Jag stirrar rakt in i den stora vita väggen. Jag och killarna har varit hela natten vid sjukhuset.
Felix blev tvungen att opereras tidigare eftersom att det var bråtom? Jag vet inte riktigt varför men jag vill helst inte veta..
"Är ni här för Felix Sandman?"
Jag rycker till och tittar upp. Där står en läkare och väntar på vårt svar.
"Ja vi är här för Felix, hur mår han??"
Frågar Ogge. Alla vi sitter hel spända, och väntar på vad han ska svara. Hundra tankar hinner gå igenom mig medan vi ser på läkaren.
"Som ni säkert vet opererade vi Felix inatt. Han puls har varit väldig lågt under natten, men nu så är pulsen normal. Och han verkar må bättre. Men han moste stanna på sjukhuset i minst några dagar, pågrund av hans skador."
Säger läkaren lungt. Jag spricker genast upp i ett stort leende. Jag ställer mig snabbt upp och frågar det jag hade villat fråga hela tiden.
"Får vi träffa honom??"
Läkarn nickar och direkt springer vi alla in mot Felix rum.
Felix lyser upp i ett svagt leende när han får syn på oss som störtar in i hans rum.
Alla andra springer snabbt till honom och omfamnar honom, men jag tvekar lite. Felix ser helt krossad ut, av alla blåmärken och sår.
Jag känner genast skuld känslor,det var ju trots allt min "pojkvän" som gjorde det här.
Till slut vänder Felix blicken mot mig. Han ler svagt och betracktar mig.
Han öppnar sin famn och sträcker ut med armarna. Jag tittar oförstående på honom.
"Nå.. jag väntar?"
Flinar han. Jag skrattar lågt och går sakta fram till honom och kramar om honom.
"Förlåt"
Viskar jag åt honom.
"Det gör inget"
Viskar han tillbaka ocg jag kramar om honom hårdare. Och jag kan inte låta bli att le.
**
Jag kollar slöt på Felix som sitter och kollar på nåt intresant på mobilen. Resten av gänget hade gått till cafeterian.
"Du.."
Mumlar jag och tittar på Felix. Han mumlar ett "mhm" som svar och släpper inte mobilen med blicken. Jag suckar och tar snabbt tag i Felix mobil och lägger den briver mig i sängen.
"Vaad, Ebba?"
Flinar Felix. Och tittar oförstående på mig.
"Jag undra... kunde vi lägga allt bakom oss och börja om?"
Frågar jag försiktigt och tittar på Felix. Genast börjar han le och nickar.
"Så.. kan vi fortfarande vara vänner..?"
Frågar jag och tittar på Felix. Han ler och nickar igen.
Jag blir genast jätte glad och omfamnar honom i en lycklig kram.
Efter en lång kram skrattar Felix till.
"Men du? Det här är väl bara en vänskaplig kram, ellerhur?"
Skrattar han och jag nickar och skrattar jag med. Jag hoppas att vi verkligen kan börja om igen. Som vänner då alltså.
