Oscars perspektiv.
Dag 116
Jag var fri, efter säkert flera veckor, om inte månader. Jag sprang och sprang, och sprang, vart jag befann mig? i någon skog, jag sprang längst en stor grusväg och kände hur stenarna trycktes in i mina fötter, det gjorde ont, men jag sa inget för jag har varit med om värre, tyvärr. Den kalla vinden piskades mot min bara överkropp och mina tunna shorts fladdrade, jag kommer bli förkyld, det vad det jag tänkte, inte att jag kanske kommer bli mördad. Min smutsiga hår fladdrade också, det var fett och ovårdat, hatade det, det var mörkt av smuts och hade torkat blod i sig. Skulle Thea ha sett mig nu så skulle hon ha svimmat, inte bara för att jag är väldigt blek och smal, utan även för blodet i mitt hår och alla mina sår, hon hatar blod.
Jag sprang så mycket och fort att min hals brände och min andning gick ur kontroll. Nu var jag långt borta ifrån där jag kom ifrån, jag var i en annan skog nu, tror jag, gick precis förbi någon sorts jägar koja. Någon hade varit där, det såg jag, en vit sliten T-shirt låg där, nedanför trappan. Jag gick tillbaka, kollade noga på den och tog upp den. Det var Theas, eller det är. Hon har varit här, varför? med vem? Min andning var normal igen så jag tog ett stort djupt andetag och ropade.
¨THEA!?!¨
Några kråkor flög iväg, pinnarna under mig knäcktes och vinden rustade på träden, det ekade ungefär 3 gånger. Jag gick upp på kojan och satte mig ner, jag hade gjort mig synlig, om det skulle vara någon i närheten som inte var Thea så skulle dem lätt kunna hitta mig. Bra jobbat Oscar. Jaja. Jag satt här nu, jag hade tak över huvudet och det började regna litegrann. Jag la mig ner, det var kallt, men jag använde T-shirten som en kudde, då kunde jag känna Theas underbara doft. Jag är fortfarande kär.
Det blev svart.
Theas perspektiv
(Samma dag)
Ogge och jag satt på stenarna, jag gav upp hoppet på exakt allt, Oscar är borta, vi har ingen mat, Felix och Omar kommer definitivt inte leta efter oss och här sitter jag och Ogge helt ensamma och ingen av oss tror att något bra kommer hända.
¨THEA!?!¨
Jag kollade snabbt upp, det ekade 3 gånger, en förstörd röst, någon som också hade tappat hoppet, fast för längesedan, den lät ledsam, jag ville gråta. Det var Oscar. Jag kollade mot Ogge snabbt, han hade samma reaktion.
¨Vi går tillbaka¨ sa han bara och vi började gå emot kojan igen, kanske han var där? Jag hade faktiskt lämnat min T-shirt där om någon av killarna skulle leta efter oss. Hade Oscar rymt? hur? när? han kunde ha varit ute hur länge som helst. Vi stannade precis nedanför kojan, den var högt upp och både jag och Ogge kollade upp, skulle vi riskera att gå upp? vad väntar där? den konstiga killen? Eller Oscar?
¨Oscar?¨ nästan viskade Ogge, han lät också förstörd, det finns inget hopp i någon av oss.
Vi fick inget svar. Men vi tog risken. Min tröja var inte där längre. Ogge klättrade först. Han offrade sig för mig, det ska jag alltid komma ihåg, jag ska komma ihåg ogge.
Ogge dog av sjukdomar dag 116, 23:54
Han vinkade upp mig, jag klättrade upp och blev ståendes, ståendes framför en trasig Oscar, där låg han, hans hår var flottigt och smutsigt, det hade även blod i sig, tunna tunna shorts, det var nog inte hans och en blottad överkropp där sår var exakt överallt, han andades tungt och mina tårar rann redan. Under hans huvud låg min tröja. Då insåg jag att jag älskar han.
Jag satte mig ner vid han och la försiktigt hans huvud i mitt knä, han gjorde en grimars men fortsatte att sova, han hade inte fått vila på länge, jag drog mina fingrar i hans hår även om jag har blodfobi, det är ju Oscar det handlar om. Han hade löss. Stackaren.
Felix dog av alkoholen och drogerna dag 116, 17:37
Jag satt där i flera minuter, men det är dax att få komma hem igen. Jag la min hand på Oscars kind, han var kall och blek, men andningen var likadan.
¨Oscar?¨ Sa jag så mjukt jag kunde trotts min hesa röst.
Han öppnade långsamt ögonen och även om jag just då bara ville krama om han och aldrig släppa så lät jag bli, han var skadad.
Han log, jag log.
¨Jag älskar dig¨ mumlade han, hans röst, den var förstörd, som hela han
¨Jag älskar dig också¨ sa jag
Jaja, det var det första vi sa till varandra, det är viktiga ord, sådana ord kastar kan inte ut hur som helst.
Men jag menade det, Felix hade bettet sig som ett jävla as de sen våra barn dog och den enda jag tänkte på det var Oscar, samma gamla Oscar, han hade aldrig ändrats, han var alltid likadan, lika lugn och lika förståndig.
Ogges perspektiv.
(Samma dag)
Vi kom till sjukhuset, vi klarade oss dit, med bara fötter, smutsigt hår och smutsiga kläder. Jag visste aldrig att jag skulle dö, man vet ju aldrig sådant, jag visste inte att jag var allvarligt sjuk. Men jag hade hållit Thea i säkerhet och det var jag glad över. Hoppas att hon minns mig.
Vi klev in innanför dörrarna och värmen flåsade oss i ansiktena, Oscar trillade ihop och åkte direkt in på akuten och opererades för sina skador, jag blev också inlagd, jag gick igenom olika prover och tester eftersom att jag inte hade några sår, men man såg att jag var sjuk. Thea fick ett besked om att Felix var död, 20 minuter innan vi kom så hade han kommit in via akuten, magpumpats och försökts hålla vid liv, det gick inte, det var hopplöst, Thea blev inte så ledsen på utsidan, mest chockad och hon stirrade bara tomt framför sig.
Vid mina sista andetag så satt Thea bredvid mig, Oscar sov i en säng i samma rum. Jag var inte rädd, bara väldigt svag. Thea höll i min hand, hon grät inte, hon var ledsen, det hörde man, men hon förstod varför, hon förstod att det är bäst såhär.
Hon pratade, hon berättade om första gången vi träffades.
Jag, Felix och Omar var redan i full gång med att öva på dansen, Kat stod i ett studio bås och fixade. Dörren öppnades och först kom Oscar in sen som vanligt, men sen kom en liten tjej vid namnet Thea in, hon hade en fin vit croptop och en hög blommig kjol.
Mina andetag saktades ner och nu började Thea skaka, hon höll om min hand hårt.
¨Jag vill inte förlora två underbara människor på en och samma dag, jag vill inte förlora er alls¨ viskade hon ostadigt.
Jag log åt henne, hon var fin, väldigt fin, jag har alltid tyckt det.
Jag öppnade munnen.
¨Ta hand om dem, fina Thea¨ viskade jag och min känsel i handen och i resten av kroppen försvann, maskinen bredvid oss gav ifrån sig ett långt pipande ljud och allt blev svart.
¨Jag lovar¨
THE END
