Just när jag väntar in den hårda smällen. Så känner jag två starka armar greppa tag om mig, som snabbt drar bort mig från vägen.
Jag har blundat hela tiden, och nu öppnar jag sakta ögonen.
Felix har sina armar runt mig, och tittar med en orolig/arg blick på mig.
"EBBA DU KUNDE HA DÖTT!" Skrek han på mig.
Jag tvingar tillbaka tårana och försöker kväva en snyftning.
"Förlåt..." mumlar jag tyst och ricktar blicken ner i marken.
"Du kunde ha dött" upprepar Felix fast den här gången i en vanlig ton och lite mer oroligare röst.
"Jag såg inte den komma" mumlar jag och vänder upp blicken.
Våra ansikten är bara några centimeter ifrån varandra. Vi båda tittar in i varandras ögon.
"Jag vill inte mista dig Ebba" säger Felix tyst och strycker bort en hårslinga som hade hamnat i mitt ansikte.
Jag lutar mig sakta fram mot hans ansikte. Ska jag göra det?
Men just när jag är 1 centimeter ifrån hans läppar, backar jag snabbt undan.
Även fast jag vill kyssa honom, så kan jag inte göra så mot Lovisa. Hon är min bästavän.
Felix kollar chokat på mig.
"Försök glömma mig Felix, det blir bäst så" säger jag och vänder mig om och springer iväg.
Den här gången kommer det inga tårar, men inom mig rasar allt saman...
