Han som avvisade mig

stranden

Angelicas perspektiv

Att ha Alexander så här nära trodde jag aldrig att jag skulle få. Han har förändrats helt sen han avvisade mig och jag rymde. Jag vill så gärna acceptera honom och vara tillsammans med honom men jag kan inte glömma Eric eller att Alexander avvisade mig. Så fort jag nuddar honom så slår det gnistor så det är svårt att motstå honom..

"Men gör inte det då." säger Kayla som bara njuter att få vara nära sin mate. Kan jag förlåta honom? Kan vi bli mates och glömma vad som har hänt och leva lyckligt? Jag är inte säker.. men jag kan ju förlåta honom och se vart det slutar..

'Jag förlåter dig, Alex.' säger jag efter en stund och känner hur Alex stelnar till och lyfter huvudet från mitt. Jag ändrar ställning så jag kan se honom och ser att han är chockad och från chockad till lycklig.

'Du.. du förlåter mig? Efter allt jag har gjort?' frågar han och jag nickar. Han reser sig upp och jag blir rädd att han ska gå här ifrån och lämna mig här. Jag ligger kvar och kollar på honom och lägger huvudet på sne när han bara kollar på mig. Hans svarta varg täcker månskenet över mig och han böjer på huvudet och puffar mig på sidan av mitt huvudet som en gest för att jag ska resa mig upp. Jag reser mig förbryllat upp och kollar på honom.

'Jag vet inte vad jag ska säga, Angel..' säger han och jag stryker min sida mot hans när jag går förbi honom. Jag skrattar och börjar trippa bort från honom. Jag hör hur han kommer efter mig och jag börjar springa.

'Angelica..' varnar Alex men jag struntar i honom och springer iväg från honom och hör hur han sätter av efter mig. Jag vet att han kommer komma ikapp mig eftersom han är Alpha och jag är en vanlig varg. Men jag springer i stora cirklar och har roligt. Så här glad har jag nog aldrig varit. Jag känner mig så glad och jag hoppar omkring medan Alex kollar på mig.

'Tjuris.' säger jag och han fnyser.

'Jag är ingen hare. Jag är en varg.' säger han men kommer lunkande efter mig medan jag hoppar och rullar runt på marken.

'Pfft! Ha lite kul nu, Alpha.' säger jag och han morrar lite. Jag vet att han inte tycker om att jag kallar honom det men jag kan inte låta bli. Vi kommer till sjön igen och jag hoppar upp på en stor sten som är vid vattnet.

'Vargar har inte kul.' säger han och jag bara kollar på honom. Menar han allvar? Är han seriös? Såklart att vargar också kan ha kul! Idiot, tänker jag och lägger mig ner på stenen.

'Nej. Inte såna vargar som du, tjuris.' säger jag och han gläfsar tjurigt. Vad var det jag sa? Tjuris.

'Angelica. Det menade inte du.' säger han och jag lägger mig på rygg och kollar på honom. Lite svårt att kolla upp-och-ner då menmen..

'Johopp. Tjuris.' säger jag och hamnar i vattnet. Jag kollar upp mot stenen där jag hade varit för en sekund sen och får syn på Alex som ligger där och kollar ner på mig.

'ALEX!' skriker jag och hoppar upp ur vattnet och på honom. Jag har hör han skrattar när jag får ner honom från stenen och vi rullar runt i gräset och jag försöker stå över honom. Jag lyckas men vet att han inte ens försökte men det gör mig ännu mer glad. Jag vet att han skulle lätt få mig under honom.

'Fick dig.' säger jag i länken men han puttar bort mig från honom och jag reser mig upp och kollar på honom och ler. Det är lite svårt att le i varg form men det går.

'Vi borde ge oss hemåt nu.' säger han och jag suckar men börjar gå hemåt.

-

När vi kommer till korset där jag ska svänga höger och han ska fortsätta rakt så stannar vi. Jag kollar mot höger och jag ser husets lampor och ser trädet där mina kläder är.