Kärlek vinner alltid över sorg

Del 27

Idag är det lördag den 22 april och Tim är i Danmark hos sin släkt. Hans morfar fyller år imorgon och därför åkte Tim, Åsa, Peter och Albin dit ner i går kväll för att fira honom och stanna över helgen. Just den här gången kände jag bara inte för att följa med, var otroligt trött efter en lång vecka med massor av tentor och prov som kommer nu när terminen börjar ta slut, dessutom fyller min närmsta vän cattis 18 år imorn så hag ska hem till henne och fira. Helt enkelt är jag nu hemma själva i min lilla och tråkiga lägenhet och sitter vid köksbordet och skriver på en uppsats som ska in nästa vecka. Klockan har redan hunnit bli 22 och Jag har knappt gjort någonting annat idag än att suttit här o skrivit och ändå har jag knappt kommit nånstans. Precis när jag tänker på att jag saknar att kunna krama om Tim så ringer min mobil som ligger borta på köksbänken. De är tim som ringer på FaceTime.

-hej älskling, säger Tim och ler.
Jag kan se att han ligger på mage i sängen som finns i gästrummet där vi brukar sova när vi är i Danmark. Förmodligen har han ringt på FaceTime från sin MacBook då de inte ser ut som han håller i någon mobil.

-hej babe

-vad gör du? Frågar han sen

-ää typ inget, skriver lite på den här skit texten som ska in på torsdag, svarar jag och himlar med ögonen

-går de ingen bra? Frågar han då o ser så där gulligt på mig.

-nä Fyfan, inte kan man tro att den här texten på 508 ord ska ha tagit en hel jävla dag att skriva. En jävla normal människa med en normal hjärna hade ju skrivit dehär på 30 min

-Hmh, men sluta vara så hård mot dig själv

De knakar på Tims dörr och in i bild kommer Åsa.

-hej fina Oscar! Säger hon när hon ser mig och spricker upp i ett leende.
-hur mår du? Man kunde höra på deras båda röster att de har pratat danska hela dagen. De får båda en sån där lite brytning som annars inte är så tydlig.

-jo då, ganska trött. Lägger mig väll snart. Säger jag o gäspar till lite.

-vad har ni gjort idag då? Frågar jag.

-nä vi har bara varit inne i Köpenhamn o shoppat lite saker till imorn och sen tog vi tåget tillbaka, för de ville Albin absolut göra vettu men ändå tyckte han inte de var så toligt som han trodde. Svarade Åsa o skrattade. A o nu har vi grillat lite saker o käkat på terassen. De är faktiskt jätte varmt här, hur är de hemma?

-Ä jag vet inte riktigt säger jag ärligt o kollar bort mot fönstret. Men just nu ser de ganska grått ut. Säger jag o ler.

-vad har du käkat nu i kväll då Oscar? Frågar Åsa.

-äh inte riktigt nått, jag är inte hungrig, mår typ bara illa o sen har jag bara inte riktigt orkat gå o handla idag.

-men Oscar, säger då Tim o kollar sådär som bara han gör mot mig, den där blicken som säger "jag älskar o bryr mig om dig"
-sluta gör så, lägger han sen till

för dom båda vet att om jag inte är tillsammans med någon utan är helt själv hemma så händer det att jag skiter att äta. Inte för att jag inte inte vill äta utan mer för att jag aldrig blir hungrig och inte riktigt har orken för att bry mig om något sådant. I början när mamma och pappa precis dött kommer jag ihåg hur Tim lixom fick tvinga i mig mat o hur jag bara tappade kilo efter kilo. Sen dess har de sett ut så, speciellt om jag är själv, men samtidigt så har jag ibland absolut inge problem med att vräka i mig en hel pizza för att jag är SÅ hungrig och sugen.

-nä men jag tar väll nått sen, men de här jävla tabletterna får mig ju typ att spy varje gång jag tänker på mat.

-mm jag fattar de, vi kanske borde åka till sjukan o se om du kan testa någon annan medicin sen när vi kommer hem. Jag kan följa med om du vill. Säger Åsa då. de är hon som har hjälpt mig med all min medicin o så.

-mm toppen,  men ha de så bra o hälsa alla så mycket från mig. O gratta Hans.

-absolut, svarar Åsa. Sov så gott sen, o ät något litet bara, de är viktigt vet du Oscar. Tillägger hon o ler.

-Sure, älskar er. Säger jag o putar med munnen för att ge dom en slängkyss.

-vi älskar dig Oscar, svarar Åsa innan hon försvinner ut ur bild och jag hör hur hon går ut från Tims rum o stänger hans dörr.

-jag önskar jag var hos dig babe. Säger Tim

-vadå så att du skulle kunna mata mig? Säger jag o flinar

-ja o kunna kyssa dig godnatt tills du somna.

Jag ler.

-jag äskajr dig så så mycket viskar jag nästan.

-o jag älskar dig ännu mer, sov gott nu prinsen. Svarar Tim innan han kysser sin kamra på datorn o min skärm blir svart.

Efter de tar de sen inte länge innan jag går och lägger mig i min säng och somnar.