Han som avvisade mig

han räddade mitt liv

Angelicas perspektiv

Det har redan gått en vecka sen vi kom till Red moon flocken och allt har gått sådär. Alexander låter mig vara ifred och Eric.. ja Eric undviker mig. Vi har fått en attack från Dem ensamma men vi klarade oss med bara några skadade och några i koma, men ingen blev dödad. Just nu så förbereder vi oss till en ny attack och alla tränar. Jag har aldrig sätt något sånt här förut. Både Black moon och Red moon samarbetar så bra, som om vi var i samma flock. Alex och Chris har gjort att alla i våra flockar kan prata med dem i tanke länken så om någon råkar illa ut så kan vem som helst veta det.

När det gäller Anton så undviker jag honom. Han har försökt att förklara hur ledsen han är men han skadade mig så mycket. Min egen bror slog mig med sin egna vilja och han vill att jag ska förlåta honom? lågt, säger jag. Ja.. hur jag mår, så är jag förvirrad och deprimerad. Min gamla flock har sagt hur ledsna dem är och hur mycket dem har saknat mig. BULLSHIT! säger jag. Det är bara för mycket för mig.

Jag sitter nu i min säng och är så sugen på att springa. Att bara få känna vinden mot pälsen och känna sig fri. Men eftersom Alpha Chris och Alpha Alexander har sagt att vi inte får springa utan någon så hoppar jag över tanken. Men bara en gång? Vi har inte sätt någon av Dem ensamma efter attacken och vi har vakter som varnar oss om dem ser eller känner doften av dem. Jag bestämmer mig att gå och springa och reser mig från sängen och går ut ur huset. När jag kommer ut så ser jag mig omkring men ser ingen alls. Jag joggar till skogen och tar av mig mina kläder så att jag inte tar sönder dem när jag skiftar.

Jag ser mig omkring igen för säkerhets skull och ser ingen. Alla är och tränar vid träningsplatsen lite längre bort eller vid stranden. Jag skiftar och börjar springa bort till min insjö för att koppla av. Oh! vad jag har längtat att få springa. Att få springa och få känna vinden mot pälsen medan fåglarna kvittrar så fint. Man känner sig så fri. Det bästa att få vara varg, är att skifta och springa. Jag kommer fram till insjön och sjunker ,som vanligt, ner på gräset under den stora eken och slappnar av.

-

Jag vet inte hur länge jag ligger där och lyssnar på vattnet och fåglarna. Men rätt som det var så hör jag en gren knäckas om höger om mig och jag stelnar till. Vad var det där? Kan det ha varit ett djur? Eller en från flocken? Jag tänker olika altenativ men ligger kvar och väntar. Jag hör inget mer så jag slappnar av och drömmer mig bort igen. 

*Knak!*

Jag ställer mig upp och kollar mot skogen där ljudet hördes. Det kommer allt närmare och jag hör låga  morrande. Flera? Oh herregud! Det är flera stycken! Jag sniffar i luften och känner en doft jag verkligen inte ville känna. Dem ensamma.

"Angel? Backa långsamt och vänd om och spring!" säger Kayla och jag gör som hon säger. Jag backar morrande och när jag får syn på ett par röda ögon så vänder jag mig om och springer. Jag hör att dem sätter av bakom mig och jag springer fortare. Så här fort har jag nog aldrig sprungit förut. Allt blir suddigt medan jag springer och jag kan hör deras tassar bakom mig. Oh herregud! Dem är efter mig! Jag tycker det låter som om det är typ sex stycken bakom mig och jag börjar få panik. Jag gjorde det första jag kom på.

'ALEXANDER!!!' skrek jag i tanke länken och hoppas att han hörde mig. Dem kommer allt närmare mig men än är dem inte ifatt mig.  Jag kollar snabbt bak och ser dem. De är bara några meter ifrån mig nu!

'HJÄLP MIG!' skriker jag och springer vidare. Jag springer ut på en liten äng och kollar bakåt precis när en av Dem ensamma försökte bita mig i benet. Var fan kom han ifrån?! Vargen är brun med svarta tassar och ögonen är blodröda. När han hugger efter mitt ben igen så vänder jag snabbt på kroppen och hoppar över hans kropp och tar tag i hans nacke samtidigt. När jag landar på marken så hör jag ett krak och vargen är död. Men utan att bry mig så fortsätter jag att springa.