116 dagar, F.S

Kap 3

-Felix perspektiv- 
Dag 2

Thea åkte till jobbet eftersom att de ringde och sa att hon slutar tidigt så skulle jag lämna henne istället så jag blev kvar med Lea, hon satt och lekte i vardagsrummet med sina leksaker och kollade på bolibompa, om ungefär en kvart så ska vi åka iväg. Jag ställde disken i diskmaskinen och satte in smöret och marmeladen, sedan så gick jag till sovrummet och bytte om. ¨Lea? Ska du verkligen ha pyjamas på dagis?¨ sa jag med en barnslig ton och satte mig bredvid henne. Hon nickade och log stort, ¨Nä du!¨sa jag och började kittla henne, Lea är riktigt kittlig, precis som Thea. ¨Paapppppa! Slluuuta!¨ skrattade Lea och försökte göra puppy eyes men det gick inte då hon skrattade hela tiden. Jag bar upp henne och vi gick mot hennes prinsessrum. ¨Vad vill du ha på dig då? jag vet inte vad du ska för mamma glömde att lägga fram kläder till dig¨ mumlade jag medan Lea sprang fram mot sin lilla garderob, Lea är väldigt bortskämd med kläder eftersom att Thea vill att hon alltid ska vara fin och inte ha det ¨gamla¨ modet. Det fick bli en rosa liten klänning med likadana leggings (bild däruppe + det är Lea på bilden), jag orkar inte ta på henne något annat krångligt. Hennes naturliga vågiga blonda hår fick vara som det är, jag borstade igenom håret försiktigt. ¨Ska vi gå då Lea?¨frågade jag när vi var helt klara. Hon nickade och sprang ut till hallen med mig tätt efter.

*

Jag hoppade ut ur bilen och gick till andra sidan för att öppna dörren till Lea, hon hoppade ut direkt och sprang fram mot dagisets grindar. ¨Lugn Lea!¨ ropade jag efter henne och låste bilen, dagiset är något hon är galen i, hon älskar att vara där men är skit svår att få bort henne därifrån. Tillsammans så gick vi in mot hennes avdelning och jag sökte upp en fröken. Tillsist så hittade jag Ann-karin -jag hatar henne- och knackade henne på axeln. ¨Nämen hej Felix! Är lilla Lea frisk nu?¨ sa hon vänligt och log överdrivet. ¨Hej, ja det är hon, Thea hämtar henne sen¨ sa jag och vände mig mot Lea som stod bakom mig och kollade upp på oss. Jag bar upp henne och pussade henne på kinden innan jag släppte ner henne igen. ¨Vi ses sen, mamma hämtar dig sen¨ sa jag och log, ¨Okej hejdå pappa!¨ ropade hon efter mig medan jag började gå mot utgången, jag vände mig och och vinkade innan hon och Ann-karin försvann in till de andra barnen.