Del 10

84 2 1
                                    

Vi kom upp till huset och Åsa tog fram sin nyckel i sin väska och låste upp. Hallen var helt släckt så Åsa tände en liten lampa som satt i fönstret. In i hallen kom Peter, jag antog att Albin låg och sov sen länge. Peter brukar ofta sitta uppe länge och jobba på kvällarna, han är advokat och kan jobba mycket hemma. Jag mötte hans blick i de svaga ljuset och jag såg på honom hur ledsen även han var. Han gick fram till mig och öppnade sina armar för att ge mig en kram. Han höll kvar en lång stund och sa bara "min kära lilla Oscar".

Jag har alltid älskat Peter som en andra pappa. Han är alltid så snäll mot alla och bryr sig verkligen hur folk mår. Albin är hans enda barn och de kan nog vara därför han behandlar Albin så bra, älskar att se Albin tillsammans med sin Pappa.

Jag kände hur mina tårar började forsa igen och han släppte den varma kramen. De hysteriska gråtet som varit borta under bilresan hem kom tillbaka och jag kände hur mina ben inte orkade bära min kropp mer. Peter håll återigen om mig samtidigt som jag hörde hur Tim bakom mig torkade sina egna tårar.

Jag och Tim gick upp till övervåningen för att sedan gå in till Tims rum. Jag har alltid älskade Tims rum, från första gången jag var här för något år sedan när vi precis hade träffats. Rummet är stort med stora fönster som solen ofta lyser in igenom. Jag älskar att få vakna upp av att solen lyser in och få ligga i Tims famn, när jag tänker efter är de en av de bästa stunderna jag vet.

Men nu var Tims rum helt kolsvart så han gick fram till sängen och tände hans ena sänglampa. Han har en stor dubbelsäng med ett stort dubbeltäcke och massvis av vita och fluffiga kuddar som står lutade mot väggen. Tim gick fram till mig och drog min tröja över huvudet, den var rätt så äcklig vid det är laget.

"Vill du duscha nu eller ska vi göra det imorgon?" frågade Tim mig tyst. "Imorgon" sa jag ännu tystare tillbaks, de var de ända jag fick fram mellan tårarna. Tim nickade bara som svar och kysste mig löst på mina läppar.

"Fryser du?"

Jag nickade lätt som svar.

Tim gick fram till sin stora garderob och tog fram en av hans stora tjocktröja. Älskar att sova i hans tröjor, de är så mjuka och luktar alltid Tim. Jag tog av mina mysbyxor som jag hade på mig och vi kröp ner i sängen. Jag på den högra sidan som jag alltid sover på och Tim på den vänstra.

Den natten sov jag ingenting, jag tror Tim somnade till lite då och då men de gick inte för mig. Jag kunde inte sluta tänka på allt som hade hänt, på hur Jossan mådde och hur allt skulle bli. Jag låg och tänkte på begravningen, var man tvungen att ha en begravning? Varken jag eller Jossan har aldrig varit på någon utan den första vi skulle gå på var våra egna föräldrars. Jag tänkte på hur vårt liv skulle se ut i fortsättnignen och vad som nu skulle hända, samtidigt rann tårarna ner för mina kinder.

Tillslut när solen på morgonen började lysa in i rummet så somnade jag liggandes med huvudet på Tims nakna axel.

Fortsätt läsa och kommentera något<3
//E

Kärlek vinner alltid över sorgOù les histoires vivent. Découvrez maintenant