Han som avvisade mig

hjälten

Angelicas perspektiv

Vi kommer fram till flockhuset och stannar direkt när vi får syn på scenen framför oss. Barn som skriker, kvinnorna som försöker få barnen i säkerhet, vargar som slås och alla som ligger döda eller skadade på marken. Det var hemskt. Alexander tar tag i min hand och trycker den tills jag tittar upp på honom.

"Ta hand om barnen. Få alla i säkerhet." säger han innan han kysser mig lätt på munnen och springer iväg, redan i varg form och jag skiftar också. Jag springer fram barnen och kvinnorna och dödar Dem ensamma som är i vägen eller dem som attackerar.

'Jag tar dem. Ta barnen i säkerhet.' säger jag i länken och kvinnorna nickar och jag vänder ryggen mot dem. Medan de sprang bort och gömmer sig dödade eller skadade jag alla som vågade följa efter dem eller attackera dem.

Jag kollar mot höger och får se en av Dem ensamma stå över Alva, som kämpar för att bli fri. Om inte någon räddar henne så kommer hon att dö! Min bästis kan inte dö! Utan att tänka, springer jag till Alva och hoppar på vargen och bryter nacken på honom i luften och jag landar på marken, bredvid Alva.

'Tack, Angel.' säger Alva och jag nickar.

'Du är skadad. Ta dig till barnen så du är säker.' säger jag i länken och hon nickar och springer åt det håll jag ska till.

-

Jag vet inte hur många jag har dödat men jag börjar bli trött. Jag hör ett fasansfullt skrik och vänder mig om precis när jag ser en man springa iväg med ett skrikande barn. Några killar försöker springa efter dem men Dem ensamma ställer sig i vägen och blockar. Jag känner ilskan växa och börjar springa mot deras håll.

'Alex. Ta hand om dem här. Jag tar barnet.' säger jag och springer fort och Dem ensamma ser mig komma och blockar mig. Men vad synd. Dem ska inte få stoppa mig.

'Angelica! Jag tar dem. Kan inte riskera ditt liv.' säger han men jag skriker nej och tar sats och trycker med bakbenen för att kunna hoppa över dem. Jag känner hur dem försöker få tag i mig men dem når inte och jag spurtar iväg efter mannen. Jag hör Alex morra ilsket men jag blockar ut honom och springer efter dem.

-

Vi kommer längre och längre in i skogen och är nästan vid sjön när jag får syn på honom och tar i den sista biten. Jag känner hur svag jag blir men jag kan inte låta honom ta barnet. Mannen vänder sig om när han hör mig komma och slänger iväg barnet, som skriker, och mannen skiftar till en svart varg med röda drag i sig.

Han springer fram och hoppar över mig och när han är över mig så rispar han ett långt sår i min sida. Från frambenet till mitten av magen. Jag väser av smärta och vänder mig om för att möta honom men han var för snabb och han tar tag i min nacke och kastar mig mot ett träd, som jag gjorde mot Elina för några timmar sen, och jag träffar trädet och dunsar ner på marken.

Jag gnyr av smärta och försöker ställa mig upp men benen viker sig och jag åker ner på marken igen.

'Angel?' hör jag Alexanders oroliga röst men jag kan inte svara. Jag har många små sår som blöder och det stora såret i sidan som bara blöder mer och mer. Jag klarar det inte.. jag kan inte rädda barnet. Mannen ställer sig framför mig och jag kollar trött upp mot honom.

Våra ögon möts och jag ser att dem är bruna. Är det nu jag ska dö? Men mannen verkar chockad och går bort från mig. Vad är det här? Ska han inte döda mig? Han vänder ryggen mot mig och jag tar mina sista krafter och reser mig blixtsnabbt upp och hoppar på honom. Jag sätter tänderna i hans nacke och får ett bra grepp innan jag vrider huvudet mot en omöjlig vinkel och han är död. Jag går av hans livlösa kropp och går fram till pojken som bara kollar på mig med skräckslagna ögon.