"Killar vi most gå nu, vi most vara tidigt imorgon vid studion" säger Ogge lite stressat. Killarna, Amanda och Linn har varit här hela dagen typ, och nu är klockan halv 11 på kvällen. Ja jag vet, ni hörde rätt, Linn har varit här också.. Min lilla mines förlust är som bortblost och jag kommer ihåg allt från igår kväll..
Men fast alla frågade om jag såg vem det var som misshandlade mig, så sa jag alltid att jag inte såg vem det var, eftersom det var så mörkt. Ni undrar säkert varför jag förnekade att det var Linn och hennes lilla kill gäng? Ja, hela tiden hon har varit här i mitt rum på sjukhuset, så har hon gett mig onda blickar i smyg. Så det tolkas som - Om du säger nåt, så är du död! Så jag lät bli, jag har ju redan fått 3 avbrutna revben...
"Ja du har nog rätt Ogge, vi hälsar på dig imorgon igen" mumlar Omar och ler svagt mot mig. Killarna och Amanda, har inte riktigt "förlåtit" mig ännu efter det där med festen, även fast jag inte gjorde nåt fel.. Men dom försöker ändå stötta mig igenom det här, och det är jag tacksam för.
Dom alla börjar gå ut ur mitt rum, men Felix lämnar kvar på stolen som är snett bredvid min säng.
"Kommer du Felle?" Frågar Linn och sträcker ut handen, som hon förväntar sig att Felix ta tag i. Men han skackar bara på huvudet.
"Jag kommer om en stund, vi ses imorgon älskling" ler han och reser snabbt ur stolen och kysser henne lätt på munen. Och sätter sig sen igen på stolen.
Linn nickar sakta och just innan hon går ut genom dörren sänder hon mig en varnande arg blick.
Jag suckar lågt och vrider på mig lite i sängen, men ångrar det direkt. Jag kvider högt till av smärtan (eftersom 3 av revbenen är brutna). Tårana rinner sakta längs kinderna, och Felix snabbt framme briver mig och strycker mig lugnande över håret.
"Jag känner mig så jävla värdelös, jag kan inte ens röra mig!" Säger jag tyst och försöker hindra tårana så att dom slutar att rinna.
Felix ler svagt bara och fortsätter att strycka mig lugnande över håret. "Du är inte värdelös Ebba, även fast du känner det, så är du inte det. Kom ihåg det" säger han lungt och börjar strycka bort tårana från mina kinder.
Efter att vi har pratat en stund, så reser Felix på sig och börjar röra sig mot dörren.
"Det är nog bäst om jag går nu. Så att du får sova lite" ler Felix och är påväg att öppna dörren, men jag hinner före.
"Felix?"
Han stannar i sin rörelse och tittar undrande på mig.
"Kan du stanna hos mig, tills jag somnar?" Jag ångrar direkt att jag sa det, det lät som att jag bettede mig som nån 5-åring?!
Men Felix ler bara sitt varma leende och nickar. Han kommer tillbacka till min säng, och jag flyttar mig försiktigt, försiktigt åt sidan av min säng. Och Felix kryper sig sakta ner briver mig.
Jag kände mig trygg hos honom, även fast jag var arg på honom att han inte hade trott på mig. Så ville jag fortfarande vara med honom..
När jag just tänkte sluta ögonen för att somna, så gjorde jag av ren reflex och smög min hand i hans. Och jag kom ju på mig själv och tänkte just dra bort handen igen, men plötsligt kände jag hur hans hand kramade om min...
Och sen somnade jag..
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
