Emilias perspektiv
Jag vaknade av att Omar kom in. Som vanligt ställde han ner frukost och gick. Jag åt upp det. Jag satt bara och kollade in i väggen. Jag måste verkligen gå på toa. Jag gick till dörren och gjorde samma sak som jag gjorde förra gången. Dörren öppnades av en arg Omar.
- vad vill du? Sa han argt. Först var han snäll och nu är han arg. Den här killen har verkligen humör svängningar.
- Ehm jag måste gå på toa. Sa jag tyst men inte så tyst så han inte hörde. Han suckade innan han tog ett hårt grepp om min handled. Han drog med mig upp för trapporna och till badrummet. Jag gick in och gjorde vad jag skulle. När jag kom ut tog han ett hårt grepp om min handled igen.
- Aj det gör ju ont. Sa jag. Han tog bara ett hårdare grepp.
- Håll käften. Sa han argt.
- Fan vad arg du är plötsligt. Sa jag men jag ångrade mig genast. Han tryckte upp mig mot väggen och kollade argt på mig.
- Du håller käften annars slår jag skiten ur dig! Sa han.
- Jag hade tänkt att du skulle åka hem på tisdag men det kanske inte du vill. Sa han.
- Jo det vill jag, snälla. Sa jag.
- Det var väll det jag trodde. Mumlade han. Han drog med mig ner i källaren och puttade in mig i rummet. Han stängde och låste. Jag lade mig ner på madrassen och tänkte. Jag ska äntligen få komma hem.
ŞİMDİ OKUDUĞUN
Förföljd O.R
Hayran KurguEmilia är en helt normal tjej på 14 år. En dag såg hon en kille som hon aldrig sätt förut. Hon såg han allt mer ofta och nästan vart hon än var. Hon började även få massa konstiga sms från okänd och det visade sig vara samma person som hon har sätt...
