Han som avvisade mig

pust..

Angelicas perspektiv

Det har nu gått tre dagar sen jag vakande och jag har än inte pratat med Eric än efter vårt gräl igår...Jämt när han har fått syn på mig så vänder hans sig om och går åt andra hållet. Det är inte alls kul att ha honom som ovän..

Flashback

"Hej Eric." säger jag när jag får syn på honom vid sjön där jag brukar vara när jag vill vara ensam eller att bara slappa. När jag kom till sjön så fick jag syn på Eric som sitter på en sten och kollar ut på vattnet. Eric vänder sig om och ler lite och jag går till honom.

"Hej Angelica." säger han och jag sätter mig hos honom och han lägger sin arm omkring mig. 

"Vart har du varit hela tiden?" frågar han och pussar mig i håret.

"Alexander." svarar jag tyst och Eric stelnar till. 

"Jag förstår..." säger han långsamt och jag suckar.

"Eric.." börjar jag men han avbryter mig direkt.

"Jag vill inte höra vad du har att säga. Men en sak ska du veta. Du lovade mig att du inte skulle gå tillbaka till honom Angelica. Du lovade!" säger han och jag drar mig bort från honom och ställer mig upp och kollar förvånat på honom. Vad ska jag säga? Allt det där är sant. Jag lovade honom.

"Jag.." börjar jag igen men han avbryter mig. Igen.

"Kastar du bara bort löften som om dem inte betyder något? Tänkte du någonsin på mig? Vet du hur jag mår av det här? Jag trodde att vi hade något! Att vi var tilllsammans! Men du ville väl bara krossa mitt hjärta och kasta bort det som skräp? Bryr du dig om mina känslor?" säger han argt och jag bara stod där gapande som en dum fisk. Vad ska jag säga? Jag hade sårat honom.. Vad har jag gjort? Eric förtjänar inte det här. Han förtjänar inte mig.

"Jag är ledsen.." viskar jag och han reser sig upp och går fram till mig och griper tag i mina händer och håller i dem.

"Jag älskar dig, Angelica." säger han och jag kollar ner på backen. Han älskar mig? Jag har så många frågor i mitt huvud så jag får huvudvärk.

"Eric nej." säger jag och han släpper mina händer och tar tag i mina axlar och drar mig mot honom.

"Vad menar du, Angel?" frågar han mjukt och lutar sin panna mot min och kollar in i mina ögon.

"Vi.. vi kan inte.." säger jag tyst och hans ögon blixtrar till.

"Kan inte vad? Kan inte vara tillsammans som vi igentligen ska va?" frågar han ilsket och jag känner tårarna i halsen. 

Innan jag hann svara så sätter han sina läppar mot mina och trycker mig hårdare mot honom. Jag besvarar honom utan att tänka men det kändes så fel. Det ska vara Alex som jag ska kyssa, inte Eric.

"Eric.. sluta." säger jag och försöker dra mig undan men Eric håller i mig hårt så det nästan gör ont.

"Sluta!" säger jag högre och slår till honom över ansiktet och han drar sig undan med ett chockat uttryck. Eric har fått ett litet jack över ögonbrynen och blöder lite.

"Oh! Jag är sååå ledsen, Eric!" utbrister jag och håller iför munnen med handen medan Eric rör såret med sin hand och rycker till när han nuddar det.

"Du.. du slog mig." säger han och kollar ner på sina röda fingrar och jag bara gapar. Hur kan jag ha gjort det där?! Hur kan jag skada Eric? Eric som inte har gjort något mot mig. Inget farligt iallafall..

"Vem är du?" väser han och trycker handen mot såret. Jag tar ett steg mot honom men stannar när han backar ett steg.

"Eric.." säger jag och känner tårarna i ögonen.