Han som avvisade mig

Flykten (del 2)

Alexanders POV

"Vi tappade bort hennes doft, Alpha." säger Oliver och jag suckar. Jag har letat och letat i nästan två veckor och vi har inte hittat något spår av Angelica. Hennes doft försvann vid centum och jag har inte hittat något. Jag börjar bli rädd att det har hänt henne något.. otrevligt. Vi har satt upp lappar om henne men ingen har ringt eller hört av sig.

"Vi åker och kollar vid centrum igen." säger jag och Oliver nickar. Jag meddelar Anton att vi ska snart åka och går ut ur mitt kontor och går till Angelicas rum. Allt ser ut som vanligt ut och allt luktar som henne. Jag sätter mig på hennes säng och suckar.

Vart kan du vara Angel? Vi alla är oroliga för dig, mest jag. Haley och Alva går mig på nerven med allt tjat och allt gråt. Haley är nu mycket bättre och hon har nu läkt helt. Varför var du tvungen att försvinna just nu?

"Alex! Vi åker nu!" skriker Alva och jag grimaserar. Hon är en stoooor börda just nu när det gäller att hitta Angel. Jag ställer mig upp och går ut ur Angels rum och går vidare ner till hallen.

"Jag kör." säger Alpha Chris och jag nickar. Vi går ut ur huset och sätter oss i bilen. Chris och jag sitter fram medan Isak, Anton och Oliver sitter bakom oss. Haley, Alva, Hampus och Jesse sitter i en annan bil och vi kör iväg till centrum.

-

"Vi går runt och frågar folk. Försök hitta ställen som är öppna på natten också." säger jag och alla nickar innan vi delar in oss i grupper. Jag med Anton.

"Vi kommer att hitta honom, Alex." säger han och lägger sin hand på min axel. Jag vet att han bara vill trösta och jag vet att han är lika orolig som jag eftersom Angel är hans syster.

"Jag vet.. men när?" frågar jag tyst och vi börjar gå omkring och letar.

-

'Alpha. Vi har hittat något.´ säger Oliver i tanke länken vi har och jag kollar på Anton och ser att han också måste ha hört Oliver.

'Var är ni?´ frågar jag och börjar springa med Anton efter mig när Oliver svarar att dem har hittat ett litet café lite längre bort.  Cafét är öppet dygnet runt så det kan vara där Angel kan ha varit. Hoppas det.

"Alex! Här är vi!" ropar Oliver och vinkar lite med armarna och jag springer dit. Det är en litet café som ligger lite utanför centrum.

"Har ni pratat med dem?" frågar jag och kollar på Oliver och Isak. Dem skakar på huvudet och vi står utanför cafét och väntar på att Chris och dem ska komma. Jag kan inte låta bli att tänka på att det var kanske det här cafét Angel var i och försvann. Om hon nu var här då.. 

När vi äntligen är alla samlade så går vi in i cafét och jag går direkt till tanten i disken. Hon kollar upp och ler lite.

"Ska ni beställa så sätt er vid ett bord så kommer Samanta snart." säger hon och jag ler mjukt mot henne innan jag skakar på huvudet. Jag vill inte ha mat. Jag vill ha tillbaka Angelica.

"Förlåt att störa men vi skulle vilja fråga er några frågor." säger jag och tanten kollar vaksamt på mig.

"Är ni från polisen?" frågar hon och jag flinar. Jag skakar på huvudet och kollar på Anton, som håller iför hans mun för att häjda skrattet.

"Arbetsförmedlingen? För om ni är det så ska jag koka er i-" börjar hon men jag avbryter henne för jag vill inte höra henne avsluta meningen.

"Nej. Jag letar en efter en tjej. Hon försvann för två veckor sen." säger jag och tanten mjuknar upp direkt.

"Två veckor? Hm.. Jag ska be Samanta komma och svara på era frågor." säger hon och jag nickar. Snälla, snälla, snälla! Låt den här Samanta känna igen min Angel. Om hon inte gör det så är vi på ruta ett igen och jag vet inte om jag klarar det.