116 dagar, F.S

Kap 40

-Theas perspektiv-

Dag 5

Min röst hade jag fått tillbaka, vilket jag blev lättat över. Idag skulle jag träffa Felix, vi skulle bort till ett ställe som vi tydligen var på när vi var yngre. Jag satte på mig min gråa knutna tröja och mina blåa höga jeans och flätade håret, mina sneakers tog jag på mig och öppnade dörren för att sedan gå ut. Han väntade i sin bil som jag gladeligen hoppade in i. ¨Hej¨ sa han enkelt, ¨Hej¨ sa jag tillbaka. Han gasade iväg och han öppnade munnen för att prata. ¨Vi hade ett barn tillsammans¨ sa han bara. Jag kollade länge på han innan jag nickade långsamt, han tog tag om min ena hand och kollade snabbt på mig. ¨Hon heter Lea¨ sa han djupt och släppte min hand igen. Jag blundade och fick fram en bild i mitt huvud.

*
Vattnet hade gått, jag skrek och Felix hoppade till, jag trillade ner på golvet och landade på ryggen, smärtorna var hemska, jag trodde aldrig att det skulle göra så ont.
Efter många timmars väntande så hade jag  min fina lilla Lea i famnen.
¨Mamma älskar dig¨ viskade jag innan jag lämnade över henne till en otålig Felix.
¨Pappa älskar dig också¨ viskade han och lämnade en fjäderlätt kyss på hennes panna.

*
Jag öppnade ögonen igen av att bilen guppade till och att vi körde på grus. Han parkerade och vi klev ut, massa träd, stugor och en stor sten i mitten.  ¨Nummer 59¨ sa Felix bara och tog min hand för att dra bort mig mot en utav stugorna.  Timmerstocks väggar, gammla möbler, mini kök, och gammla sovrum, ingen dubbelsäng.  Jag satte mig på en av sängarna och fick en rysning. Här har jag varit tidigare, Felix stod i dörr öppningen och tittade på mig. Vi gick vidare mot köket. Trägolv, träväggar, kylskåp, ett bord med stolar, vask och diskbänk. Felix armar slingrades runt min midja och han viskade ¨God morgon¨. Han släppte mig sedan och jag började minnas detta, lägret i 9:an.
Vi gick vidare mot stranden och jag fick ett minne.

Jag hörde fotsteg som klampade på bryggan och kom närmre oss.
- JON SEENA! Skrek en bekant röst och tog tag i Felix och slängde både han själv och Felix i vattnet.
Felix kom snabbt upp till ytan och fick se mig stå kvar på bryggan där jag försökte hålla mig för skratt.
- Jasså, muttrade Felix och gick upp på bryggan.
Snabbt så puttade Felix ner mig i vattnet och hoppade ner själv.
Jag kom snabbt till ytan och kollade surt på Felix.
- Hörru! Det var inte jag som började! skrattade Felix och pekade på Oscar som simmade bredvid oss. Han höll på att dö av skratt.
- Du och din jävla jon seena! muttrade Felix sen och försökte vara sur, men misslyckades och vi alla tre började skratta.

*

Vi gick mot en annan stuga som jag fick riktiga rysningar av, namnet Tom  dök upp i mitt huvud och jag minns plötsligt när jag blev våldtagen. ¨Jag vill inte vara här¨ sa jag tyst och Felix nickade innan vi gick ut och mot parkeringen, jag kollade runt en sista gång, det var inte nytt längre, ganska gammalt, ruttet och förfallet, det var övergivet och inte allt trevligt som det en gång var. Jag tror att Felix kom på något då han tog min hand och drog iväg mig mot en av träden så var i närheten av parkeringen. Han visade vad han menade, ett inristat hjärta där det stod T + F = Föralltid.