När jag och Amanda kliver in i sjukhuset, far genast en ryslig känsla genom mig. Jag har aldrig gillat sjukhus, det ger mig alltid obehagliga känslor.
När vi har fått veta vilket rum Felix ligger i. Tar vi hissen upp till 3 våningen.
Genast skymtar vi killarna utanför Felix rum. Amanda rusar fram till dem och ger en stor kram till dem. Jag står osäkert kvar, och vet inte riktigt vad jag ska göra.
Till slut kommer Oscar fram till mig med ett svagt leende på läpparna. Jag står osäkert kvar, men innan jag vet ordet av, omfamnar Oscar mig i en mysig kram.
"Hej"
Viskar han i mitt öra när han håller om mig. Först nu märker jag hur mycket jag har saknat honom. Om vi inte räcknar med Felix, stodd Oscar och jag närmast varandra.
När vi har släppt vår långa kram. Går vi till dom andra, och jag kramar om dom andra också.
"Hur mår Felix?"
Frågar jag oroligt, och tittar på killarna.
"Han är just nu medvetslös. Han har bryttit 3 revben, och är helt blå slagen"
Säger Omar tyst och tittar ner i golvet.
"Men vem fan gjorde så mot Felix?! Varför började dom ens slåss??"
Frågar Amanda argt/oroligt och tittar på killarna.
"Jag och Felix var på nån fest, och plötsligt kom nån främande kille fram till oss och började snacka nåt om att Felix ska hålla sig borta från hans brud? Och till sist började dom slåss, och ja..."
Sa Oscar.
"Så allt är pågrund av nån brud?!"
Säger Ogge frustrerat.
Och innan jag vet ordet av så började dom snacka en massa skit om bruden dom slogdes om, alltså dom snackade om mig (men dom visste inte att det var jag).
"Fan, fattar den där tjejen, vad hon har gjort! Felix ligger halvt död här! Fan! Jag slår vad om att allt är hennes fel!"
Säger Ogge argt. Jag försöker svälja den stora klumpen i halsen på mig.
"Ehh.. jag most på toa.."
Mumlar jag.
Jag väntar inte på svar utan springer iväg från dem. Fan Ogge har rätt! Allt är mitt fel, exakt allt!
Tårarna bränner i ögonvrån, medan jag springer bort mot toaletterna.
