Kärlek vinner alltid över sorg

Sommaren för snart 2 år sedan

Mamma och pappa jobbade både två så jag hade varit ensam i något dygn nu. Däremot, om jag förstod mammas schema rätt skulle skulle hon landa om bara någon timme.  När Tim hade messat imorse och frågat om vi inte kunde ses vid sjön någon timme under kvällen hade de pirrat till i hela kroppen, samtidigt som jag fick skuldkänslor över det som jag då var tvungen att berätta. För även fast jag inte skulle kallas oss som något par ännu hade jag fått sånna skuldkänslor efter att jag legat med den där tjejen i går kväll på en fest som jag var på. De konstiga var bara att de var sån jävla dåligt sex, jag kunde aldrig komma och allt jag låg och tänkte på var honom.

Vägen upp till sjön tog bara 5 minuter att gå från vårt stora, gula hus och när skogen började bli gles och vattnet tog över kunde jag se att han satt på en sten vid vattenbrynet. Eftersom han ännu inte hade sitt körkort som han hela tiden satt och plugga på så tog han bussen och kom då från ett annat håll än vad gången från vårt hus ledde till. När han hörde mina steg närma sig honom vände han sig om och log. Hans leende var något helt speciellt, något jag jag aldrig någonsin trodde jag skulle få se hos en kille. "Hej" sa jag och log jag också. Jag satte min bredvid honom så att våra ben klibbades fast, hans hand la han lätt vid insidan av mitt lår och hans ansikte närmade sig mitt. Hans läppar sög tag i mina och han gav mig små men passionerade kyssar. Skuldkänslorna kom tillbaka och jag drog undan mitt ansikte bara några millimeter så att våra läppar tappade kontakten. "De är okej" sa han. Som visste att detta var något jag aldrig hade gjort tidigare och som skrämde mig. "Nää" sa jag långsamt och försiktigt. "Jaa, jag" började jag men fick inte fram orden. Våra pannor var fortfarande pressade mot varandra och även fast jag vet att han kollade på mig var jag tvungen att blunda när jag sa de. "Jaag låg med en tjej igår" "förlåt" la jag sedan tyst till. "De var de värsta jag har gjort, o jag har aldrig ångrat mig så mycket efteråt"

Till min förvåning log han när jag försiktigt öppnade ögonen för att se hans reaktion. "De är okej" sa han. "Jag vet hur det är, just nu är du så jävla rädd för mig att du testar tjejer igen för att försäkra dig om att jag inte är ett misstag"

"Du är underbar" sa jag till svars och log samtidigt som jag sammanflätade våra munnar igen. För de var han, så jävla underbar och förstående. Lät mig ta allt detta helt i min egna takt och hade inte bråttom med något.

Den kvällen satt vi helt ensamma vid vår lilla sjö som inte många andra visste om fanns. Vi kysstes, hånglade, vi badade och hånglade lite mer i vattnet och satt bara helt enkelt och pratade om livet. Och när solen gått ner o mamma messat flera gånger och undrat var jag var följde han med mig en bit hem innan han återigen tog bussen hem till sig.

Och de var så här vi lärde känna varandra och blev ett par.