Förföljd O.R

Kapitel 22

Emilias perspektiv

Det varma vattnet omsluter mig som... ja, rinnande vatten gör. När jag drar undan draperiet känner jag mig tunn och så bar, ändå tills jag virar en vit handduk runt kroppen. Under dagarna här, tro det eller ej, så har jag blivit benigare. Även fast jag har fått lite mat. Min kropp är tanig och mitt ansikte saknar den fyllighet och glans som förut. Blicken är nästan tom. Omar knackar på dörren.

-nu har det gått 20 minuter, skynda dig!

Som svar går jag ut ur duschen helt. Jag tar på mig kläderna Omar har valt ut. Jag hittar en tofs han lagt på handfatet som jag sätter upp mitt hår i. Håret ska vi inte tala om. Det ser hemskt ut. Det duger bara till en förskräcklig Messy bun. När jag kliver ut från ångan i badrummet kyls jag ner totalt. Huset som redan är så kallt. Jag och Omar går ner till hallen. Omar ber mig att ta på mina skor. När jag har tagit på mig mina skor går vi ut i hans bil, hoppar in i den och åker iväg. Jag hatar det, men jag har nog kinda drabbats av Stockholm syndrome. Terrible. Omars sätt att se på mig ibland när han står kvar när jag äter och tror att jag inte ser har förändrats. Hur han varje morgon varsamt bär ner frukostbrickan. Hans lättsamma steg mot golv ytan. Inget i mig kan bekräfta mina känslor för honom, men det är förbjudna ägor. Hans liv är inte mitt. Och snart är jag hemma. Vädret därute är mulet. Det gråa gör stämningen lite stel. Jag har svårt att få fram ord. Vad ska jag säga? "Du, förresten, ska du få alla 80 000 själv? Och, duvet, jag är ju typ kär i dig, fast du slagit mig" nej, jag kan inte komma på ngt. Vi har kommit fram till en baksida av en gammal affär.
- Stanna här i bilen tills jag säger något annat. Befaller Omar. Jag ger honom en nick och han kliver ur bilen.
Efter cirka 5 min ser jag en bil komma mot oss. En svart BMW. Där inne sitter en man i frack och slickat hår. Som alltid. Mannen i bilen är min pappa. Synen av pappa gör mig tårögd, efter all den tid jag varit borta kommer de nu?! Ingen polis, ingenting. Han går ut från bilen. På närmare håll ser han orakad ut, söndergråten och förstörd. Jag hör få ord.
-hur?... ta ifrån en gammal man Hans pengar!
-din dotter som är värd mer än guld min vän. Och du bryr dig inte.
-vi umgås knappt, pengar dessutom. Detta är grymt!
-det är det, men det kan även bevisa en sak, du älskar inte din fucking dotter!!! Ryter Omar. Jag kan inte se Hans ansikte, men de spända ryggmusklerna tyder på att han är spänd.
-hur vågar du!!!
_______________

Tack till klareu_foooer som har hjälpt mig med det här kapitlet. Hon skulle bli blad om ni kollar in hennes profil💕