*PLING PLING*
Jag försöker låsas som att ingen är hemma, men personen utanför yterdörren ger inte upp, utan fortsätter bara att plinga. Så efter en stund reser jag mig ur soffan och hasar mig ut mot hallen.
Innan jag öppnar yterdörren tar jag en snabb blick i spegeln som är upphängd i hallen. Mitt hår är trasligt och det syns att jag har gråtit. Men det struntar jag i, och låser upp yterdörren.
Där står Felix med en allvarlig/ledsen blick.
"Jag är sjuk"
Mumlar jag och tänker just stänga dörren, men Felix hejdar mig.
"Är det sant? Som alla säger?"
Frågar han och tittar rakt in i mina ögon.
"Vadå?"
Mumlar jag, fast jag vet svaret.
"Försök inte, du vet exakt vad jag menar"
Säger han lungt och väntar på mitt svar.
Men när jag inte svarar, så fortsätter han.
"Är det sant? Är det sant att du är kär i mig?"
Frågar han tyst.
Jag visste att han nångång skulle få reda på det. Så frågan är nu:
Vad fan ska jag säga?
