"SLÄPP HENNE!"
Ropar jag och börjar gå snabba ilskna kliv mot dem. Jag såg när Adrian slog Ebba, och det ska han ångra..
"Vad fan håller du på med!?" Säger jag och stirrar hotande mot Adrian.
"Lägg dig inte i" muttrar han och möter inte ens mig med blicken.
"Jag lägger mig i hur mycket jag vill! Du fan slår inte Ebba!!" Ropar jag argt.
"Snälla Felix gå bara" säger Ebba tyst och tittar på mig med tom blick.
Direkt vänds Adrians blick mot mig, och han börjar le ett hotfullt leende.
"Jaha, är det här den berömda Felix? Han ser mycket löjligare ut i verkligheten" ler han elakt.
Ilskan stiger inom mig, men jag tvingar mig att hålla mig lugn.
"Försök inte byta samtals ämne, jag såg att du slog henne" morrar jag och tar ett kliv närmre.
I just det här tillfället tänkte jag inte genom den här saken ordentligt, eftersom ilskan var enorm hög inom mig just då. Men Adrian är dubbelt så stor som mig och har mycket mer muskler. Och jag skulle lät förlora mot honom om vi skulle börja slås.
"Passa dig! Tror du inte jag har märkt att du flörtar med min brud??!"
Säger han argt och buffar rejält till mig.
"Det har jag inte alls!" Säger jag som försvar och försöker stå rätt efter den hårda knuffen.
"Pfft, du flörtar med en massa tjejer varenda dag. Har du tänkt på att alla dina tjejer bara gillar dig för att du är känd. Du skulle inte betyda ett piss för nån om du inte vore känd"
Flinar Adrian.
Jag springer fram till honom och är beredd på att börja slås. Men plötsligt dycker Ebba upp framför mig.
"Gör det inte" viskar hon och tittar mig i ögonen med en orolig blick.
"Vad nu Sandman? För feg eller?" Skrattar Adrian bakom oss.
Jag försöker tränga mig förbi Ebba men hon håller kvar mig.
"Gå hem, nu!" Mimar hon mot mig.
Jag tvekar en stund innan jag sakta vänder mig om och börjar gå iväg från dom. Jag hör Adrian mörka skratt bakom mig, och jag skulle så gärna vilja slå till honom. Men jag fortsätter bara att gå.
Men om han trodde det var över, så trodde han fan fel!
