116 dagar, F.S

Kap 43

-Ogges perspektiv-
Dag 57

¨VADÅ FÖRSVUNNEN!?¨ skrek jag åt den kvinnliga polisen som stod framför mig., jag slog min näve hårt i bordet som var framför mig. ¨Sänk din ton¨ sa hon argt, men jag såg att hon är nervös. ¨JAG SÄNKER INTE NÅGOT HÄR, FATTAR DU!?¨ sa jag med exakt samma ton, ¨VAR FAN ÄR HAN!?¨, jag reste mig snabbt upp och stolen som jag satt på for bak i en hastig fart, hon kollade skrämt på mig och vände sin blick mot glaset bredvid oss och nickade mot mig. Jag vände mig om och ryckte upp handtaget och gick ut från det lilla förhörsrummet, ut från polisstationen och hem mot Felix.

*

¨Inte ett jävla spår¨ muttrade jag argt och satte mig ner i soffan, förutom ett litet jävla vittne som såg hur han fördes bort från vägen, det hjälper inte ett jävla skit. ¨Han kan ju fan inte bara försvinna¨ fräste Felix, jag hade inte berättat det med vittnet. ¨Det var någon som såg hur han fördes bort från gatan¨ sa jag och kollade ut genom fönstret, jag tyckte att jag såg han gå längst den tomma gatan, bara inbillning. Jag vände blicken mot Omar som satt i andra änden av soffan och bara stirrade framför sig. ¨Jag måste gå¨ sa jag och reste mig, Omars blick var fortfarande tom och han stirrade fortfarande fram, stackars kille. Jag gick ut mot hallen, tog på mig skorna och öppnade dörren, ¨VI SES¨ ropade jag och klev ut. Jag kollade runt på de tomma gatorna och stannade framför ett elskåp, det stod med grov svart text över en bild på killen:

MISSING: Oscar Enestad
call the police if you see him

-

Tack till foootacoo

För inspirationen