Han som avvisade mig

Så vi kommer mötas igen...

Åtta månader senare

Angelicas perspektiv

'Kom igen, Angel!' ropar Alva bakom mig och jag skrattar. Jag och Alva springer i full fart i skogen i vargform. Det är så skönt att känna vinden mot pälsen och att känna sig fri. Det är nu åtta månader sen jag gick med i Black moon flocken och det är mitt hem nu. Jag har fått två bästisar, Alva och Haley, och vi gör allt tillsammans. Eric har kommit mig nära och jag gillar honom. Gillar, gillar förstår ni... men han känner inte likadant för mig. Jag lovar. Han har också blivit avvisad från hans mate för några veckor sen så han är än ledsen.. Men aja, Alva och jag springer runt hela vårt territorium för att kontrollera om allt gick som det ska.

'Angel! Vänta på mig!' ropar Alva i våran tanke länk och jag stannar. Alvas varg är grå svart, hon kommer svettig och trött fram till mig och dunsar ner på marken. Själv är jag inte alls trött. Jag har börjat träna med flocken och nu är jag den tredje bästa krigaren i flocken.

'Kom igen, Alva. Vi har bara några km kvar.' säger jag och börjar jogga. Alva pustar trött och fortsätter efter mig.

När vi kommer till 'lägret' så går jag hem till mig och Alva fortsätter till stora huset. Jag låser upp dörren och går till badrummet. Det är normal stort vitt rum och duschen är stor och har en skön stråle. Mitt svarta Badkar är ett jacuzzi och det är mega stort.  Jag vrider på värmen och suckar nöjt när vattnet träffar min svettiga hud.

'Alpha Chris vill kalla ett möte, för dem som är högst satta i flocken.' hör jag Erics röst i huvudet och jag suckar. Det är jag de.. Jag sätter på mig det jag fick först tag på, som vart en vit topp och svarta shorts.

Jag går till stora huset och går till mötessalen. Undrar vad som gäller, det Chris ska prata om.. När jag öppnar dörren till salen så ser jag att alla är där och väntar på mig. Chris nickar som en hälsning och jag sätter mig på min plats bredvid Isak och Jesse. Dem båda är krigare.

"Bra att alla kom hit på så kort tid." börjar Chris och fortsätter: "Jag har fått ett telefon samtal av en Alpha som har det svårt. Dem har blivit attackerade av Dem ensamma och de behöver hjälp. Jag har bestämt att vi ska åka till dem och bo hos dem i några veckor." Chris kollar på var och en av oss och fortsätter när vi förblir tysta.

"Jag har kallat er hit idag för ni är dem bästa krigarna. Vi åker om tre dagar så gör er redo att åka. Packa allt nödvändigt men inte för tungt." säger Chris och vi nickar.

Mötet avslutas och jag går direkt till mitt hus och börjar packa. Jag går in i badrummet och packar tandborste och tillbehör. Jag stannar framför min helkropps spegel och kollar på mig. Mitt hår har blivit röd-brunt och långt, jag har gått ner i vikt, så nu har jag den perfekta kroppen. Inte för smal men ända inte tjock, jag har perfekta kurvor och jag kollar stolt på mig själv. På 8 månader så har jag förändrat mig själv, fått två bästa kompisar, fått bra kontakt med Eric, fått ett nytt hem och blivit den tredje bästa krigaren i flocken. Bara synd att mina föräldrar inte var här och såg mig nu..dem skulle ha varit stolta över mig.

Nej, nu måste jag packa.

Jag packar träningskläder, bikini, vanliga kläder och skor; badrumstillbehör och smink. (Måste ju ha smink ) Jag proppar i allt i min lila resväska och ställer den vid dörren. Precis när jag skulle gå ut från hallen och vidare till vardagsrummet så knackade det på dörren. Jag suckar irriterat och öppnar den.

"Alpha." säger jag och nickar. Chris suckar tungt och går in i huset. Jag fnissar och följer efter honom till vardagsrummet och sätter mig i den gråa fåtöljen och han sätter sig i den svarta soffan. "Sluta kalla mig det, Lic." suckar Chris och jag skrattar. Lic är hans personliga smeknamn på mig.

"Vad var det du ville Chris?" frågar jag och lägger mina ben över mitt armstöd och lutar ryggen mot det andra.

"Ville bara meddela dig att Alpha Alexander välkomnar oss med öppna armar." säger han och jag känner en svag panik komma. Jag sätter mig upp i fåtöljen och kollar mot honom vaksamt. Det kan inte vara samma Alexander va? Samma Alexander som är min mate och min gamla Alpha?

"Alpha Alexander? Får jag fråga vilken flock han bor i?" säger jag vaksamt och kollar på Chris

"Red moon flocken." säger han och jag bara kollar på honom i rädsla och chock. Ska jag dit igen? Det här är omöjligt. Jag kan inte åka tillbaka dit!

"Vad är det, Angelica?" frågar Chris oroligt och jag ser på honom. Ska jag återvända till den flocken som har mobbat och slagit mig i hela mitt liv? Den flocken som har gjorde mitt liv till ett helvete? Ska tillbaka till den som avvisade mig som sin mate. Idioten Alpha Alexander och min bror, Beta Anton? Jag ska hjälpa den flock som jag hatar. Den jag bara ville glömma. Vad ska jag göra nu? Jag ser med tårar i ögonen mot Chris och jag skakar på huvudet. Det enda jag kan tänka på är att jag ska tillbaka.

"Angelica? Vad är det?" såklart så vet inte Chris om att det är den flocken som har mobbad mig i hela mitt liv. Jag har aldrig sagt vilken flock det är och vi har aldrig pratat om det. Tårarna rinner över och rinner nedför mina kinder. Vad ska jag göra?

"Angelica?" frågar Chris igen och han går fram till mig och lyfter upp mig och han sätter mig i hans famn. Vad ska jag göra nu? Jag måste åka dit och hjälpa dem. Jag hatar dem så mycket men jag skulle aldrig riskera deras liv. Aldrig. Inte ens bitchen Elina.

"R-r-red m-oon flocken var m-min flock." stammar jag och Chris stelnar till och jag gråter ännu mer.

"Du menar att det är Red Moon flocken som mobbade dig? Som skadade dig? Den flock som du bodde i förut innan här?" frågade han och jag nickar. Han trycker mig hårdare mot sig och viskar tröstande ord och säger att han är så hemskt ledsen.

När jag känner mig bättre så går reser jag mig upp från Chris famn och jag går till spegeln som hänger i hallen. Gud! Jag ser ut som en förkrossad barnrumpa! Min mascara rinner nedför mina kinder och mina ögon är svullna och röda. Jag går fram till Chris som redan står upp och jag ler svagt.

"Angelica, jag är så ledsen." säger han och jag nickar och ler svagt. Det är inte hans fel, utan mitt.

"Det är ingen fara, Chris. Jag kan ju inte ignorera dem, eller hur? Men gå nu så jag kan duscha." säger jag och han nickar. Jag följer med ut till hallen och säger hejdå till Chris och stänger dörren efter honom.

Så jag ska till helvetet igen. Men nu är det på mina regler. Kayla förblir tyst, vilket som är konstigt, och jag går in i badrummet och duschar snabbt. När jag är klar så går jag till min säng och lägger mig. Tre dagar kvar tills jag ska dit.. Jag ska träffa min bror igen och Alexander. Min mate.. Men nu är jag inte svag eller ensam som jag var förut. Allt har förändrats.

Jag har förändrats.