Del 15

86 2 0
                                    

-Oscars perspektiv

Tim kom till soffan med en kaffekopp i handen, han dricker alltid en kopp kaffe på morgonen för att kunna starta dagen på rätt sätt som han brukar säga.
Jag som låg bakom Albin och höll om honom reste mig upp för att istället luta mig mot Tim där han satt i andra änden på soffan.
"Hej bebe" sa han tyst och log samtidigt som han la armen runt om mig och krama om mig.
Han får mig att alltid känna mig så speciell och trygg när jag är i hans närhet. En känsla som bara han kan få mig att känna, en känsla som jag älskar.
"Hej" sa jag bara som svar och log.

Efter några minuter kom Åsa till soffan och satte sig i mitten, mellan mig och Albin. Hon kollade på Albin och strök honom lugnt och tryggt på benet, så som en mamma bara kan göra, liksom visa en att man finns där.

Jag tänker på mamma hela tiden, på allt jag gör som jag vet hon också gillade, sånt som vi alltid gjorde tillsammans.

"Hur känns det inför idag Oscar" frågade Åsa plötsligt och avbröt mina tankar.
"Jag vet inte, känner knappt någonting längre" för de är sant. Jag har gråtit och sörjt så mycket den här månaden så jag är tom på känslor just nu. Varken glad eller ledsen längre.
"Kom" sa hon bara och öppnade sina armar för en kram, jag lutade mig mot henne, och la huvudet på hennes axel.
"De kommer gå jättebra" jag kollade upp på henne och hon log så där vackert som en mamma.
"Älskar dig" sa jag till henne.
"O jag dig Oscar"

Den här månaden har jag verkligen kommit både Åsa och Peter så mycket närmare. De har som nästan ersatt mina riktiga föräldrar, även fast jag vet att de inte kommer att kunna göra det nånsin så älskar jag de så mycket att jag kallar de för min extramamma och extrapappa.

Tiden gick och de närmade sig begravningen som skulle äga rum i kyrkan klockan 16.00
Jag och Tim duschade och klädde på oss våra kläder. Jag skulle ha en svart kavaj och en vit skjorta under. Jag gillar inte alls att klä upp mig men detta är verkligen ett tillfälle då jag måste.

Tim satte på sig likadana kläder och vi gick in till Tims badrum som låg med anslutning till Tims stora rum. Vi gick in till badrummet och ställde oss för att fixa våra hår med massa vax och skit. När de var klart kollade jag på Tim i spegeln.
"Hey, du behöver inte vara nervös. De kommer gå jättebra sa Tim till mig som säkert såg hur nervös jag var.

Han kom fram till mig och kramade om mig samt gav mig en lätt kyss på munnen.
Jag bara skakade huvudet samtidigt som jag kände hur tårarna började tränga sig fram bakom ögonen.
"Bebe, vad som än händer så är jag alltid bredvid dig" Tim log och torkade bort mina tårar som hade börjat rinna ner från mina kinder.
"Jag älskar dig" svarade jag honom.
"Jag älskar dig och kommer alltid att göra" svarade Tim mig då och kysste mig passionerat och långsamt.

"Jag är alltid vid din sida" sa Tim.

Hoppas ni gillar den och kommentera gärna vad ni tycker!<3

//E

Kärlek vinner alltid över sorgWhere stories live. Discover now