen lutad mot väggen. Hon kollade upp på mig. Hon vet vad som kommer hända och hon såg rädd ut men hon får skylla sig själv.

                Emilias perspektiv

Paniken växte sig i mig när han kom in i rummet. Han drog upp mig från golvet. Han puttade in mig i väggen. Han höjde handen och slog mig över kinden. När hans hand träffade min kind skrek jag till för det gjorde så ont.
- håll käften. Sa han argt.
- Det gör ju ont. Sa jag.
- Skyll dig själv. Sa han tillbaka. Han slog mig en gång till men på näsan. Jag började gråta för det gjorde så ont. Jag kände att det rann något från näsan. Jag satte min hand på näsan och den blev helt blöt. Jag tog bort min hand från näsan. Jag kollade på min hand. Den var helt röd av blod. Omar puttade ner mig på golvet och gick ut ur dörren och låste. Där låg jag på golvet och grät och blödde näsblod...

Förföljd O.RWhere stories live. Discover now